2349310 GH0944 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:44 Onsdagen den 15 december 1993/94 44 1993-12-15 00:00:00 Inriktningen av den ekonomiska politiken A8022789-1DE6-47BB-8708-416C8DF22F15 3 IAN WACHTMEISTER (nyd) nyd Fru talman! Jag börjar för säkerhets skull med att yrka bifall till Ny demokratis reservationer nr 2, 5, 10, 11, 13, 14, 16, 17 och 19. Fru talman! Vi har hört Göran Persson predika om vanmakt och vrede hos folk i dag. I förrgår talade han mot de arbetslösas intressen, när han påstod att Ny demokrati hade åstadkommit något oansvarigt, nämligen att det kontanta arbetslöshetsunderstödet höjdes till 245 kr. Det var oansvarigt, i går. Skall vi slå vad om att han inte säger det till demonstranterna i dag, eller att han i dag inte ens kommer att nämna för dem vad som har beslutats om arbetslöshetsförsäkringen och vad som absolut inte har beslutats om ännu. Luften är full av desinformation i dessa frågor, och jag kan inte tro att det är en tillfällighet. Göran Persson riktar också blicken mot USA då och då. Det är ett nytt drag hos socialdemokraterna. Det är bättre än i den gamla kålsuparteorins dagar, då man lika gärna riktade blicken mot Sovjet som mot USA. Det är alltid något. Jag kan hålla med om en sak, att det nog är lämpligt att vi riktar våra blickar utåt. Vi lever i en värld där vi är ganska små, även om svenska folket lurats att tro att vi är bäst, att vår standard är högst och att vi skulle ha något slags evigt välstånd i Sverige, som är ödesbestämt. Så är det inte. Därför gäller det för oss att hänga med i svängarna nu, internationellt och nationellt, och att koncentrera oss på att ta alla möjligheter som dyker upp och inte hålla på med den inåtriktade verksamhet som vi håller på med och som också finansutskottet håller på med i alltför stor utsträckning. Möjligheterna finns här -- de finns i Europa, i Östersjöområdet. Svenskt näringsliv, som plötsligt har blivit så populärt i dessa kretsar, vet det och agerar efter det. Men vi sköter inte svenskt näringsliv. Vi sköter AB Sverige. Där är det vankelmod i stället, ett stort vankelmod. Vi kan se att särintressena är stora. Särintressena går in i denna kammare och dominerar den. Allmänintresset, som vi borde företräda, företräds icke här i den utsträckning man kunde begära, tycker jag. Affärerna är usla. Så är det, men så vågar ändå inte de flesta ens tänka och tala. Bakom den magnifika tunga bonaden här i salen -- min favorit -- döljs ett litet informationshål, som man inte får visa. Där kan man visa bilder. Där skulle man egentligen i neonskrift visa de siffror som det handlar om i dag. Statsskulden är över 1 miljon miljoner. Det kallas för 1 000 miljarder, men jag tror nästan att det är lättare att förstå om man säger 1 miljon miljoner. Statens affärer går back med 200 000 miljoner. Den svarta sektorn omfattar över 100 000 miljoner, förmodligen -- det finns faktiskt ingen statistik, lustigt nog. Arbetslösheten är bland de högsta i hela Europa. Vi lever över våra tillgångar i AB Sverige, det land vi i riksdagen är satta att vara med om att styra. I finansutskottet talar man mycket om detta, tror folk. Jag kan tala om för er som inte sitter där att man faktiskt nästan aldrig gör det. Där talar man om helt andra saker, små partihistorier och sådant. Jag tror att de människor som i dag demonstrerar och som plötsligt är så populära gärna skulle se att man talar om sådana frågor och att man kom överens över partigränserna på ett mycket vettigare sätt. Alla säger i dag att det handlar om jobben. 7 % av alla kvinnor, 10 % av alla män och 25 % av alla män mellan 20 och 24 år är arbetslösa. Det är en stor utslagning på gång. De här jobben beslutar vi inte om här inne, lika litet som de goda affärerna görs här inne. De AMS- åtgärder m.m. genom vilka vi skyfflar ut tiotals miljarder och åter tiotals miljarder har egentligen ingenting att göra med jobb. Det är konstgjord andning och egentligen ett sätt att dölja arbetslösheten. För att den öppna arbetslösheten inte skall se så stor ut skall den döljas. För att vi skall vara med om att skapa jobb krävs en modernisering av arbetsrätten. Vilka särintressen här inne är det som blockerar detta? Det är hela ''vänsterköret'', fru talman, och alla de som styrs facket -- inte av facket i meningen de anställda utan i bemärkelsen den fackliga ledningen. Det kan också ske genom ett lärlingssystem, något som regeringen har lovat att vi nu skall få se. Jag kommer att hålla tummen i ögat på regeringen tills det kommer fram någonting av detta. Det kan också ske genom goda och pålitliga skattelagar för företag och för riskkapital. Då skulle vi kunna få fram jobb som skulle skapa ett välstånd, något som vi i dag lånar till. Vi lånar ymnigt och delar också ut frikostigt. Vi sitter här i kammaren och delar ut u-hjälp tills vi själva blir kvalificerade för att få u- hjälp. Låt oss också titta på en annan fråga, tjänstemomsen. Genom århundradets reform höjde man tjänstemomsen från 0 % till 25 %. Därigenom åstadkom man en svart sektor och såg till att det inte går att privatisera den offentliga sektorn. Vi har nu från Ny demokrati -- är det inte förfärligt? -- etablerat en ny nivå på reseoch tjänstemomsen, den s.k. turistmomsen, och nu skall också Posten få denna momsnivå. Så småningom kommer vi att få alla momsformer dithän. Då får vi en tjänstemoms som är realistisk och vettig, på Europanivå, och som ger jobb. Det är den reform som ger mest jobb, överallt i Sverige och överallt där Göran Persson är så angelägen om att skapa jobb -- så häng med bara! Men den ger inte några jobb inom den svarta sektorn. Både socialdemokraterna och regeringen vill indexera punktskatterna. Detta är ganska roligt. Man har tidigare indexerat statens utgifter, så att de bara glider i väg. Vi kan här bara påverka 14 % av dem. Nu skall vi indexera även inflödet av pengar, så att vi skall sitta här med ansikten långa som fiollådor och titta på medan pengarna glider runt och sedan sticker i väg och åstadkommer stora förluster. Nu skall det bara gälla punktskatter, men observera finessen: Socialdemokraterna vill att indexeringen skall gälla från nästa år, när de skall regera. Då slipper de vända sig till riksdagen för att höja punktskatterna. Regeringen vill däremot ha en punktskatteindexering redan från i år. Det är den enda skillnaden. Men bägge dessa parter vill att dessa skatter bara skall glida i väg. Jag hoppas kunna återkomma till detta senare i debatten. Det är väl vidare härligt med bensinskatten! Alla ni som nu är så angelägna om människorna här utanför -- ni som företräder Socialdemokraterna och regeringspartierna -- var för ett år sedan överens om att höja bensinskatten. Sedan gick Socialdemokraterna ut och argumenterade emot sin egen höjning och förnekade sin medverkan i detta. Det lyckades nästan. Alla sade då att höjningen skulle ge 5 1/2 miljard kronor, vilket grundades på en uppgift från Finansdepartementet. Det blev inga 5 1/2 miljard genom bensinskattehöjningen, utan det bidde en tumme, som det heter, nämligen under 2 miljarder. Uppmuntrade av detta bakslag skall man nu höja bensinskatten igen. Det går vi emot. Det har redan talats om direkt- och nuvärdesavskrivningar. Om vi skall återindustrialisera Sverige skall vi få fart på investeringarna. Ett bra sätt är att uppmuntra företagen genom goda avskrivningsregler. Det är dock tyvärr så löjligt ordnat att man måste finansiera även avskrivningar. Därför måste vi nu låta regeringen komma tillbaks med förslag till ett system som vi skall finansiera genom att skära ned andra utgifter. Fru talman! Låt mig till sist beträffande statliga utgifter säga att det finns besparingar som man här inne tycks aldrig vilja gå med på, inte ens i detta utomordentligt dåliga läge. Man skulle kunna, som vi har föreslagit, behovspröva barnbidragen. Det drabbar ingen fattig -- det ligger i begreppet behovsprövning. Man kan också slopa flerbarnstillägg och sänka ersättningsnivån i föräldraförsäkringen från 90 % till 80 %, som i alla andra försäkringssystem. Man kan också låta bli att subventionera den gettobildande hemspråksundervisning som vi har. Man kan skära i organisations-, parti- och presstöd -- är det inte gräsligt! Man kan modernisera och rationalisera flyktingpolitiken och skära ned u-hjälpen till 0,5 % av BNI. Då tillhör vi ändå dem som ligger högst i världen. Om vi gjorde allt detta, skulle vi spara 20 miljarder kronor, men det vill man absolut inte vara med på. Detta är märkligt, för vårt land är ett land i kris. Jag oroas faktiskt av hur man tänker och diskuterar i detta läge. Det är bara i sådana här sammanhang som man möjligen lyfter blicken litet grand. I de andra sammanhangen talar man i mycket snäva cirklar. Jag tror att folk, vare sig man står här utanför och demonstrerar eller är i sin vanliga miljö, förväntar sig något bättre av oss, nämligen att vi allihop gör det som är bäst för Sverige, inte för Socialdemokraterna, Moderaterna eller Ny demokrati. I den förvissningen och förhoppningen lämnar jag härmed ordet vidare, för att senare återkomma med bitska kommentarer i debatten. (Applåder) 0272248812808 N 2010-01-01 00:00:00 248795 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0944/#anf3