2349310 GH0944 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:44 Onsdagen den 15 december 1993/94 44 1993-12-15 00:00:00 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och långtidsarbetslösa, m.m. E1D8D027-54EC-4173-9DB4-CF427ACB8E4B 142 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c) c Herr talman! Dagens debatt har berört ekonomi i stort, ordinarie arbeten och tillfälliga åtgärder via Arbetsmarknadsverket. Jag vill direkt inleda med att säga att det av flera skäl inte finns någon viktigare uppgift än att så snart det går komma tillbaka till en fullgod ordinarie arbetsmarknad. Det är bl.a. av mänskliga skäl, men också av ekonomiska skäl. Arbetslöshetsunderstöd i form av kontantstöd, mycket hög AMS-budget och förlorade skatteintäkter för kommuner, landsting och stat gör att det rör sig om höga siffror. Egentligen förstår vi oss inte på dessa miljarder. Men däremot går det att förstå om vi översätter siffrorna till drygt 2 000 kr per månad på var och en som arbetar. Det borde då vara av ett stort gemensamt intresse att snarast få det hela att krympa ihop ordentligt. Jag menar att det är viktigt att lära av misstagen. Med ett statligt lånebehov på ca 270 miljarder kronor -- en ofattbart hög siffra -- måste vårt land fungera perfekt på arbetsmarknaden, i ekonomin och i det allmänna kostnadsläget under många år för att få en stabilitet framöver. Det går inte att komma ifrån att lärdomen finns att hämta i erfarenheterna från slutet av 1980-talet. Vi får inte göra om de misstagen. Då ökade industrins kostnadsläge så att den kom att ligga 20 % över konkurrentländerna. Detta ledde till att landet alldeles på egen hand gick rakt nedåt 1989. Men det doldes av byggbranschen som byggde kontor och hotell som i dag står i stort sett tomma. Detta i sin tur ledde fram till Odd Engströms nya arbete -- i stort sett alla banker och finansinstitut knäcktes. Det var egentligen bara Handelsbanken som höll någorlunda. Vissa år var det 0 % produktivitetsökning inom näringslivet. Under andra halvan av 1980-talet var inget år bättre än 2 %. Men det var tvåsiffriga löneökningstal. Jag säger inte att allt detta är socialdemokratins fel. Där fanns många aktörer. Men Ingela Thalén och andra verkar totalt ha glömt bort att det var Socialdemokraterna som regerade under spekulations-, inflations- och fallskärmsekonomins tidevarv. Det är faktiskt sant -- om minnet är kort. I kompletteringspropositionen våren 1991 gjorde socialdemokratin en bedömning av framtiden. De bedömde då att det skulle bli en ökning av arbetslösheten. Jag vet inte om de inte förstod läget eller om det var valet som påverkade siffrorna, men arbetslösheten ökade tio gånger mer än vad som skrevs i dokumentet. Snöbollen var i rullning. Den var stor, och den blev större. Den nya regeringen fick ta hand om hela bollen. 600 000 jobb har försvunnit sedan 1989. Det är en förfärande hög siffra. Den internationella lågkonjunkturen rår för en del av dessa siffror. Men 1980-talets slut rår för många fler förlorade arbetstillfällen. Det hade gått bra att leva med en internationell lågkonjunktur om inte skutan i övrigt hade varit i olag. Jag tycker att socialdemokratin skall betänka detta i stället för att yttra demonstrationsslagord. Ingela Thalén är oroad över att Jacques Delors berömmer svensk arbetsmarknadspolitik. Den oron må vara hänt. Men viktigast är att återgå till ett läge där det finns ordinarie jobb. Under tiden måste man göra allt för att hålla arbetslinjen. Jag förstår inte Ingela Thaléns oro för Jacques Delors. När jag blev arbetsmarknadsminister sade Arbetsmarknadsverket att inte mer än 3 % skulle vara sysselsatta i åtgärder. Nu har vi den hittills högsta siffran av människor sysselsatta i tillfällighetsåtgärder. Infrastrukturinvesteringarna har fyrdubblats på årsbasis. Jag tycker inte att det är konstigt att EG-folket tittar på Sverige. Denna regering har långt större volymer att hantera än någonsin i Sverige. Jag beklagar att denna regering måste arbeta i detta ärvda klimat. Men så är läget. Ja, nu minskar antalet varsel kraftigt. Det verkar som om någon är rädd för det också. Antalet konkurser minskar dramatiskt. Det är bra. Det har varit ca 100 stora konkurser varje dag. Nu minskar både storlek och antalet dramatiskt. Antalet lediga platser ökar. Hela hösten har vi legat över 1991 års nivå då Socialdemokraterna regerade -- för att återigen påminna om det. Vi har t.o.m. nu på slutet varit över 1990 års nivå. Men egentligen är det en alldeles för låg nivå, och vi måste upp på en högre nivå. Exporten ökar i omfattning. Det kommer att komma många fina budskap redan runt jul, vid nyår och framåt på att exporten tar sig ordentligt. Sveriges handel går ihop för första gången på länge. Bytesbalansen går kanske ihop redan i år, men nästa år blir det överskott. Vi behöver det. Då har vi bara problemen inom landet att hantera och drar inte på oss stora nya utlandsskulder. Sedan har vi det allra viktigaste, vilket också är socialdemokratins verkliga svaghet. Den ränta riksbanken noterar pendlar mellan 6 och 7 %. För ett år sedan var räntan vansinnigt mycket högre. Detta låga ränteläge måste vårdas. Det är i ett bestående sjunkande ränteläge som företagen och enskilda personer vågar investera. Socialdemokratin är oroad över sparandet. Nivån ligger nu på 10 %. Egentligen är det inte fråga om ett sparande. Folk amorterar vad de lånade för mycket i slutet av 1980-talet. I den lössläppta ekonomins tidevarv handlade folk upp allt vad de tjänade in -- och 5 % ytterligare i några år i följd. Då blev folk skyldiga alldeles hemskt mycket pengar. Nu måste de betala. Tänk om socialdemokratin hade haft kraft att föra en politik som lockade till ett litet sparande redan då. Då hade inte folk behövt spara 10 % i dag, och konsumtionsläget skulle ha varit bättre. Även detta är ett tungt arv att bära från 1980-talet. Konkurrenskraften är den bästa någonsin. Vi vet att det är bra för exportindustrin. Men det är också bra för alla aktörer här hemma. Det är väsentligt svårare att slå ut svenska varor med hjälp av japansk eller tysk produktion. Företagen tar nu hem det de flyttade ut på 80-talet. Vet Ingela Thalén t.ex. att 90 miljarder kronor flyttades ut under de bästa 80-talsåren i investeringar utomlands. Tänk om ni hade haft förmågan att se till att de stannade i Sverige! Då hade vi inte fått detta tunga arv. År efter år var det på det sättet under 80-talet. Nu blir arbetslösheten svår trots att alla de 20 punkter som tagits upp pekar åt rätt håll. Produktiviteten ökar med 6 % i genomsnitt för näringslivet. Kommuner och landsting, som under hela 80-talet hade en negativ proudktivitetsutveckling, har nu en positiv produktivitetsutveckling. Detta är i och för sig en mardröm för mig med tanke på hur ni för debatten. Men det är en förutsättning för att Sverige långsiktigt skall stå starkt. Jag skulle önska att meddebattörerna kunde se och erkänna det. Övertid förekommer nu i större utsträckning än under den största överhettningen. Det tycker jag inte om. Men det är ett tecken på att en mängd saker är på gång. Jag har träffat en mängd storföretagsledare och varit på frukostar med småföretagare. De börjar nu tro så pass mycket på framtiden -- om ni inte skrämmer dem för mycket -- att de vågar börja byta ut övertiden mot ordinarie jobb. Jag tror att vi kommer att få se mycket av det. Det är exakt rätt tid att göra det nu, därför att det kommer att vara en bättre fart i ekonomin om ett halvår, om ytterligare ett år osv. Att döma av det socialdemokratiska förslag som nu lagts fram sitter socialdemokraterna verkligen med spenderbyxorna på. Den röda tråden är: Det är bra om varje åtgärd vi vidtar kostar mer. Men det är icke en hållbar politik när vi lånar så mycket. Min expert på Arbetsmarknadsdepartementet har räknat ut att merkostnaden bara på det här området är 14 miljarder kronor. Ert förslag är icke förankrat i verkligheten. Ni tror att det går att öka antalet beredskapsarbeten hur mycket som helst. Så är det inte. Jag träffade representanter för alla partier i Landstings- och Kommunförbundet häromveckan. De sade: Det går inte. Vi håller på att omstrukturera, och vi kan inte ta emot en mängd beredskapsarbetare. Man kan föreslå sådant på papper, men då har man varken träffat dem som jobbar i verkligheten eller någon annan. Det talades om att öka rekryteringsstödet. I dag gör Arbetsmarknadsverket uppgörelser i genomsnitt på 50 % rekryteringsstöd. Riksdagen har ställt sig bakom detta. Det skall man jobba allt man orkar med. Arbetsförmedlare, länsarbetsnämndsdirektörer och AMS-ledningen tror inte att det är sant när de ser ert förslag om 80 %. Ni ställer till det för oss, om förslaget skulle gå igenom. Eftersom stödet i dag i genomsnitt är på 50 %, kostar det här 80-procentsförslaget ca 7 miljarder i onödan, bortkastat rakt i sjön. Skall vi stödja företagen på det sättet helt i onödan, Ingela Thalén? Jag tycker inte det. Det finns bättre sätt att använda pengarna på. Vad socialdemokraterna helt förtränger är att statens upplåning är det allvarligaste hotet mot lägre räntor, stärkt framtidstro och ökade framtidsinvesteringar. Att i det här läget sänka momsen skulle, tillsammans med den här typen av förslag, innebära kraftigt ökat budgetunderskott och färre ordinarie jobb, och egentligen också färre tillfälliga jobb. Det är en livsfarlig politik som ni står för i dag. 0525479453308 N 2010-01-01 00:00:00 248934 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0944/#anf142