2349310 GH0944 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:44 Onsdagen den 15 december 1993/94 44 1993-12-15 00:00:00 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och långtidsarbetslösa, m.m. D7689287-B5DD-47AE-A52F-A77354E84A51 167 GEORG ANDERSSON (s) s Herr talman! Låt mig först säga att det vi just nu upplever är ett exempel på ganska orimliga arbetsformer. Vi har bevittnat en jättestor demonstration utanför Riksdagshuset i dag. Vi behandlar en av de allra viktigaste politiska frågorna, som är ödesavgörande från nationen och för många hundra tusentals enskilda människor, och här finns en handfull och krympande skara riksdagsledamöter, som växlar synpunkter kring de här frågorna -- som svar på demonstrationen och den reaktion som människorna här har visat. Arbetsmarknadsministern har avlägsnat sig, utskottets talesman Harald Bergström har avlägsnat sig; jag ser för närvarande inte heller Marianne Andersson -- alla tre hade jag tänkt ställa frågor till. Jag tycker att det är slarvigt och nonchalant. Det är orimligt att vi skall arbeta under sådana villkor. Vi började dagen med att lyssna till Lucia och vacker sång. Vi hörde bl.a. Staffansvisan. Där finns det en vers som lyder: Ingen dager synes än. Jag tycker att det är en ganska träffande rubrik för det arbetsmarknadsläge vi nu upplever. Då hjälper det inte att arbetsmarknadsministern och Harald Bergström försöker att skildra ljuspunkter. Det är närmast kalla stjärnor som blinkar någonstans långt i fjärran. Vi ledamöter i arbetsmarknadsutskottet fick ett brev häromdagen. Jag vill läsa några rader ur det. Där skriver en kvinna som heter Ingegerd Nordborg i Hallstahammar: ''Jag vill be Dig att Du tar Dig tid att läsa detta brev och även en stund till att begrunda de följder jag beskriver. Jag som ber om detta är arbetslös. Mina tre barn -- 19, 22 och 23 år -- är arbetslösa. -- -- -- Jag vet vad arbetslöshet innebär. Arbetslösheten presenteras i statistik med siffror. Men varje siffra i statistiken är en människa med behov, precis som Du och jag.'' Hon beskriver denna situation. Hon avslutar beskrivningen med orden: ''Paniken stiger, vanmakten tar tag på olika sätt.'' Detta uttrycker också vad vi såg i demonstrationen här utanför. Marianne Andersson säger att det är synd om dessa människor, därför att de är offer för en propaganda som gör gällande att de är sämre än vad de egentligen är. Om man tror att människor som är arbetslösa, som demonstrerar och som skriver brev till oss inte förstår att de har de bättre än de egentligen uttrycker är man ganska kall. Det är väl precis tvärtom. Vi har svårt att förstå hur besvärligt dessa människor har det. Ingegerd Nordborg skriver: ''Jag känner mig utlämnad och maktlös, men Du har möjlighet att påverka! Tänk på min, mina ungdomars och alla arbetslösas framtid när Du utnyttjar Din möjlighet att påverka. Tänk på oss när Du trycker på röstknappen i Riksdagen!'' Tyvärr tillhör jag den grupp ledamöter här i riksdagen som för tillfället har begränsade möjligheter att påverka. De som har möjlighet att påverka är tyvärr inte aktiva i denna fråga. Jag vet att Börje Hörnlund möter ganska många reaktioner och demonstrationer ute i landet, t.ex. i vårt gemensamma hemlän. Av tidningarna att döma uppvisar Börje Hörnlund ganska kyliga reaktioner inför dessa människor. Han är inte här. Därför kan jag inte diskutera med honom. Jag hade tänkt fråga kds representant, Harald Bergström, om de etiska aspekterna i sammanhanget. Jag menar att arbetslösheten rymmer stora och djupa etiska frågor. De är mycket större än de etiska frågor som under flera timmar diskuterades här i kammaren i går. Det handlar nämligen om människors lika värde. Det handlar om människors värdighet. Även om kds företrädare inte är här vill jag ändå ställa frågan: Vad säger kds om denna etik? Vad är det för märke på den etik som innebär att man delar ut mångmiljardbelopp till aktieägare men säger att man inte har råd med insatser för att bekämpa arbetslösheten? För mig har denna etik inte ett kristet märke. Detta är inte heller att betrakta som västerländsk humanism. Det hade varit intressant att få diskutera detta med kds. Detta är, som sagt, en stor etisk fråga till skillnad från det som man ägnade tiden åt i går. Läget är naturligtvis mycket svårt. De arbetslösa måste känna och få bevis på att vi politiker gör vårt yttersta för att bekämpa arbetslösheten. Jag måste säga att behandlingen i arbetsmarknadsutskottet av dessa frågor gav intryck av passivitet och förvirring. Det är mycket beklämmande. Detta ökar naturligtvis vanmakten och misstron hos människorna mot oss politiker och mot politiken som system. Passiviteten tar sig uttryck i utskottets betänkande. På viktiga punkter avstyrker man utan motivation. Det gäller ROT-åtgärder, investeringar och underhåll i vägar och högskoleutbildningen. Man bara konstaterar att utskottet inte vill tillstyrka. Förvirringen i utskottet är livfullt speglad i TV. Den behöver jag därför inte kommentera. AMS gjorde en skrivelse till regeringen för en månad sedan. AMS konstaterade att det, med det regelsystem som nu finns, kommer att bli pengar över. Vi har inte kommit upp i det antal människor i åtgärder som riksdagen förutsatte -- jag undviker begreppet volymer som man annars gärna använder. Därför kommer det att bli pengar över. AMS har föreslagit att en del av dessa pengar skall användas till reparationer och om- och tillbyggnader i kommunerna. Det finns behov. Det finns ansökningar. Byggarbetslösheten stiger. I vissa län är den nu uppe i över 50 %. Varför kan man inte tillåta AMS att för detta ändamål använda en miljard, som man anser behövs? Utan motivation prutar utskottet på beloppet till hälften. AMS vill också använda pengar till ROT-åtgärder i bostäder. Jag skulle vilja ställa en fråga till regeringens företrädare: Vad säger regeringen om denna framställan? Verksamheten på detta område ligger nämligen stilla i avvaktan på ett besked på den här punkten. Så länge framställan ligger obesvarad gör den ont värre. Den måste besvaras. Den har legat hos regeringen i en månad. Det är dags att ge ett svar. Regeringen skulle kunna göra mer. Man skulle kunna sätta fart på en del stora investeringar i stället för att hålla på att förhandla, tricksa och diskutera när det gäller frågor som Öresundsbron, Dennispaketet och sådant. Det kastar bara ett löje över politikers handlingsförlamning. I dag under middagspausen var jag, tillsammans med mina kolleger från Västerbotten, föremål för en uppvaktning från åkeriägare och schaktentreprenörer. De konstaterar att maskinerna snart står stilla om man inte får mer pengar till vägunderhåll och väginvesteringar. I det material som vi nu behandlar finns förslag om detta. Men trafikutskottets majoritet konstaterar utan motivation att man inte är beredd att tillstyrka dem. Anders G Högmark varnar för missriktad ROT- verksamhet. Det verkar som om han är mer oroad för detta än för de människor som går arbetslösa och väntar på åtgärder. Han varnar för att neddragningarna i kommunerna inte skall gå tillräckligt snabbt. När AMS nu hjälper kommunerna att upprätthålla verksamheten är Moderaterna tydligen oroade för att avskedandena inte skall gå i tillräckligt snabb takt. Jag blir ganska upprörd inför den typen av reaktioner. Herr talman! Nu skall jag inte dra över mer än 51 sekunder. Tack! 0422439378601 N 2010-01-01 00:00:00 248959 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0944/#anf167