2349309 GH0943 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:43 Tisdagen den 14 december 1993/94 43 1993-12-14 00:00:00 Ny läroplan för grundskolan m.m. B13FDBE2-3C38-4026-8D48-EFFF64520FC5 62 CHRISTER LINDBLOM (fp) fp Herr talman! Nya läroplaner är alltid att betrakta som någon form av milstolpar i utbildningshistorien. Den nuvarande -- Lgr 80 -- har, som Lena Hjelm-Wallén var inne på, fortfarande mycket gott i sig, men har blivit inaktuell på grund av de förändringar av skolans styrning och annat som har skett till följd av de senaste årens riksdagsbeslut. Det är framför allt två propositioner, dels den som kallas Skolans utveckling och styrning, från 1988/89, dels Ansvaret för skolan, som på sätt och vis påbörjar den process som vi nu är inne i. Kommunen blev huvudman och ett par år senare försvann dessutom det tidigare sektorsbidraget, som har ersatts med ett kommunalt utjämningsbidrag. Mål- och resultatstyrning ersatte en central detaljstyrning. Den läroplanskommitté som den förra regeringen tillsatte har med sitt betänkande lagt grund för det förslag som vi i dag diskuterar. Regeringen har i propositionen dragit ett par konsekvenser av de tidigare fattade besluten; dels att tona ned de centrala timplanernas betydelse som styrinstrument, dels att ge slutbetyg när målet nåtts, dvs. efter hela grundskolans slut, i nian. För första gången får vi en gemensam läroplan för hela den obligatoriska skolan: grundskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Inte minst föräldrarna till barn i särskolan vet jag har haft ett stort och varmt önskemål om att det skulle bli en gemensam läroplan. Dessutom får vi samtidigt en gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna. Regeringen betonar i propositionen 1--12-perspektivet, där man ser hela skolgången från årskurs ett i grundskolan till årskurs tre i gymnasiet som en sammanhängande utbildning. Man brukar ibland kalla den en sömlös utbildning. Jag tror att det finns olikheter mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna i synen på vad läroplanen skall innehålla. En del reservationer pekar på det, t.ex. reservation 3 om demokratisk fostran och reservation 5 om det kommunalpolitiska ansvaret och rektors ansvar. Det finns ingen oenighet i sak i dessa frågor, men vi tycker att det av vissa skäl är viktigt att hålla nere omfattningen på det här läroplansdokumentet. Målet är att läroplanen skall läsas av alla i skolan. Den borde om ett tag ligga sönderläst på varje nattduksbord i varje lärarhem. Jag tror mig veta att många i skolan i dag faktiskt inte har läst Lgr 80, eller läst den mycket fragmentariskt, på grund av det omfång den faktiskt har. Det som finns i lagar, förordningar, kursplaner och i andra styrdokument måste inte nödvändigtvis stå i läroplansdokumentet. Allt som står i läroplanen är självfallet viktigt, men viktiga ting finns alltså även i andra dokument. Timplanen tonas ned, som jag har sagt tidigare. Förut var hela medelstilldelningen uppbyggd på ett antal timmar som skulle ges i olika årskurser. Propositionen föreslog endast en rekommenderad timplan utom i svenska, matte, språkval och elevens fria val. Därmed skulle möjligheten för lokala och individuella val öka. De förändringar som vi har gjort i utskottet genom att lägga egna timtal på de s.k. praktisk-estetiska ämnena förändrar inte de möjligheterna på något avgörande sätt. Ämnesövergripande undervisning och temastudier är ett självklart inslag i en modern skola. Kursplanen blir viktigare än timplanen i ett målstyrt system. Tydliga, utvärderingsbara mål för årskurs 5 och årskurs 9 samt betygskriterier skall alltså finnas i varje kursplan. Vi har nått en stor och glädjande enighet i många frågor och jag vill här passa på tillfället att ge en eloge, främst till Lena Hjelm-Wallén och Ewa Hedkvist Petersen, som har varit med och diskuterat och förhandlat om en del saker. Den gemensamma utgångspunkten har varit strävan efter att ge så entydiga signaler till skolan som möjligt. Vi har haft många konstruktiva diskussioner och funnit gemensamma skrivningar. Naturligt nog skiljer vi oss åt i ett antal frågor, eftersom olikheterna i politisk grundsyn gör att vi går åt olika håll. Tyvärr kvarstår oenighet i ett par viktiga frågor, dels om skolans värdegrund, som närmare kommer att behandlas av Marianne Jönsson senare i debatten, och i betygsfrågan, som kommer att tas upp av Hans Nyhage. Därför kommer jag inte att nämna mer om det. Oenigheten i sig är inte konstig i frågor av ideologisk art. Det som är dubbelt beklagligt är att det faktiskt rådde enighet före oenigheten. Jag tycker att man lätt fick den uppfattningen när Lena Hjelm-Wallén stod i talarstolen tidigare, att vi aldrig hade varit eniga. Men vi var faktiskt det under en kort tid. Det skulle ha gått att komma överens om profileringsivern och partitaktiken lagts åt sidan i de här två frågorna. Jag är mycket kritisk till sättet på vilket de mer än preliminära överenskommelserna spräcktes. Enstaka ord och meningar får inte användas som murbräckor mot enigheten i viktiga, långsiktiga politiska frågor. Jag undrar för mig själv om vi verkligen har passerat sista punkten för att komma överens i de här frågorna. Vi har nått en gemensam syn på miljöfrågornas betydelse och internationaliseringsfrågorna. De kommer att markeras som särskilda kunskapsområden i läroplanen. Likaså har vi enats om offensiva skrivningar om barn med behov av särskilt stöd och mot rasism och främlingsfientlighet, som Lena Hjelm-Wallén var inne på. Vi är också överens om att tydligt markera skolans kulturmål. Opposition och majoritet har även en bred samsyn vad gäller sex- och samlevnadsundervisning samt ANT-frågornas vikt i undervisningen. Elevers och föräldrars inflytande i skolan och formerna för detta har tagits upp både i propositionen och i några motioner. Runt om i Sverige förekommer i dag olika slag av skolenhetsstyrelser, skolkonferenser och andra mer formaliserade samverkansformer mellan hem och skola, där föräldrar och elever har ett stort inflytande. Skol- och kommunallag lägger vissa hinder i vägen för att ge ett fullt ansvar till sådana organ. Utskottet begär därför hos regeringen att en kartläggning av de här samverkansformerna skall ske, att de juridiska begränsningarna skall klarläggas och att regeringen därpå skall återkomma med ett förslag till riksdagen om hur man skall kunna utveckla de här inflytandeformerna. Utskottsmajoriteten har valt att inte förorda egna kursplaner för barn- och ungdomskunskap respektive svenska som andraspråk. Detta har inte på något sätt att göra med att ämnena skulle vara oviktiga, snarare tvärtom, även om det kan låta paradoxalt. Jag skall kort ge skälen till vårt ställningstagande, först vad gäller barn- och ungdomskunskap. Det hittillsvarande ämnet barnkunskap har haft ett relativt litet timomfång. Bristen på behöriga lärare har varit bekymmersam på många ställen. Många skolor har därför inte kunnat ge en bra undervisning i de mycket viktiga frågor som tas upp i nuvarande kursplan. Lärarbristen kommer att förbli stor under överskådlig tid. Behöriga barnkunskapslärare lämnar nu också grundskolan för att undervisa i barn- och fritidsprogrammet. Sammantaget anser utskottsmajoriteten att de oerhört viktiga frågorna om barns behov, relationer, droger, sex och samlevnad m.m. kan få en bättre belysning om de arbetas in i andra kursplaner och behandlas i temaundervisning. Samtidigt är det viktigt att poängtera att de behöriga lärare som ändå finns tas till vara och används för viktiga avsnitt inom dessa ämnesområden och för planering av teman. Svenska som andraspråk är ett mycket speciellt ämne. Målet med undervisningen är att lära sig svenska, att tala, kunna använda språket som instrument eller verktyg och att få en svensk kulturkompetens. Den konstruktion på kursplanerna som jag förut beskrivit är svår att applicera på detta ämne. Få ämnen är så individualiserade, och det är omöjligt att ange vilka mål som eleven skall nå upp till vare sig i årskurs 5 eller i årskurs 9, eftersom förutsättningarna är så skiftande, t.ex. vid vilken ålder man startar sin svenskutbildning som invandrarbarn. Företrädare för ämnet har hävdat att det måste finnas en av riksdagen beslutad, reguljär kursplan för att ämnets status skall bevaras och utbildning och undervisning tryggas. Majoriteten anser att det går att skydda det alltmer viktiga ämnet på annat sätt. Jag vill i sammanhanget passa på att slå fast att det finns en total uppslutning kring det mycket viktiga ämnet svenska som andraspråk. Vad vi diskuterar är egentligen ett tekniskt problem, nämligen formerna för hur vi skall hantera kursplanefrågan. Beskrivningen av svenska som andraspråk, dess syfte och karaktär, kommer att arbetas in i kursplanen för ämnet svenska. Skolverket kommer dessutom att få i uppdrag att utforma ett kommentarmaterial, eller en ''skuggkursplan'' om man så vill, i samverkan med lärarutbildningen i ämnet. Elevernas rätt till undervisning är sedan tidigare och alltfort fastlagd i grundskoleförordningen. Det får inte finnas några som helst tvivelsmål om den stora och ökande vikten av både lärarutbildning och undervisning i svenska som andra språk. I ett alltmer mångkulturellt och multietniskt samhälle har lärarna i svenska som andra språk, vid sidan av sin egentliga lärarroll, en mycket viktig uppgift i att vara ett stöd för sina ofta rotlösa och hårt drabbade elever och en länk mellan skolan och invandrarbarnens föräldrar. Främst utifrån argument om religionsämnets allt viktigare roll i ett multikulturellt samhälle har samhällsvetenskapliga ämnesgruppen tillförts 40 timmar från den naturvetenskapliga gruppen. Den tid som tillförs skall kanske främst ses som ytterligare tid för diskussioner och reflexioner över viktiga frågor om etik, moral och demokrati, vilka är viktiga inslag i samhällskunskap, religionskunskap och historia. Jag vill också poängtera att Na-gruppen trots minskningen ändå får en kraftig timförstärkning. Slutligen en kort kommentar om ämnet teknik, som återfinns i Na-gruppen. Jag ser teknik som ett eget kunskapsområde. Det är både ett naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt ämne. Det är viktigt att teknik introduceras tidigt under grundskolan och ges erforderliga timresurser, inte minst för att överbrygga det främlingsskap som många flickor känner inför ämnet teknik. Ett ämne med så kort tradition som teknik har färre försvarare i skolan än andra ämnen, och därför vill jag fästa uppmärksamheten på behovet av att det nya teknikämnet får ett starkt stöd både i lärarutbildning och fortbildning. Jag vill också peka på det mycket kraftfulla sätt på vilket problemet med mobbning i skolan tas upp i både propositionen och betänkandet. Vi betonar t.o.m. genom lagstiftning att alla som verkar i skolan måste ge akt på mobbningstendenser och aktivt motverka dem. Herr talman! Det är många talare anmälda till debatten, och jag utgår ifrån att många av de viktiga frågor som jag inte hunnit ta upp i mitt anförande kommer att aktualiseras av mina meddebattanter. Jag får då möjlighet att i repliker ge utskottmajoritetens syn på dessa frågor. Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan i sin helhet och yrkar samtidigt avslag på samtliga reservationer och meningsyttringen. 0671453355104 N 2010-01-01 00:00:00 248624 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0943/#anf62