2349309 GH0943 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:43 Tisdagen den 14 december 1993/94 43 1993-12-14 00:00:00 Domstolsförvaltningen 8A97C1DC-C5A7-4EA5-A992-80E5686F359F 185 GÖRAN MAGNUSSON (s) s Herr talman! Bakom den proposition och det betänkande som kammaren nu har att diskutera ligger mycket onödigt arbete. Arbetstid som hade kunnat användas för viktiga uppgifter har förbrukats i onödan. Denna debatt hade kunnat undvikas om propositionen aldrig lagts på riksdagens bord. Det skulle ha varit bra med hänsyn till både saken och kammarens nu trängda arbetsläge. Det onödiga arbetet började med att Justitiedepartementet presenterade en promemoria som bl.a. innehöll ett ogenomtänkt förslag om att Domstolsverket skulle skrotas. Remisskritiken var förödande, och uppslutningen kring Domstolsverket var stor. Justitieministern tvingades därför under hösten 1992 meddela att skrotningen av Domstolsverket inte längre var aktuell. Förslaget som då hade lagts fram i en promemoria skapade bara oro, vilket stal arbetstid från viktiga göromål. Regeringen har ägnat mycken tid åt att lägga fram förslag som inte har någon betydelse när det gäller att lösa domstolarnas verkliga problem, nämligen den stora arbetsbördan. Herr talman! Efter ytterligare en tid hastades det nu föreliggande förslaget fram. Ett helt nytt förslag som regeringen inte har vågat utsätta för en normal remissomgång. Nu handlar det inte om att lägga ner Domstolsverket som en konsekvens av andra organisatoriska förändringar. Nu handlar det i stället om att, med närmast metafysiska tankegångar om domares och domstolars förhållande till omvärlden, överlämna domstolsadministrationen till domarna. Syftet sägs vara att stärka domarnas och domstolarnas självständighet för att på det sättet stärka tilltron till rättssamhället. Det är nödvändigt, skriver statsrådet, att göra detta, detta trots att hon tidigare skrivit: Ett starkt och oberoende domstolsväsende är en grundförutsättning för en rättsstat. Det kan utan tvekan sägas att det svenska domstolsväsendet i dag svarar mot högt ställda krav i detta avseende, bl.a. beroende på nuvarande regler som tillerkänner domstolarna en viss särställning. I detta avseende kan nämnas, förutom domarnas grundlagsfästa starkare anställningsskydd och det direkta skyddet för domstolarnas självständighet i sin dömande verksamhet, även det förhållandet att deras viktigaste funktioner är fastlagda i grundlag. Ändå vill regeringen -- trots ovan citerade motiveringar -- uppta kammarens tid med att göra ändringar! När Domstolsverket år 1975 inrättades, ansåg de borgerliga reservanterna att det inte fanns garantier mot att verket skulle komma att träda domstolarnas självständighet för när. Sedan dess har det knappast förekommit motioner i denna kammare som riktat sig mot verket eller dess verksamhet, i synnerhet inte efter 1982 då kammarrättspresidenten Gustaf Hedborg redovisade sin på regeringens uppdrag utförda utredning om domstolsadministrationen. Gustaf Hedborg konstaterade att Domstolsverkets verksamhet inte medfört något intrång vad gäller domstolarna självständighet. När regeringen i budgetpropositionen 1983 redovisade denna utrednings resultat, anslöt sig ett enigt utskott till statsrådets anmälan, dvs. även företrädare för de borgerliga partier som några år tidigare hade yrkat avslag på förslaget om att inrätta ett Domstolsverk. Plötsligt -- kan man säga -- dyker frågan om Domstolsverkets nedläggning upp. Frågan är vad det är som sakligt sett har inträffat, och som lett fram till dagens onödiga proposition. Det skulle vara intressant om Christel Anderberg kunde ägna tid i sitt anförande åt att reda ut det förhållandet. Herr talman! Jag övergår nu till att tala om de fackliga organisationernas rätt att nominera ledamöter till Domstolsverkets styrelse. Ingen har under de snart 20 år som förflutit sedan verket inrättades anfört några praktiska eller principiella invändningar mot detta förhållande. Tvärtom är de flesta insiktsfulla bedömare överens om att de fackliga representanterna och deras aktiviteter varit till nytta för verksamheten. Något har emellertid inträffat, för nu skall dessa ledamöter bort! Vad är det som hänt, Christel Anderberg? När det gäller de fackliga representanterna i styrelsen är det enligt Socialdemokraternas uppfattning nödvändigt att det i bl.a. de centrala verken är väl sörjt för politisk och medborgerlig insyn. Det är också mycket betydelsefullt att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram sina synpunkter rörande verksamheten och ta del i myndighetens ledning genom egna representanter i styrelsen. Vi anser att det även fortsättningsvis skall ingå fackliga ledamöter i Domstolsverkets styrelse. Regeringens och utskottsmajoritetens doktrinära syn på fackligt engagerade personer leder till att de ledamöter som utsetts av regeringen på förslag av Jusek, domarförbundet och TCO-S körs ut även ur Tjänsteförslagsnämnden, dvs. den nämnd som har att avge förord beträffande domartillsättningar. Det var så sent som 1990 som TCO fick rätt att nominera en person. Därigenom bereddes den s.k. biträdespersonalen -- som till stor del är kvinnor, och för övrigt är många fler än domarna -- möjlighet att påverka tillsättningen av sina chefer. Jag vet att denna möjlighet är mycket uppskattad i denna grupp. Nu vill utskottsmajoriteten ta bort dessa representanter, som är till stor nytta för verksamheten. När TCO fick denna möjlighet för tre år sedan stöttade utskottets ordförande Britta Bjelle i en motion förslaget. Hon skrev då tillsammans med sina medmotionärer: ''Det kan vara värdefullt för tjänsteförslagsnämndens verksamhet att en representant för kanslipersonalen ingår i nämnden.'' I dag vill hon och de andra borgerliga ledamöterna i utskottet köra ut dessa ledmöter och inte ha kanslipersonalen kvar i nämnden. Mina frågor skulle ha riktat sig till Britta Bjelle, om hon hade befunnit sig i kammaren. Men det kanske finns någon annan som känner sig manad att svara. Mina frågor till Britta Bjelle är: Har det inte visat sig vara värdefullt med kanslipersonal i nämnden? Är det inte besvärande att kasta ut ur nämnden den kvinna som representerar så många andra kvinnor? Vad säger andra kvinnor i Folkpartiet och i andra partier? Här borde finnas utrymme att stanna upp och tänka efter, och rösta för det som är praktiskt klokt i stället för det som är doktrinärt rätt. För övrigt var även Centerns representanter Ingbritt Irhammar och Anders Svärd med och stöttade den utökade fackliga representationen för tre år sedan, dvs. år 1990. Vad har hänt sedan dess, Anders Svärd? Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan under punkten 3 och bifall till reservationerna 1 och 2, dvs. avslag på hemställanspunkterna 1 och 2. 0502770250503 N 2010-01-01 00:00:00 248747 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0943/#anf185