2349310 GH0944 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:44 Onsdagen den 15 december 1993/94 44 1993-12-15 00:00:00 Inriktningen av den ekonomiska politiken 338E7852-E073-4745-9405-FEB1EFDE3D9D 46 Finansminister ANNE WIBBLE (fp) fp Herr talman! Jag tänker tillåta mig att vara litet optimistisk. Det innebär inte att jag bortser från den skrämmande höga arbetslösheten eller de fortfarande mycket stora underskotten i de offentliga finanserna. Jag skall återkomma till dem. Skälen för min optimism är tre. Det gäller för det första GATT-rundan. I går kom det äntligen besked om att frihandelsavtalet ser ut att vara i hamn. Detta är en historisk händelse efter sju års diskussioner. Det ger vinst för alla, men mest för u- länder, länderna i Öst- och Centraleuropa och små industriländer som Sverige. Det andra skälet är att jag kommer tillbaka med färska intryck av att europeiskt samarbete kan visa vägen bort från pessimism och missmodighet. Jag har just varit nere i Bryssel på ett gemensamt finansministermöte mellan EU:s och EFTA- ländernas finansministrar om sysselsättningsläget i Europa. Man har inte bara satt sysselsättningen högst upp på dagordningen, utan också tagit flera viktiga steg för en politik för flera jobb. Herr talman! Det tredje skälet är att nationalräkenskaperna för tredje kvartalet i år visar att Sverige nu verkligen är på väg upp ur den djupaste ekonomiska nedgången sedan 1930-talet. BNP steg, som har sagts här, med 2 % jämfört med andra kvartalet. Detta är faktiskt den största uppgången på 31 kvartal. Inte sedan början av 1986 har en större uppgång noterats mellan två kvartal. Herr talman! Jag vill gärna något utveckla betydelsen av dessa tre positiva steg innan jag går in på det som kammarens ledamöter skall votera om, nämligen förslagen i höstpropositionen, arbetsmarknadspolitiken, a-kassan och de arbetsrättsliga reglerna. Låt mig säga något om GATT först. För en tid sedan skrev Lars Leijonborg och jag en artikel där vi gick igenom villkoren för att Sverige skall kunna häva sig upp på en högre tillväxtbana och därmed få fram fler jobb. Målet är att halvera arbetslösheten under 1990-talet. Mycket gör vi själva, men vi pekade också på några viktiga internationella förändringar som krävdes, däribland ett GATT- avtal. Avtal om global frihandel är en helt nödvändig förutsättning för en ny tillväxtera och för en positiv framtid för Europa och världen i övrigt. Fortsatt liberalisering av världshandeln och stopp för alla tendenser till protektionism är faktiskt ett måste. Genombrottet i Genève är en mycket viktig signal, som kommer att skapa ökat förtroende och tillförsikt hos investerare. För Sverige betyder GATT-avtalet en ökning av BNP-nivån med 60--70 miljarder kronor -- det är ett ganska stort belopp -- när den fulla effekten har mognat ut. Dessutom innebär det en dynamisk ökning som följer av mer konkurrens. Låt mig sedan gå över till EU--EFTA-mötet. Jag skall gärna erkänna att jag inte hade alltför stora förväntningar om konkreta resultat av det. Alltför många gånger har alltför många Europapolitiker suttit alltför många timmar vid sammanträdesborden och kommit ut med alltför magra resultat. Men den här gången menar jag att resultaten är bra. Riktlinjerna för den ekonomiska politik som EU förespråkade och den som vi från EFTA- länderna lagt vikt vid i vår rapport var i hög grad samstämda. Jag hade förmånen att kunna inleda en diskussion om vikten av en väl fungerande och flexibel arbetsmarknad för att motverka långtidsarbetslöshet och för att få fram fler jobb. Säkert finns det några skillnader vad gäller medlen, men det positiva var att man inte tog fasta på skillnaderna utan på det som enar. En av slutsatserna från det gemensamma finansministermötet blev också att betona vikten av en aktiv arbetsmarknadspolitik och rätt utformade regler i övrigt för att öka arbetsmarknadens flexibilitet. Så till det tredje skälet till optimism, nämligen statistiken över vad som har hänt i ekonomin under senare tid. Jag tror som bekant inte på kvartalspolitik eller på enskilda statistiska månadssiffror. Sverige har fortfarande mycket stora ekonomiska problem. Men den starka ökning i produktionen som Statiska centralbyrån nu redovisar är faktiskt ett viktigt tecken på att nedgången är bruten och att uppgången börjar få rejält fäste. Siffrorna visar faktiskt att den totala produktionen har ökat under ett halvt års tid och, som sagt, mycket kraftigt under det tredje kvartalet. Jag jämförde med ökningen i mitten på 1980-talet. Det är inte en alldeles trevlig parallell och lyckligtvis inte heller helt korrekt. Den gången var det bara en konsumtionsboom som förebådade den mycket ansvarslösa överhettningen i slutet på 1980-talet. Den här gången är det i stället en exportboom med en mer rimlig konsumtionsutveckling. Exportökningen blev faktiskt nära 8,5 % det här kvartalet. Sammantaget menar jag att det finns allt starkare tecken på att den ekonomiska politik som regeringen för och de förslag som vi i allt väsentligt fått stöd för i riksdagens utskott bidrar till och förstärker en positiv utveckling. Herr talman! I nyhetrapporteringen om riksdagsarbetet har intresset hittills varit starkt fokuserat på om regeringen skulle få stöd i riksdagen. Skulle nej-sägarna förenas genom gemensamt agerande av socialdemokrater, nydemokrater och vänsterpartister och regeringsförslagen bli nedröstade? Detta skulle ha drabbat de arbetslösa. Därför är det mycket glädjande att regeringen har fått stöd för nästan alla förslag. Det hade naturligtvis varit ännu bättre om det hade varit alla förslag utan något ''nästan''. Men i andra vågskålen låg risken för oppositionens samlade budgetförsvagningar på nära 20 miljarder kronor. Det är en helt oansvarig politik. Alla partier i denna riksdag påstår sig måna om budgeten, inte minst för att underlätta för fortsatta räntesänkningar. Detta är, med hänsyn till de framförda förslagen, antingen bara en läpparnas bekännelse, eller också är oppositionen så uppfylld av att försöka tillfoga regeringen nederlag att den struntar i om detta går ut över de arbetslösa. Det är bra att dessa försök misslyckats. En besvikelse i riksdagshanteringen är Vänsterpartiets avslöjande att de inte alls bryr sig om miljön. Jag skall ärligt medge att jag inte har hyst stora förhoppningar om dess samlade ekonomiska politik, men jag trodde ändå i ett svagt ögonblick att man menade allvar med sitt miljöengagemang och sina förslag om miljöskatter. Det återstår att se om Vänsterpartiet vågar stå för sin politik på det området och rösta för de 13 örena på bensinen. Det är mycket tillfredsställande att förslagen om GAS, utvecklingen av ungdomspraktik och en reformerad arbetslöshetsförsäkring av allt att döma vinner kammarens stöd, liksom förslagen om ändringar i arbetsrätten och MBL. Alla de här förslagen bidrar till en mycket viktig förändring, nämligen att stärka ställningen för de nytillträdande -- de som i dag står utanför arbetsmarknaden. Det gäller ungdomar, arbetslösa, invandrare och andra som inte har ett jobb utan vill in på arbetsmarknaden och få ett jobb. I dessa förslag handlar det om solidaritet mellan dem som har ett jobb och dem som ännu inget har. Regeringens alla förslag innebär att man stärker ställningen för dem som ännu inget jobb har. Jag beklagar att det inte är fler som inser detta. Det generella anställningsstödet, GAS, är tänkt att förkorta tiden mellan den produktionsökning som nu har varit synlig en tid och den tidpunkt då företagen börjar våga nyanställa. På det viset bidrar GAS till att förkorta arbetslöshetsperioderna och hejda utslagningen. Det har sagts att det skulle tillkomma en del jobb ändå och att stödet därför är onödigt, att det skulle gå att fuska och att GAS inte blir så effektivt. Det finns risker med alla förslag, men läget på arbetsmarknaden är så allvarligt att vissa risker måste tas. Det handlar i detta fall om riktiga jobb och en ganska hög grad av medfinansiering från företagen. Riskerna för att något utbrett fusk skall uppstå menar jag vara ganska små. Fördelarna överväger klart nackdelarna. Betydelsen av a-kasseförslaget har med eller utan avsikt missförståtts i debatten. Förslaget har två väsentliga inslag: strukturreform och finansiering. Strukturreformen består dels i att man effektiviserar sökprocesser, dels i att försäkringen görs allmän och obligatorisk. Det finns väldigt många studier och internationella erfarenheter och mycket forskning som visar att risken för permanent utslagning är större ju längre perioder med kontantstöd som finns i försäkringen. Jag är emot permanent utslagning. Jag menar också att det är viktigt att anpassa reglerna så att de leder till det man vill. Finansieringen av försäkringen innebär att den görs mera hållfast och får en utformning där förmåner och avgifter knyts närmare varandra. Dessutom ger obligatoriet en mer solidarisk fördelning av kostnaderna för arbetslösheten. Alla får vara med och betala -- även de som hittills har ställt sig utanför i tron att de inte löper någon risk att själva bli arbetslösa eller därför att de har så mycket pengar att de klarar ett tillfälligt avbräck ändå. Herr talman! Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen är en mycket viktig del av saneringsprogrammet för de offentliga finanserna. Det är centralt att detta fullföljs. Statskulden skulle annars snabbt växa oss över huvudet. Forsatta räntesänkningar skulle bli omöjliga. Den påbörjade uppgången skulle brytas. Den svenska ekonomin stimuleras nu ganska rejält genom penning- och valutapolitiken. De lägre räntorna innebär att räntebördorna efter 80-talets excesser i låntagande lättar. Tillförsikten ökar, och investeringar kan öka. Vi kan få flera jobb. Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga. Göran Persson har under de timmar som har gått och även många gånger dessförinnan uttalat sig i ganska häftiga ordalag mot kombinationen av lägre ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen och lägre skatt för företagen. Det är egentligen det enda man kommer ihåg att Göran Persson säger. Han är emot regeringens förslag. Jag vill därför ställa en rak fråga. Vilka delar av förslaget skulle rivas upp om socialdemokraterna får som de vill? Högre ersättning från a-kassa ger ju nya stora offentliga utgifter. Högre företagsskatter skulle bromsa investeringarna, som i sin tur är helt nödvändiga för att få fram jobb. Denna oklarhet i Göran Perssons uttalanden är faktiskt skadlig. Den fördröjer uppgången. Det går ut över de arbetslösa människorna. Något enda besked borde Göran Persson våga ge. Herr talman! Jag inledde med en optimistisk ansats. Låt mig sluta med att påminna om att vi har en mycket lång och mödosam väg att gå innan svensk ekonomi är i balans. Varken GATT-avtal eller gemensamma möten mellan EU- och EFTA- länder kan ändra på det. Det är vi själva som måste genomföra de nödvändiga åtgärderna om företagen skall våga investera och jobben bli fler. Det ankommer faktiskt på kammarens ledamöter att rösta på de förslag som ger dessa resultat. 0201502585302 N 2010-01-01 00:00:00 248838 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0944/#anf46