2349309 GH0943 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:43 Tisdagen den 14 december 1993/94 43 1993-12-14 00:00:00 Grovt rattfylleri m.m. BF36D5DC-0814-480A-9CBC-247AEB6ABEE9 2 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) s Fru talman! Varje år upptäcks ungefär 20 000 trafiknykterhetsbrott. Det är mindre än 1 % av alla de trafiknykterhetsbrott som beräknas begås varje år. I kanske hälften av fallen rör det sig om personer som har mer eller mindre grava alkoholproblem. Trots denna verklighet, som naturligtvis är utomordentligt dyster, måste man ändå framhålla att trafiknykterheten i Sverige i förhållande till många andra länder är relativt god. En mängd faktorer i samhället påverkar antalet trafiknykterhetsbrott. Det är därför viktigt att se problemen i ett helhetsperspektiv. Att minska det totala antalet trafiknykterhetsbrott är av mycket stort intresse för trafiksäkerheten. Vi skulle kunna minska antalet dödsfall i trafiken med flera hundra årligen och antalet svåra trafikskador med flera tusen, om vi fick en bättre ordning på det här området. Här spelar insatserna för att öka upptäcktsrisken en avgörande roll. Det visar inte minst de siffror som jag nyss redovisade om att det bara är 20 000 av en eller två miljoner trafiknykterhetsbrott som upptäcks varje år. Lika viktigt som att öka upptäcktsrisken är att göra insatser för att på ett adekvat sätt hjälpa, stödja och behandla dem som kör rattonyktra och som har grava alkoholproblem. Det har nämligen visat sig att trafiknykterhetsbrotten är brott där återfallstalen är höga och där alkoholproblemet kanske är det stora problemet. Möjligheterna till olika former av alkoholavvänjning för de trafiknykterhetsbrottslingar som döms till fängelse måste ökas såväl inom rättsväsendet och kriminalvården som inom samhällets socialtjänst för att få bukt med alkoholproblemen. I det föreliggande betänkandet behandlar justitieutskottet ett antal förslag som regeringen har lagt fram till skärpning av synen på trafiknykterhetsbrotten. Jag skall kommentera de förslagen utifrån den socialdemokratiska motion som är lagd i ärendet och de reservationer som vi fogat till utskottets betänkande. När det gäller gränsvärdet för grovt rattfylleri föreslår regeringen en sänkning av detta gränsvärde från 1,5 % till 1,0 %. Socialdemokraterna tillstyrker detta förslag. Det kunde i och för sig diskuteras om vi inte borde ha stannat vid 1,2 % för att tillgodose den nordiska likformigheten. Men den här ändringen innebär en klar markering om att vi ser allvarligt på grovt rattfylleri. Vi från Socialdemokraternas sida menar att det är befogat. För att åstadkomma verklig effekt krävs rejäla satsningar på åtgärder som leder till ökad upptäcktsrisk. En fördubbling av upptäcktsrisken skulle säkert verka mer brottsavhållande än straffskärpningar. Det skulle också leda till att färre dör eller skadas svårt i trafiken. Polisen måste därför ges ökade resurser för sin alkoholkontrollverksamhet. En rejäl satsning på det här området är minst lika viktig som den markering som vi nu gör när vi sänker gränsen för grovt rattfylleri från 1,5 % 1,0 %. Socialdemokraterna har i sin motion och även i en reservation föreslagit att 30 miljoner kronor avsätts nästa budgetår till Polisen för åtgärder för att öka upptäcktsrisken när det gäller den här typen av brottslighet. Vi tror att det skulle vara ett utomordentligt verksamt medel för att stävja sådana här brott i trafiken. Ett annat förslag som läggs fram i propositionen är att höja straffmaximum för grovt rattfylleri. En straffskärpning anses uppenbarligen inte leda till någon allmän nivåhöjning av straffen för grovt rattfylleri. Det sägs mer eller mindre uttryckligen i propositionen. Socialdemokraterna ställer sig tveksamma till om det är befogat att höja straffmaximum, eftersom det inte anses leda till en allmän höjning av straffen för grovt rattfylleri. I likhet med Lagrådet anser vi att det är svårt att tänka sig enstaka fall av enbart grovt rattfylleri som har så högt straffvärde, att den nuvarande ettårsgränsen behöver överskridas. De särskilt straffvärda fallen torde vara antingen sådana där föraren har begått flera rattfylleribrott eller sådana där hans framfart utgjort även ett annat brott, nämligen grov vårdslöshet i trafiken eller vållande till annans död eller kroppsskada. I sådana fall kan man redan i dag döma ut högre straff än ett års fängelse. Vi yrkar avslag på regeringens förslag i denna del. När det sedan gäller principerna för påföljdsvalet innebär regeringens förslag en ganska kraftig uppstramning av reglerna så att fängelsestraff i stort sett skall bli påföljden när det gäller grova rattfylleribrott framöver. Det råder i och för sig ingen tvekan om att grovt rattfylleri är ett så allvarligt brott att det normalt bör leda till fängelsepåföljd. Som Lagrådet har anfört har också praxis efter 1990 års reform utvecklats i restriktiv riktning. Det innebär att mer än hälften av de grova rattfylleribrotten i dag leder till fängelsedom. Detta innebär att fängelsedomar för grovt rattfylleri är betydligt större till antalet än andelen fängelsedomar för andra brott med motsvarande straffvärde. Det uttalande som görs i propositionen angående valet av påföljd innebär, som jag nämnde tidigare, en återgång till vad som gällde före 1990 års ändringar, då allmänna principer för val av påföljd blev tillämpliga även vid rattfylleri. Enligt Socialdemokraternas mening kan det ifrågasättas om domstolarnas möjligheter i detta avseende nu bör inskränkas, särskilt i belysning av nuvarande påföljdspraxis. Som Lagrådet påpekat torde inte några ytterligare nämndvärda vinster från allmänpreventiv synpunkt kunna uppnås genom en strängare praxis. Domstolarna bör därför inte genom motivuttalande, som i propositionen, förmås att avlägsna sig från normala principer vid val av påföljd. Enhetlighet i tillämpningen bör i stället främjas genom fortsatt prejudikatbildning, återkommande kartläggning av domstolarnas praxis och praxisdiskussioner inom och mellan domstolarna. Även framgent bör det finnas ett visst utrymme för att döma till annan påföljd än fängelse vid grovt rattfylleri. Jag tänker då närmast på kontraktsvård eller skyddstillsyn under särskilda föreskrifter, när det finns speciella omständigheter. Socialdemokraterna vänder sig alltså mot de motivuttalanden som görs på den här punkten i propositionen. En tredje punkt där socialdemokraterna har invändningar rör förhållandet mellan rattfylleri och grovt vållande till annans död eller kroppsskada. Det är ett förslag som läggs fram i propositionen utan föregående remissförfarande. Lagrådet har riktat berättigad kritik mot att ett så principiellt viktigt förslag som det som regeringen lägger fram inte har blivit föremål för ett sedvanligt remissförfarande. Man kan t.o.m. ifrågasätta om regeringen i rimlig utsträckning har levt upp till beredningstvånget i 7 kap. 2 § regeringsformen när det gäller den här delen av förslaget. Bestämmelserna om vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller sjukdom har ett mycket stort tillämpningsområde. De gäller inte bara trafikolyckor, utan de aktualiseras också i många andra sammanhang. Olyckor i arbetslivet, felbehandling inom sjukvården, vådaskjutning i samband med jakt eller militärövningar och överföring av hivsmitta är några exempel på situationer där paragraferna om vållande till annans död eller kroppsskada är tillämpliga. De förslag som tar sikte just på rattfylleriet eller framförandet av motorfordon när man är alkoholpåverkad skall ligga till grund för bedömningen av huruvida vållandet skall betraktas som grovt. Men förslaget är inte tillräckligt berett. Det tar inte heller hänsyn till vållandebrottet i stort och hur bestämmelsen skall utformas med hänsyn till om brottet är grovt eller icke grovt. Därför säger vi i reservation nr 3 att den frågan bör bli föremål för fortsatt beredning och att regeringen efter denna beredning bör återkomma till riksdagen. Fru talman! Socialdemokraterna tillstyrker alltså förslaget om att gränsen för grovt rattfylleri skall sänkas från 1,5 till 1,0 . Vi motsätter oss straffskärpningarna, eftersom vi i likhet med Lagrådet anser att det inte finns något behov av sådana. Vi motsätter oss också de förslag till motivuttalanden som framförs i propositionen om påföljdsvalet. Vidare vill vi ha en fortsatt beredning angående förhållandet mellan rattonykterhetsbrott och vållandebrott. Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna nr 1, 2, 3, 5 och nr 7. 0815435847817 N 2010-01-01 00:00:00 248564 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0943/#anf2