2349310 GH0944 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:44 Onsdagen den 15 december 1993/94 44 1993-12-15 00:00:00 Inriktningen av den ekonomiska politiken 91CCB025-881C-4306-A32D-DF3437808EEB 13 PER-OLA ERIKSSON (c) c Fru talman! Adventsstjärnor och julgranar lyser nu upp det svenska vintermörkret. Det symboliserar väl vad som händer i den svenska ekonomin. Vi ser allt fler tecken på en återhämtning. Lågkonjunkturens botten är nådd och till viss del passerad. Samtidigt består det som vi alla anser förmörkar tillvaron: den höga arbetslösheten. Den kommer att vara påtagligt närvarande hos många familjer i de svenska hemmen under den stundande jul- och nyårshelgen. Många är oroliga och funderar över sin framtid. Detta sätter djupa spår hos både barn och vuxna. Det finns anledning att ta detta problem på allvar. Det räcker inte med den enkla politiska retorik som Göran Persson tidigare visade prov på i dag. Vårt viktigaste mål och vår viktigaste politiska uppgift är att skapa nya jobb. Men jobben kommer inte av sig själva. Nya jobb i befintliga och nya företag skapas genom uthållig ekonomisk tillväxt i hela landet. Några få regioner klarar inte av att ge hela landet de tillväxttal som nu behövs för att det skall bli fart på svensk ekonomi. Det behövs livskraft och företag i alla delar av landet. 1990-talet gör på många sätt skäl för beteckningen ''en ny tid''. Den ökade internationaliseringen ställer nya krav på bl.a. en offensiv närings- och småföretagspolitik. Det behövs ökade resurser till en förbättrad utbildning, och det behövs förnyade välfärdssystem. De välfärdssystem som vi har levt med till dags dato var formade i en annan ekonomisk tid med en annan ekonomisk utveckling. Många i den svenska debatten, och inte sällan inom politiken, har de senaste åren koncentrerat sig på att diskutera behov och rättigheter. Mindre kraft har ägnats åt åtgärder som skapar nya ekonomiska resurser, nya företag, varaktiga arbetsplatser och en rättvis fördelning. Resultatet ser vi i dag: bl.a. ett stort budgetunderskott. Vi får nu bära arvet från tidigare misslyckanden. Den uppgift som vi nu står inför är att människor, företag och regioner skall utvecklas. Budgetunderskottet måste avvecklas. Vi kan konstatera att det fria fallet i ekonomin som inleddes 89/90 nu har bromsats. Effekterna av kasinoekonomin i slutet av 80-talet har varit kännbara för många i landet. De som i dag demonstrerar utanför riksdagshuset har fått känna av följderna av felstegen under 80-talet. Att sanera en sjuk samhällsekonomi i en djup lågkonjunktur går inte oförmärkt förbi. Men vi kan inte skjuta på problemen och tro att det blir lättare i framtiden. Tänk om 80-talets socialdemokratiska regeringar åtminstone hade påbörjat saneringsarbetet kring svensk ekonomi! Hur mycket lättare hade det då inte varit för vårt samhälle och de människor som i dag står utan arbete? Regeringens nödvändiga saneringsprogram för de offentliga finanserna omsätts nu från ord till handling. Det ger resultat. Ökningen av budgetunderskottet har bromsats. Räntorna sjunker. Lånen blir billigare. Detta gynnar hyresgästerna, villaägarna och företagarna därför att lånebördan blir lättare att bära. Alla drar vi nytta av att räntorna sjunker. Dessutom minskar belastningen på statsskulden. Fler och fler indikatorer pekar i dag åt rätt håll. Till ljuspunkterna hör en kraftigt ökad export och ökad industriproduktion. Nästa år förväntas dessutom industriinvesteringarna att öka mycket kraftigt. I dag finns det också anledning att till ljuspunkterna i ekonomin räkna in GATT-avtalet, som skapar ett internationellt stabilt regelverk på handelns område. Fru talman! I våras tog riksdagen ställning till ett saneringsprogram som skulle sträcka sig några år framåt i tiden. Riksdagen antog inriktningen och grundprinciperna i regeringens saneringsprogram. Steg för steg skall vi nu omsätta saneringsprogrammets ord i konkret politisk handling. Det är ett arbete som inte får avstanna. Nu måste man följa de riktlinjer som riksdagen med bred majoritet i våras ställde upp bakom. En framgångsrik ekonomisk politik kräver två saker: för det första långsiktighet, för det andra uthållighet. Saneringsprogrammet kräver uthållighet. Annars kommer statsskulden och räntorna att bli det svenska samhällets tvångströja. Med andra ord kan man säga att de kommer att bli en gökunge som tränger bort en allt större del av vår välfärd. Den eller de som äventyrar saneringsprogrammet äventyrar också framtiden för våra barn och barnbarn. De skjuter bara problemen på framtiden. Jag trodde att vi skulle få höra mer om Socialdemokraternas ekonomiska politik under förmiddagen. Hur mycket jag än lyssnade fann jag inte särskilt mycket substans i de många retoriska orden. Socialdemokraternas ekonomiska politik innehåller, såvitt jag kan se, inte något trovärdigt program för att långsiktigt få bukt med obalansen i ekonomin. Det finns inget saneringsprogram. Det är snarare ett raseringsprogram. Socialdemokraterna verkar tro att budgetunderskottet låter sig talas ned. Nu är det socialdemokratiska huvudnumret när det gäller ekonomin att det skall vara en tillfällig momssänkning med 5 procentenheter. Den skall gälla under perioden 1 mars--31 december nästa år. Mot bakgrund av att vi befinner oss i en begynnande konjunkturuppgång måste jag säga, fru talman, att det är ett synnerligen anmärkningsvärt förslag. När det gäller momsfrågan har Socialdemokraterna dessutom intagit en mängd olika ståndpunkter under de senaste åren. I samband med skatteomläggningen var den socialdemokratiska ståndpunkten att det skulle vara en enhetlig moms på 25 procentenheter. Det var otänkbart med en lägre eller differentierad moms. I 1991 års valrörelse fanns det partier som pläderade för en sänkt generell moms. Mot den politiken argumenterade Socialdemokraterna högljutt och med eftertryck. Inför trycket från opinionen och Centern kunde Socialdemokraterna inför 1991 års val ändå tänka sig någon form av differentierad moms, i första hand att det skulle vara lägre moms på maten. Det blev regeringsskifte, och det blev lägre moms på mat, turism och persontransporter. Ett år senare -- hösten 1992 i samband med krisförhandlingarna mellan regeringen och Socialdemokraterna -- fann man en ny ståndpunkt. Då pläderade Socialdemokraterna för en återgång till en enhetlig moms på 25 %. Så blev det dess bättre inte. Höjningen stannade vid en momssats på 21 % för de områden där momsen hade varit nedsatt till 18 %. Detta var alltså hösten 1992. Några månader senare -- i januari 1993 -- var det dags för nästa socialdemokratiska ståndpunkt i momsfrågan. Allan Larsson och Socialdemokraterna ville då ha en generell momssänkning. Den ståndpunkten återkommer nu. Kravet är att det skall vara en tillfällig momssänkning, dock inte med omedelbar verkan. Den skall först gälla från den 1 mars 1994. Det som, enligt Socialdemokraterna, var fel 1991 är alltså rätt 1994. Nu traskar Göran Persson patrullo i Allan Larssons fotspår från januari 1993. Det som då var fel är inte mer rätt i dag. Jag har följt de socialdemokratiska turerna i momsfrågan. Därför kan jag konstatera att man har intagit den ena ståndpunkten efter den andra. Jag har försökt finna ståndpunkter som Socialdemokraterna ännu inte har intagit. Jag har svårt att hitta sådana. Socialdemokraterna har snart intagit varje tänkbar ståndpunkt i frågan om momssatser. Nu väntar vi med spänning på nästa kapitel om Socialdemokraterna och momsen. Det lär väl skrivas i januari 1994. Jag inväntar alltså med spänning den debatt som kommer att föras efter årsskiftet. Det är nu absolut fel tidpunkt att göra en generell momssänkning. Konjunkturen är på väg uppåt. Konsumtionen väntas öka kraftigt -- t.o.m. mycket kraftigt under nästa år. Det är faktiskt fel, Göran Persson, att drämma till med en momssänkning i det läget. Fru talman! Än en gång vill jag säga att Socialdemokraternas politik ofta är feltajmad, så även i detta fall. Jag lyssnade med spänning på Göran Perssons anförande om företagsbeskattningen, och jag vill ställa en fråga. Riksdagen kommer av allt att döma att inom kort fatta beslut om företags aktiebeskattning. Avser Socialdemokraterna, därest olyckan skulle vara framme och Göran Persson sitter i en regering efter valet 1994, att riva upp det beslut som riksdagen inom kort kommer att fatta? Det är viktigt att få ett besked i den frågan för de människor utanför det här huset som kräver stabilitet, fasthet och långsiktighet. De har inget behov av nyckfullhet och kortsiktighet. För att lösa Sveriges ekonomiska problem krävs, som jag sade tidigare, långsiktighet, uthållighet och ansvar. Regeringspartierna har med sin inriktning av den ekonomiska politiken pekat ut en långsiktig väg för 1990-talet. Nu krävs det också politisk uthållighet för att man skall lyckas. Det behövs också ansvarskänsla för att man skall kunna lösa dagens och morgondagens problem till glädje och nytta för arbetslösa, barn och barnbarn. Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till hemställan i det betänkande från finansutskottet som vi nu behandlar och avslag på samtliga reservationer och den särskilda meningsyttringen. (Applåder) 0405574090504 N 2010-01-01 00:00:00 248805 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0944/#anf13