2349309 GH0943 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:43 Tisdagen den 14 december 1993/94 43 1993-12-14 00:00:00 Ny läroplan för grundskolan m.m. 37038A39-ECB3-43B8-A70F-9FAE3D11C095 61 BJÖRN SAMUELSON (v) v Herr talman! Vänsterpartiet ställer sig bakom hela den meningsyttring som jag har fogat till betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till hemställan i min meningsyttring under momenten 1, 32, 57, 69 och 74. Det har lagts ned mycket arbete på de betänkanden vi i dag skall behandla i kammaren, och jag vill passa på att rikta ett tack till utbildningsutskottets kansli för det enorma arbete som där har lagts ned. Herr talman! Egentligen borde inte riksdagen fatta de beslut om läroplan för grundskolan, betyg m.m. som utbildningsutskottet nu föreslår riksdagen att fatta. Jag skall här inte föreslå det, även om det vore lockande. Riksdagen skulle kunna anföra goda argument för att inte fatta dessa beslut. Jag skall anföra några av dessa argument. Vi har för närvarande en läroplan för grundskolan -- Lgr 80 -- som är väldigt bra men som kanske aldrig har fått fungera fullt ut i skolan. Den kanske aldrig helt slog igenom eller implementerades, som det också kallas. Det är inte alldeles främmande för mig att dra en sådan slutsats, och jag gör det efter många besök som jag har gjort i svenska skolor. Vi har nog egentligen aldrig haft en skola som fullt ut verkat enligt de intentioner riksdagen hade när beslutet om Lgr 80 fattades. Det beslut som riksdagen då fattade skiljer sig också kvalitativt på ett markant sätt från det beslut som i dag kommer att fattas. Dagens beslut kan sägas innebära ett trendbrott inom svensk utbildningspolitik i så måtto att nu genomdrivs både grundläggande texter i läroplanen och ett betygssystem med minsta möjliga politiska majoritet. Det förra läroplansbeslutet byggde på en bred politisk kompromiss. I Vänsterpartiet beklagar vi detta, eftersom vi inte tror att skolan är betjänt av bräckliga politiska beslut. Utbildningspolitiken måste vila på hyggligt stabila politiska majoriteter. Fram till regeringsskiftet 1991 hade vi en sådan tradition inom svensk utbildningspolitik. Den politiska konstellationen under 1980-talet och en bit in på 1990-talet bestod ofta av Socialdemokraterna, mitt parti, Centern och Folkpartiet. Det är bara att konstatera att i nuvarande läge låter sig både Centern och Folkpartiet köras över av Moderaterna och kds när det gäller såväl betygsfrågan som det som kallas skolans värdegrund, nämligen kristen etik och västerländsk humanism. -- Jag återkommer strax till det senare. I betygsfrågan har utskottet visserligen gjort justeringar i regeringens förslag, men så här i eftertankens tid inställer sig ändå frågan om utskottets förslag inte blir sämre än regeringens. Vi var från Vänsterpartiets sida beredda att också i denna fråga gå långt för att åstadkomma en bred kompromiss. Det är inte obekant att vi vill ha en betygsfri skola, men vi hade kunnat tänka oss att ta Betygsberedningens förslag som grund för en kompromiss i betygsfrågan. Men när man i utskottet inte ens är beredd att diskutera den utredning som vi föreslagit om villkoren, möjligheterna och förutsättningarna för en helt betygsfri skola, må man bara konstatera att beredskapen till förhandlingar och, för all del, nytänkande inte är särskilt väl utvecklad -- för att uttrycka det milt. Kanske just betygsfrågan kan utgöra något av ett signum för den skolpolitik som nu temporärt slås fast. Det talas i propositionen om valmöjligheter, inflytande, lokala val, osv. Det förefaller med andra ord vid en första anblick som om denna skolpolitik skulle vara något av ett decentraliserande verk. Men studerar man regeringsförslaget och den borgerliga utskottsmajoritens förslag i dess helhet, så växer bilden av en mer detaljstyrd skola fram. I förslaget till beslut sägs visserligen att skolans stadieindelning tas bort, men samtidigt införs en rad olika ''kontroller'' vid olika tidpunkter, något som helt klart kommer att direkt eller indirekt skapa nya stadieindelningar i grundskolan. Vi har aldrig varit anhängare av stadieindelning, och frågan är om vi i stället för en skola indelad i tre stadier löper stor risk att få en skola som är indelad i fyra till nio stadier, allt beroende på vilken styrande effekt betygssättande och provverksamhet kommer att ha. Vad som kommer att gälla framöver tror jag beror på vilket av de borgerliga partierna man ställer frågan till. Så här splittrat ser det ut. Det bör också noteras att vad som nu föreslås när det gäller betygen kraftigt strider mot vad båda lärarförbunden pläderade för vid sin uppvaktning av utbildningsutskottet. Det är aldrig bra att gå emot en samlad lärarkår -- fråga mig, jag vet! En annan fråga som med rätta väckt ganska stor uppmärksamhet är det som i regeringens förslag kallas skolans värdegrund, särskilt då det slås fast att denna skall vara förankrad i kristen etik och västerländsk humanism samt att skolan skall hävda dessa värden. Det har väckt farhågan att skolan kan komma att ge upp sin neutralitet i grundläggande livsåskådningsfrågor. Vi i Vänsterpartiet anser att bruket av sådana här formuleringar, litet slarvigt påhängda, kan få ytterst allvarliga konsekvenser. Detta är allvarligt just därför att sådana formuleringar reser frågor om och farhågor för deras faktiska inverkan på skolans behandling av moralfrågor och etiska ståndpunkter. Särskilt i dessa dagar då vi befinner oss i en brytningstid historiskt, kulturellt, socialt och politiskt är det viktigt att inte slå fast den enes eller andres monopol på olika moralläror. Såsom dessa begrepp används i betänkandet blir de också rent degenererande ur bildningsaspekter. Ett aktivt sanningssökande kan inte ha sin utgångspunkt i någonting som hävdas av en institution som har en myndighetsutövande funktion. Det är orimligt. Ett aktivt sanningssökande kan inte ha sin utgångspunkt i en hävdelse, eftersom varken moral eller etik är givna en gång för alla tider. En debatt om den västerländska humanismens rimlighet blir omöjlig om det är skolans uppgift att hävda denna. I varje fall stimulerar det inte till diskussion och sökande. Än mer urvattnat blir det då vi är många som vet att vad som kan kallas kristen etik också återfinns exempelvis i både judendomen och islam. Men ändå skall alltså just den kristna etiken hävdas. Det blir på det sättet liksom litet begränsat. Vi får inte slarvigt slänga in etiketter på det som skall uppfattas som skolans värdegrund. I nyhetssändningar i går sades att dessa formuleringar togs med därför att kds hotade med att lämna regeringen. Om detta är sant, ökar detta inte respekten för utskottets beredning av ärendet i det här avseendet. Vi lever i en brytningstid. Barn utsätts också för samhället utanför skolan, bl.a. arbetslösheten, kraftiga nedskärningar inom den offentliga sektorn, stora förändringar inom familjen och annat. Det ställs ökade krav på föräldraskapet. Vi borde därför ha en läroplan som hade sina utgångspunkt i brytningstidens problem och i den nya tid som vi står inför. Det har inte detta förslag till läroplan. Det är gamla metoder man försöker tillämpa på den förväntade samhällsutvecklingen. Sammantaget kan väl sägas när det gäller frågan om betyg och skolans värdegrund att detta inte är något fall framåt. Det handlar inte om någon förnyelse eller om någon strävan eller förmåga att möta framtiden med något så när uppdaterade metoder. Detta är snarare ett försök med gamla metoder. Vi får hoppas att skolledarna och den svenska lärarkåren är så pass professionella och att vi snart kan bilda en annan majoritet i denna kammare, så att det inte framöver blir rektor, betyg och religiös intolerans som bildar treenigheten i den svenska grundskolan. Det finns mycket att säga i denna fråga, och jag återkommer i repliker. 0272316208815 N 2010-01-01 00:00:00 248623 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0943/#anf61