2349310 GH0944 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:44 Onsdagen den 15 december 1993/94 44 1993-12-15 00:00:00 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och långtidsarbetslösa, m.m. 2A7787FA-C0AB-4777-AF92-3D5D605BCD0B 131 INGELA THALÉN (s) s Fru talman! Nu skall det handla om rätten till arbete, -- inte bara därför att varje individ vill, och borde, få en möjlighet att försörja sig själv, -- inte bara därför att detta är den viktigaste grunden för en sund ekonomisk utveckling för vårt land -- och inte heller bara därför att ett arbete och en egen försörjning är den viktigaste fördelningspolitiska frågan, utan därför att det också är en fråga om frihet och respekt för människor. Jag kan inte hitta någon rimlig förklaring till att majoriteten av denna riksdag säger nej till att satsa allt som är möjligt på att ge männniskor ett arbete i stället för att betala ut kontantstöd. Jag kan heller inte hitta någon rimlig förklaring till att majoriteten i denna riksdag hellre väljer att använda pengar till att underlätta för passiva kapitalägare än att ge stöd till en aktiv politik som skapar tillväxt. Om arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund hade varit här skulle jag ha uppmanat honom att komma med en rimlig förklaring till vad som egentligen menas. Men han kanske hör mig, fastän han inte är här i kammaren. Jag vet vilket hårt slag det är för en människa att bli arbetslös. Jag upplever detta på mycket mycket nära håll. Det handlar om att ingen vill utnyttja ens kunskaper och erfarenheter, att veta att man inte längre kan försörja sig och sin familj samt att bli beroende av samhället för sin försörjning. Särskilt tungt är det -- det kan jag säga -- att vara beroende av en borgerlig riksdagsmajoritet som snabbt och lätt försämrar ersättningar, samtidigt som högavlönade och kapitalägare får nya förmåner. Att vara arbetslös är att dag för dag förlora en bit av sin självkänsla, sitt självförtroende och sina yrkeskunskaper. Ett samhälle med hög arbetslöshet kan aldrig bli ett gott samhälle att leva i -- inte för någon. Det kan inte heller bli ett socialt och ekonomiskt stabilt samhälle. Fru talman! I dag känns det sorgligt i denna kammare. I dag kommer Centerns, Folkpartiets, Moderaternas, Kristdemokraternas och Ny demokratis ledamöter att rösta ner alla de förslag som vi socialdemokrater lagt fram och som handlar om att bekämpa arbetslösheten. Vi vill satsa 5,5 miljarder kronor mer än regeringen för att skapa nya jobb och utbildningsplatser. Detta är pengar till en aktiv politik som skall bidra till att vända utvecklingen rätt i Sverige. Men förslagen om dessa satsningar kommer nu att röstas ner, och därför blir uppskattningsvis mer än 80 000 personer arbetslösa nästa år -- helt i onödan. Nu är vi socialdemokrater luttrade. Våra förslag om att bekämpa arbetslösheten har röstats ner, och de borgerliga partierna har drivit igenom försämringar för de arbetslösa förr. Resultatet av denna politik kan vi allihop se runt omkring oss. Vi har massarbetslöshet i Sverige. För tredje året i rad minskar våra samlade resurser. På två år har över 400 000 jobb försvunnit. Det är vart tionde jobb. Det är ett oerhört rekord som regeringen har slagit. 4 000 jobb har försvunnit varje vecka! Det leder naturligtvis till ett galopperande budgetunderskott, eftersom allt färre arbetar, allt fler blir beroende av bidrag för sin försörjning och alla våra trygghetssystem hotas av denna arbetslöshet. Fru talman! Varför gör då regeringen ingenting för att bekämpa roten till det onda? Ja, om en stund kommer arbetsmarknadsministern att gå upp här i talarstolen och försöka förminska arbetslöshetsproblemen genom att visa på de positiva inslag som kan skönjas. De är mycket glädjande, men de beror främst på sänkningen av arbetsgivaravgiften och på en flytande krona. Han kommer att säga att regeringen inte har råd med mera insatser. Det finns inga pengar att satsa på att skapa nya jobb på grund av det stora budgetunderskottet. Och så kommer han att skylla på Socialdemokraterna. Fru talman! Är det så? Finns det inga pengar? Låt mig först konstatera att det alltid tycks finnas pengar när det gäller att genomföra regeringspartiernas olika hjärtefrågor. När Moderaterna vill sänka skatterna för kapitalägarna finns det alltid pengar. Därför beslutar riksdagen i dagarna att sänka skatten för kapitalägarna med 7 miljarder kronor per år. Näringsminister Per Westerberg får en skattesänkning med 6,4 miljoner kronor. Dessutom kommer regeringen att här i kammaren driva igenom att staten skall skänka efter en skattefordran på företagen på 15 miljarder kronor. Självfallet stiger då aktieägarnas förmögenhet med motsvarande belopp. Nu frågar jag Börje Hörnlund: Hur förklarar ni för våra ungdomar, som alltmer börjar tappa tron på framtiden, att ni inte har råd att ta in ytterligare 5 000 högskoleelever, men ni har råd att ge Per Westerberg och andra välmående personer gigantiska skattesänkningar? Hur förklarar ni för alla byggnadsarbetare som tappat hoppet om att någonsin mer få hålla i en hammare att ni inte har råd att satsa på att bygga om fler lägenheter, men ni har råd att skänka efter företagens skatteskulder? När Centern och kds vill öka statens utgifter för att genomföra ett vårdnadsbidrag, då finns det helt plötsligt ekonomiska resurser. Hur förklarar ni, Börje Hörnlund, att ni har råd att öka på de statliga bidragen till enskilda människor med ett par miljarder, men ni har inte råd att sätta människor i arbete med att rusta upp skolor och vägar eller bygga bostäder åt de äldre? När Folkpartiet vill dränka friskolorna med statliga pengar och sprätta i väg miljoner på reklamkampanjer om att välja husläkare, då är det ingen brist i kassakistan. Hur förklar ni, Börje Hörnlund, att ni har råd med sådana utgifter när ni inte har råd att låta människor behålla arbetet med att ta hand om barnen, de äldre och de sjuka, eller att låta våra kulturarbetare utföra sitt arbete? Många av dem har demonstrerat sin förtvivlan här utanför i dag. När ni i regeringen realiserar ut Celsius och andra statliga företag och skänker försäkringsbolag och fonder hundratals miljoner kronor, då talar ni aldrig om budgetunderskottets storlek. Hur förklarar ni, Börje Hörnlund, att ni anser er ha rätt att slumpa bort svenska folkets gemensamma tillgångar, samtidigt som ni försämrar utbildningsbidragen och tvingar beredskapsarbetarna att arbeta deltid? Fru talman! Jag tror att svaret är givet. Det finns ingen i regeringen som har arbete åt alla som sin hjärtefråga. Det är socialdemokrater och vänstern som tycker att kampen mot arbetslösheten är den viktigaste politiska frågan, att satsningar på de arbetslösa går före alla andra områden. Vi är för få i denna kammare för att få majoritet. Medborgarna får snart sin chans igen, och jag hoppas att de tar den. Trots att regeringspartierna i sin praktiska politik tydligt visar att andra saker är viktigare än aktiva insatser för nya jobb, förstår jag inte hur ni resonerar när ni talar om att minska budgetunderskottet genom att försämra för vanliga människor. Vare sig man har ett arbete eller är arbetslös måte man ju överleva. Därför betalar staten just nu ut gigantiska belopp till de arbetslösa i kontantstöd. Det är ett stöd som man får för att man inte skall arbeta. Merparten av detta belopp får staten låna ihop. Vi hade en diskussion om detta för en stund sedan. Jag är övertygad om att det bland dem som har lyssnat i dag och som lyssnar just nu finns arbetslösa byggnadsarbetare som har a-kassa för att de inte skall arbeta, trots att de vill arbeta. Samtidigt tvingas dessa byggnadsarbetare se hur barnens skolor förfaller, hur stort behovet är att bygga om bostäder åt de äldre och att bättre anpassa lägenheter åt människor med handikapp. Nu har Börje Hörnlund möjligheten att förklara för byggnadsarbetarna och andra arbetslösa varför regeringen hellre låter dem gå arbetslösa än låter dem utföra nödvändiga och viktiga investeringar för samhället. Jag tror också att det bland åhörarna i dag har funnits några som har mist eller kommer att mista jobben i kommuner och landsting. Samtidigt tvingas de se sina arbetskamrater på dagis slita för att ta hand om barnen på ett bra sätt och se de anställda i äldrevården föra en ojämn kamp för att kunna ägna sig åt de äldre. Nu har Börje Hörnlund chansen att förklara för de anställda i kommuner och landsting varför regeringen hellre låter dem gå arbetslösa än låter dem få delta i angelägna uppgifter inom vård och omsorg. Det var ju inte länge sedan Börje Hörnlund själv var ute och antydde att det nog skulle gå att ordna så att de kunde behålla jobben. Men den praktiska politiken debatteras här och nu, och då ser den annorlunda ut. Det är här och det är nu som de socialdemokratiska förslagen om mer pengar till byggande och pengar till insatser för att kommunerna skall kunna behålla sina anställda i denna svåra arbetslöshetstid avvisas av den borgerliga majoriteten. Vi politiker borde göra allt vi kan och litet till för att bekämpa arbetslösheten. Men i regeringens praktiska politik finns ingenting av det som antytts till kommunalfolk och arbetslösa ute i landet. Fru talman! Låt mig nämna några uppgifter som med all önskvärd tydlighet visar att regeringen inte har några ambitioner. I våras beslutade riksdagen att AMS skulle få 28 miljarder till arbetsmarknadspolitiska insatser. Samtidigt försämrade riksdagen innehållet i olika bidrag och byråkratiserade bestämmelserna så att AMS nu inte når de mål som riksdagen har ställt upp. Nu har AMS begärt att i stället få använda de pengar som redan finns till insatser för reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Men inte ens denna mycket blygsamma begäran från AMS har de borgerliga partierna i riksdagen velat gå med på fullt ut. Nu skulle jag vilja veta: Vad betyder det här? Tänker regeringen i själva verket dra in dessa medel från AMS? Tänker ni kanske finansiera vårdnadsbidraget eller fortsatta skattesänkningar med dessa pengar? Enligt uppgift kommer ni i budgetpropositionen att dra in ett antal miljarder kronor från AMS. Nu vill jag att arbetsmarknadsministern ger mig och alla andra besked: Är detta korrekt? Säg nu inte att vi får veta det i budgetpropositionen, för denna dag och denna stund är inte sådan att man kan göra så. Skall de arbetslösa få betala ytterligare för vallöften om regeringspartiernas hjärtefrågor? Eller är det rent av så att tricksandet mellan regeringspartierna och Ny demokrati betyder kostnader inom andra områden, som skall betalas med högre arbetslöshet? Fru talman! Sveriges regering driver nu den nyliberala högerpolitik som skapat arbetslöshet i flera av Europas länder. De förhållanden den skapat börjar bli olidliga, inte bara för de arbetslösa, utan för hela samhället. Därför diskuteras nu, bl.a. på socialdemokratiskt initiativ, stora satsningar mot arbetslösheten inom EG:s ram. Det är en ödets ironi att EG berömmer den svenska arbetslinjen, samtidigt som den svenska regeringen avskaffar den. Fru talman! För alla arbetslösa och alla oss som tror på ett jämlikt och gott samhälle är det en sorgedag i riksdagen. Riksdagen borde fatta beslut som bidrar till att vända Sveriges utveckling rätt igen genom att stimulera ekonomin och satsa på nationella och mänskliga investeringar. Här vill jag säga att vi tycker att det var bra att regeringen lade fram förslag om ett generellt anställningsstöd. Vi har gjort om det litet grand, men vi stöder det förslaget. Jag tycker att alla politikområden bör dra åt samma håll. Dessutom tycker jag att vi borde ha fattat beslut som innebär att man stoppar slöseriet med mänskliga resurser genom att vända passivt kontantstöd till aktiva insatser. Arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och återfå sin heder. Denna regering vill inte, förmår inte och orkar inte en sådan kraftsamling. Därför krävs det en annan regering. Jag säger som demonstranterna här utanför sade tidigare i dag: Provanställ aldrig mer en borgerlig regering! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 13, 17, 18, 19, 22 och 23. (Applåder) (forts.) Ajournering Kammaren beslöt kl. 18.02 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00. 0181942435301 N 2010-01-01 00:00:00 248923 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0944/#anf131