2349310 GH0944 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:44 Onsdagen den 15 december 1993/94 44 1993-12-15 00:00:00 Inriktningen av den ekonomiska politiken E53198C2-734E-48E6-BAA1-3BDD9508C076 32 STEFAN ATTEFALL (kds) kds Herr talman! Allt fler tecken tyder på att svensk ekonomi nu har nått sin botten och är på väg uppåt. Vi har hört en diskussion om detta alldeles nyss. Det finns dock en risk för att vi, när vi börjar se allt fler ljuspunkter i tillvaron, glömmer bort den långsiktiga diskussionen om hur vi skall kunna skapa en stabil och sund ekonomisk utveckling i Sverige. Ett exempel på sådana frågor är institutionernas betydelse för ekonomins utveckling. Med institutioner menas olika inrättningar som t.ex. myndigheter men också reglerna i vår lagstiftning och informella moraliska regler. Det är omkring dessa frågor som årets nobelpristagare i ekonomi, professor Douglass C. North, har forskat. Jag noterar med tacksamhet att även Johan Lönnroth har funnit hans verk intressant. Jag hoppas att Johan Lönnroth har läst hela boken Institutionerna, tillväxten och välståndet, som finns utgiven på svenska. Där skriver Douglass C. North: ''I vårt dagliga samspel med andra, oavsett om det äger rum inom familjens ram, i externa sociala relationer eller i affärssammanhang, består den struktur som styr oss till största delen av regler för hur man uppför sig, beteendenormer och konventioner.'' Vidare frågar sig North varifrån dessa informella regler kommer. Han svarar själv: ''De kommer ur samhälleligt överförd information och ingår i det arv som vi kallar kultur.'' Utifrån nobelpristagaren Norths analys vore det kanske värdefullt om vi i den ekonomiska debatten ställde oss frågan om det måhända var minst lika viktiga beslut för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen som fattades i går här i kammaren, när vi fastslog att svensk skola skall ha såsom värderingsgrund den kristna etiken och den västerländska humanismen. Jag är övertygad om att vi ibland kanske överdriver de traditionella ekonomiska teoriernas betydelse för ekonomins funktion och utvecklingskraft och samtidigt underskattar de kulturella och moraliska spelreglernas betydelse för en väl fungerande ekonomi. Det andra område som vi behöver lyfta fram är ekonomins koppling till miljön. Vi kristdemokrater förordar en skatteväxling, där skatten lindras på arbete och ökar på miljöfarliga utsläpp och energi. En skatteväxling är en intressant metod att styra utvecklingen så att marknadsekonomin i större utsträckning arbetar i miljöns tjänst och därmed medverkar till att öka vår totala välfärd. Herr talman! Det råder delade meningar om vilken väg vi skall gå för att komma ut ur den svenska ekonomiska krisen och få svensk ekonomi på fötter igen. En kraftfull majoritet av internationella bedömare menar att en mer expansiv finanspolitik än den vi för närvarande bedriver är utesluten. Vid ett ESO-seminarium om statsskulden och budgetunderskottet konstaterade företrädare såväl för OECD som för Internationella valutafonden att det över huvud taget inte kan komma i fråga att ytterligare underbalansera statsbudgeten. Inte ens länder med så blygsamma budgetunderskott som 4--5 % av BNP vågar chansa på en expansiv finanspolitik för att komma ur de ekonomiska problemen. I Sverige är budgetunderskottet 14-- 15 % av BNP. Tvärtom är en stram finanspolitik nödvändig för att få ner räntorna och den vägen stimulera ekonomin. Göran Persson och socialdemokraterna fortsätter envist att förespråka även finanspolitiska stimulanser genom en kraftig och ofinansierad momssänkning på i storleksordningen 30 miljarder kronor. Frågan är om Göran Persson såsom finansminister verkligen skulle våga ta ansvar för en budget som försvagades ytterligare på det sättet. Eller är det bara ett bekvämt sätt att slippa ifrån en besvärlig debatt om nödvändiga besparingar inför den kommande valrörelsen? Skillnaden mellan vad socialdemokraterna säger från talarstolar ute i landet och vad de gör i praktiken är faktiskt ganska stor. Runt om i landet i kommuner och landsting -- ofta tillsammans med vänsterpartister -- kräver de olika typer av skattehöjningar, framför allt en höjning av kommunalskatten, för att klara olika välfärdsåtaganden. En kommunalskattehöjning exempelvis på 50 öre i genomsnitt i landet innebär en köpkraftsindragning på i storleksordningen 4--5 miljarder kronor! Min fråga till Göran Persson och Socialdemokraterna är: Hur stämmer detta överens med era förslag här i riksdagen? Ni skriver ju i er reservation i det betänkande som nu behandlas att ni ''avvisar åtgärder som nu minskar hushållens disponibla inkomster''. Om jag förstått det hela rätt minskar hushållens disponibla inkomster, oavsett om det är kommuner eller staten som höjer skatten och oavsett om det gäller en bensinskatte- eller koldioxidskattehöjning eller en kommunalskattehöjning. I en mening måste ju en statlig skattehöjning, som ingår i ett saneringsprogram som syftar till att få ner budgetunderskottet och därmed räntorna, vara bättre för samhällsekonomin än en kommunal skattehöjning -- innebärande att Socialdemokraterna i praktisk handling också vill använda de här pengarna till sådant som betyder ökade utgifter på olika sätt. Antingen vet inte Socialdemokraterna riktigt hur ekonomin hänger ihop, och det tror jag faktiskt inte att de vet, eller också försöker de att så att säga spela dubbelt med väljarna. Göran Persson sade att man har en samlad politik. Han talade inte om hur den samlade politiken ser ut, men han hänvisade till olika dokument. När man läser dem upptäcker man den här typen av motsättningar, och då blir nämnda samlade politik mer ett luftslott som inte håller i verkligheten. Göran Persson ville också i sitt inlägg här ge sken av att han och socialdemokratin inte är i takt med omvärlden. Regeringen däremot skulle vara i otakt med omvärlden. Men det finns ju ingen omvärld -- det finns nämligen inga länder som vill ha de så -- som vill föra den typ av politik som Socialdemokraterna förordar och som innebär en kraftig underbalansering av statsbudgeten för att den vägen, som man tror, lösa problemen. Det land som prövat den här metodiken -- ett land med en socialistregering -- är Frankrike. Det hela slutade med förskräckelse. Herr talman! Under de senaste veckorna har vi kunnat skåda Ny demokratis taktiska spel här i riksdagen. Jag tycker att det går stick i stäv med vad jag betraktar som ett seriöst riksdagsarbete. Ny demokrati har ibland inte ens dragit sig för att här i kammaren rösta tvärtemot sina egna förslag för att få uppmärksamhet. När man inte fått igenom sin vilja till fullo i en diskussion i utskottet har man röstat på det förslag som så att säga legat längst bort från de egna ståndpunkterna -- allt för att markera, för att komma i ett förhandlingsläge och för att kunna synas i medierna. Sakfrågorna, som jag trodde att Ny demokrati ville sätta främst, har hamnat långt bort i bakgrunden. Jag tycker därför att Ny demokratis beteende här i riksdagen har blivit det tydligaste exemplet på politiskt trixande och spelande. Detta beklagar jag. Tiondelarna i opinionsmätningarna har blivit viktigare än landets ekonomi och vårt demokratiska system? Rent sakligt tycker jag att den uppgörelse som träffats har blivit rimlig. Men det skedde kanske på ett alltför sent stadium och på ett sätt som jag, som sagt, beklagar. Med ett seriösare arbete från Ny demokratis sida här i riksdagen tror jag faktiskt att vi kunde ha avgjort de här frågorna tidigare samt på ett mera samlat och genomtänkt sätt. Ian Wachtmeister betonade här att han inte lovat de exakta skattehöjningar och besparingar som saneringsprogrammet från i våras innehåller. Men han säger också att Ny demokrati förordar mer av besparingar och mindre av skattehöjningar. Det intressanta med Ny demokratis agerande här när det gäller turerna med saneringsprogrammet är detta med mindre av skattehöjningar, som inte blir några skattehöjningar alls. Om man har motsatt sig alla indexeringar av miljöskatter och skatter på alkohol och tobak blir frågan: Vilka är då de skatter som ni vill höja? ''Mindre'' måste ju ändå var mer än noll. Jag skulle alltså vilja ha ett svar från Ny demokrati på följande fråga: Vilka skatter kan ni tänka er att ställa upp på -- det fanns faktiskt en uppslutning bakom detta i vårens beslut om saneringsprogrammet? Herr talman! Bland de beslut som kommer att fattas under denna vecka finns beslutet om införandet av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Beslut kommer också att fattas om finansieringen av denna, med ett ökat inslag av egenavgifter. Ur kristdemokratisk synvinkel ter det sig både naturligt och solidariskt att vi nu får en allmän arbetslöshetsförsäkring. Tvärtemot det som mycket av den fackliga propagandan handlat om är det bevisat att det är främst de ''svaga'' grupperna på arbetsmarknaden som inte frivilligt anslutit sig till dagens a-kassor och som nu på ett bättre sätt än tidigare kommer att omfattas av ett försäkringsskydd. Andelen oförsäkrade är alltså större bland de arbetslösa än bland dem som är sysselsatta. När det gäller den närmare utformningen av reglerna i fråga om det här systemet kan jag säga att regeringen återkommer till frågan under vårriksdagen. Jag vill gärna här i kammaren betona att kds inte kommer att medverka till förändringar som innebär en ''massutförsäkring'' ur systemet -- som det påståtts -- och ett övervältrande av en hel del kostnader på kommunerna. Detta har heller aldrig varit avsikten med de skrivningar som finns i regeringens proposition. Herr talman! Med dessa synpunkter yrkar jag bifall till hemställan i finansutskottets betänkande 1993/94:FiU1. 0745549193810 N 2010-01-01 00:00:00 248824 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0944/#anf32