2349313 GH0947 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:47 Fredagen den 17 december 1993/94 47 1993-12-17 00:00:00 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till 9B625907-6820-400E-8788-B8013D3F062E 108 BO HOLMBERG (s) s Herr talman! Hans Karlsson har på ett bra sätt redogjort för socialdemokraternas syn på den här frågan. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 6. Jag har närmast begärt ordet för att ta upp demokrati- och formfrågorna inom hälso- och sjukvården. Demokrati och arbetsformer hade man anledning att fundera över vid den förra omröstningen. Det var en mörk och dyster stund för svensk demokrati och svensk riksdag att uppleva det som hände för en kort stund sedan. Landets statsminister kan lyfta telefonluren och ringa till Ny demokratis ordförande och ge denne mandat att ifrån denna talarstol övertolka den slutliga tolkningen gentemot Sveriges socialminister, tillika vice statsminister. Formfrågorna bör därför vara angelägna för Folkpartiet att diskutera. Här har man hela tiden från Folkpartiet hävdat att man inte förhandlar med Ny demokrati. Jag kan som ordförande i riksdagens socialutskott konstatera att man har gjort det i husläkarfrågan, i frågan om barnomsorgen och i fråga om den aktuella proposition som vi nu skall hantera. Vi sade när regeringen kom med förslaget om husläkare att vi gärna hade sett att regeringen följt svensk utredningstradition. Det hela borde ha fått behandlas av Hälso- och sjukvårdsutredningen. Nu när frågan om fri etablering av specialistläkare kommit upp har vi under hand sagt till departementet att vi tycker att det är en märklig hantering som förekommit. Här sätter regeringen till en Hälso- och sjukvårdsutredning, och tanken är att partierna skall diskutera, ge och ta. Om jag har uppfattat Bo Könbergs och regeringens intentioner rätt så vill man inte ha stora kast i det svenska sjukvårdssystemet, och man ser gärna att Hälso- och sjukvårdsutredningen skulle kunna nå någon form av konsensus om viktiga principer i svensk sjukvård. För egen del kan jag instämma i denna ambition. Vi var från socialdemokraternas sida självfallet beredda att ställa upp på detta. Nu kan vi som sitter i utredningen konstatera att vi börjar känna oss litet som rundningsmärken. Man driver igenom husläkarförslaget och föreslår fri etablering av specialistläkare. Därför har vi sagt att om det är så här man vill hantera den demokratiska processen i sjukvårdsfrågorna, känner vi oss överkörda i Hälso- och sjukvårdsutredningen. Om inte riksdagen beslutar att låta frågan om fri etablering av specialistläkare gå till Hälso- och sjukvårdsutredningen, vill vi inte längre vara med och ber om förståelse för detta. Det är ingen surhet eller illvilja, det vill jag klart deklarera. Men vi känner att blir man utsedd av regeringen för att sitta i Hälso- och sjukvårdsutredningen, som skall lägga fram hur sjukvården skall finansieras och organiseras fram till år 2000, då tycker jag att man skall respektera den ordningen och låta oss pröva ett antal frågor. Jag har fått några reaktioner från fältet, Bo Könberg, om den här hanteringsordningen. Samverkansnämnden i norra sjukvårdsregionen säger att om man slår in på den här vägen, kommer det att leda bort ifrån en vård på lika villkor. Man säger vidare: I propositionen är visserligen regeringen medveten om att den fria etableringen innebär att landstingen inte längre har kostnadskontroll, men detta problem viftar den bort. Vidare säger man: ''Vi anser att frågan om fri privatetablering är så central för framtidens hälso- och sjukvårdssystem att den måste bli föremål för en långt mångsidigare granskning än vad som redovisas i regeringens proposition. Förslaget i dess nuvarande utformning bör inte bli föremål för beslut. Därför riktar vi en allvarlig maning till riksdagens ledamöter att avslå förslaget om fri etableringsrätt för specialistläkare och sjukgymnaster. Bakom uttalandet står samverkansnämndens ledamöter som representerar socialdemokraterna, centerpartiet och Folkpartiet-liberalerna. Nämndens moderata ledamöter anser inte att något uttalande skall göras. V och Kds är inte representerade i nämnden.'' En annan reaktion från landet kom ifrån Länssjukvårdsförvaltningen i Kalmar, som säger: ''Nämnden anser det djupt olyckligt att nu genomföra den reform som föreslås och ansluter sig till uppfattningen att frågan bör hänskjutas till utredningen HSU 2000''. Brevet är undertecknat av Hans Wendell (c), ordförande, och Gerd Dahl (s), vice ordförande. Så är reaktionerna. I ett av de senaste numren av Läkartidningen konstaterades att den fria listningen av husläkare hade lett till anarki. För egen del ville tidningen meddela läsekretsen att man inte ville känna något ansvar för reformen. Vi kan ha delade meningar i sak, och det respekterar jag, Bo Könberg. Vid detta anförande vill jag ha fram att man bör hålla fast vid svensk demokratisk tradition. Man skall låta frågor utredas, gå på remiss, konsekvensbedömas etc. Varför får inte den parlamentariska utredningen HSU 2000 avgöra den här frågan? Herr talman! Vi känner inom socialdemokratin att en stor oro över vart svensk sjukvård är på väg håller på att spridas. Det är bra att man genomför många förändringar, men det sker i litet för rask takt. Vi kan konstatera att skolhälsovården är på väg att rivas sönder och att mödra- och barnhälsovården inte längre har fått något nationellt stöd. Barnläkarna undrar om husläkarna skall komma att ta över och vad som i så fall kommer att hända med kompetensen inom barnhälsovården. Ett antal distriktsläkare frågar varför vi skall sätta yxan i det som är friskt, nämligen den svenska primärvården. Man frågar sig vad som kommer att hända med den. Vad kommer att hända med vaccinationsprogrammen när man inte vet vart skolhälsovården tar vägen och hur det blir med en sammanhållen mödra- och barnhälsovård? Vem har kontroll över att vaccinationsprogrammen fungerar? Företagshälsovården är på väg att falla isär. För ett par år sedan hade vi 900 enheter. Vid årsskiftet kommer det att vara 600. Vi socialdemokrater anser att det är mycket olyckligt att man rustar ner företagshälsovården. Vi vill i stället resa upp den på fötter igen. Vi anser att den behövs men att den skall betalas av arbetsmarknadens parter. I rask takt införs ett köpa-sälj-system. Konsulter åker runt och talar om att man skall ha beställare och utförare, att man skall köpa och sälja och att man skall se sjukvården som affärsområde ett och äldreomsorgen som affärsområde två. Allt detta leder till en situation med oro både bland personalen och allmänheten. Vi socialdemokrater ser gärna att man utvärderar allt det som nu är på gång, lugnar ner sig litet grand och skapar trygghet för personalen, patienterna och medborgarna i övrigt. Jag tror, Bo Könberg, att ingen har riktig kontroll över allt det här som skall dras i gång med en rasande fart, i kombination med de besparingsprogram som landstingen presenterade för en kort tid sidan för perioden 1992--1995. Jag är rädd för att det kan hända olyckor. Jag vill inte svensk sjukvård eller de svenska medborgarna så illa att detta skall ske. Därför tror jag att det är mycket angeläget att man stoppar tendenserna att göra svensk sjukvård till en experimentlåda. I stället skall man skapa lugn, stabilitet och trygghet. I januari skall vi presentera våra riktlinjer och hur vi vill se på hälso- och sjukvården. Jag hoppas att det fortsättningsvis, trots att vi tvingas lämna hälso- och sjukvårdsutredningen, skall finnas en demokratisk tradition där man talar med varandra, utreder tillsammans och inte i onödan går vid sidan av den demokratiska processen på så viktiga och centrala områden som t.ex. hälso- och sjukvården. 0554072553108 N 2010-01-01 00:00:00 249413 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0947/#anf108