2349309 GH0943 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:43 Tisdagen den 14 december 1993/94 43 1993-12-14 00:00:00 Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m. 41C00CBE-24A7-43BB-88CC-4B1DF0B894BE 158 INGER LUNDBERG (s) s Herr talman! Riksdagen fattade ett strategiskt beslut när den våren 1991 slog fast alla Sveriges ungdomar skulle ha rätt till en treårig gymnasieutbildning. Utbildningen skall bidra till att alla unga människor skall ges redskap som ökar deras möjligheter att delta i framtidens samhällsbygge. Det kräver stor anspänning av kommuner, skolledningar, lärare och elever att sätta den nya gymnasieskolan i sjön och ge den bärkraft för framtiden. Därför vilar ett tungt ansvar på regering och riksdag när först läroplan och betygssystem och sedan kursplaner för ett gymnasium för alla elever läggs fast. När den socialdemokratiska regeringen i Växa med kunskap lade fram riktlinjerna för den nya gymnasieskolan var ambitionen att genom brett upplagda program ge eleverna en stabil bas för framtida utveckling i yrkeslivet och för studier på högskolan. Kärnan av basämnen skulle ge varje ungdom en god grund för att förkovras i sitt arbete och delta aktivt i samhällslivet. De egna valen skulle ge eleverna möjlighet att utveckla sina speciella intressen och också medge nya och spännande studiekombinationer. Här fanns utrymme för kreativitet från elever, enskilda kommuner, lärare och skolledningar. Att genomföra en så stor förändring av gymnasieskolan är ingen enkel uppgift. Det finns därför anledning för riksdagen att följa utvecklingen av gymnasieskolan med stort intresse och vara öppen för förändringar i verksamheten som kan leda till att göra framtidens gymnasieskola ännu bättre. Det är bra att ett enigt utskott nu ställt sig bakom socialdemokraternas förslag om en parlamentarisk arbetsgrupp som skall ges i uppdrag att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Detta är inte minst angeläget genom att utvecklingsarbetet i gymnasieskolan sker på litet olika sätt och med delvis olika utgångspunkter. Flertalet kommuner och skolor inriktar sin kraft på att utveckla de nationella programmen och att med den sammanhållna klassen som bas utveckla sammanhållning, delaktighet och innehåll i utbildningen för eleverna. Andra gör intressanta försök med en ganska långtgående kursutformning av gymnasieskolan. Vi socialdemokrater menar att det är angeläget att skolorna ges goda möjligheter att använda de förutsättningar den nya gymnasieskolan ger. Här måste finnas utrymme för försök. Alla måste ha det gemensamt att de ger eleverna en god och likvärdig utbildning. Vi vänder oss däremot starkt mot att regeringen nu lägger fast en närmast ofattbar centralstyrning av gymnasieskolan genom att slå fast kursplaner för delkurser i olika ämnen. Låsningen blir inte mindre av att betygskriterier på två nivåer, godkänt och väl godkänt, låses för varje enskild delkurs. Visserligen varnas för delkurser om bara 30 poäng, men det vi hittills kunnat se av kursindelningen tyder på att ämnena kommer att bli kraftigt uppdelade och uppsplittrade. Det strider mot grundsynen att staten skall lägga fast de gemensamma målen för ämnet, medan skolan själv i nära samarbete med eleverna utformar kurserna eller det som tidigare betecknats som delkurser. Jag träffade för några dagar sedan en erfaren lärare som skakade litet betänksamt på huvudet och undrade hur hon skulle kunna förena hårt styrda kursplaner som för att citera propositionen ''skall anges så tydligt att det inte råder något tvivel om vad som avses'' med de krav på flexibilitet, anpassning till händelser i nuet och elevernas vilja till påverkan av utbildningen. En centralt uppstyckad och sönderdelad gymnasieutbildning strider mot tidigare storstilade uttalanden om målstyrning, elevmedverkan och helhetssyn. Vi vänder oss mot det och menar att det måste vara ämnen eller samverkande ämnen som är grund för centralt fastställda kursplaner. En konsekvens av regeringens styrning av skolan är ett helt nytt betygssystem. Nu ska varje kurs betygsättas. Eleverna kommer inte att få sammanvägda slutbetyg i olika ämnen. I stället berordras lärarna utforma betyg på varje enskild kurs. Slutbetygen kan komma att motsvara några av idrottsvärldens mer komplicerade resultatprotokoll. Det här är ingen liten förändring av betygssystemet. Ändå har den hastats fram inom Utbildningsdepartementet. Vilken tid har lagts ned på försöksstudier tillsammans med lärare som nu jobbar i gymnasieskolan? Vilket samråd har skett med eleverna och deras organisationer? Vilka analyser har gjorts av det nya betygssystemets effekter för högskolan? Vilken egen analys har borgerligheten uppriktigt sagt gjort av det nya betygssystemet? När vi inledde diskussionen om systemet i utskottet tyckte flera av oss socialdemokrater att det verkade som om inte ens hela den borgerliga gruppen hade tagit till sig vilken radikal förändring propositionens betygsförslag innebär. Vi socialdemokrater är positiva till att ge utrymme för försök i kommuner som kommit långt i tänkande kring kursutformningen och där elever, lärare och föräldrar tror på den. Men vi kan aldrig acceptera att ett så oprövat system läggs på hela gymnasieskolan. Det är inte rätt mot de ungdomar det drabbar. Skolan skall vara öppen för försök och utveckling, men våra ungdomar får inte utsättas för centrala beslut som inte är genomtänkta och analyserade. Herr talman! Vi socialdemokrater beklagar att utskottet inte har velat rubba den barriär som regeringen ställt upp för elever som inte har godkända grundskolebetyg i matematik, engelska och svenska. Varför föreslår regeringen en så okänslig utslagning av och spärr för de elever som inte har godkänt i alla tre basämnena? Oftast är det naturligt för den elev som har stora kunskapsluckor att börja gymnasieskolan på ett individuellt program för att där få chansen att komplettera sina kunskaper. Det rådet ger lärare och syofunktionärer många gånger. Varför skall systemet vara så stelbent? Det finns situationer då eleverna trots ett underkänt betyg i t.ex. engelska bör ha goda möjligheter att följa de nationella programmen. Varför vill man då skapa onödiga trösklar och till varje pris tala om för en ung människa att hon eller han inte hör hemma på de nationella programmen? Kanske är det i det här fallet som så många andra gånger som ordspråket säger: Det är intresset och inte den praktiska verkligheten som talar. Det finns andra uttryck för att intresset talar i betänkandet. På s. 34 skriver utskottet om läraryrket. Samma borgerlighet som i alla andra sammanhang talar om lärarprofessionalitet är beredd att ge avkall på denna professionalitet om utbildningar lämnas ut på entreprenad. Utskottets formulering är farlig. Den ger utrymme för godtycke och kan betyda att en grupp ungdomar inte får den helgjutna gymnasieutbildning som borde vara en rättighet för alla. Risken är stor att bristen på krav på entreprenörerna lockar fram olika former av företagsanknuten utbildning utan egentligt pedagogiskt innehåll. En allt större grupp av gymnasieskolans elever har invandrarbakgrund. De behövs i framtidens samhällsbygge. Samtidigt vet vi att språket kommer att spela en allt större roll i utvecklingen mot det vi kallar informationssamhälle. Ett av de viktigaste instrumenten för att ge barn i invandrarfamiljer likvärdiga förutsättningar att göra en god insats i det svenska samhället är att säkra att de får goda svenskakunskaper. Då måste skolan använda de kunskaper forskningen givit oss om hur barn som vuxit upp med ett annat språk lär sig svenska. För någon månad sedan kom Skolverkets rapport om barn som har vuxit upp med ett annat hemspråk än svenska. Den visar otvetydigt och klart att en av skolans viktigaste uppgifter när det gäller dessa barn är att ge dem goda svenskakunskaper och att svenska 2 är strategiskt i det arbetet. Christer Lindblom sade i debatten om grundskolan att det inte får råda något tvivel om behovet av svenska 2. Beslutet att icke upprätta en kursplan innebär att det råder stort tvivel om ambitionerna när det gäller svenska 2. Det må vara så att regeringen och den borgerliga majoriteten tror att det de nu gör är tillfyllest, men de många reaktioner vi har fått från lärarförbunden, lärare, universitet och högskolor är entydiga. Det är mycket olyckligt att en särskild kursplan för svenska 2 inte läggs fast. Det är beklagligt att inte utskottsmajoriteten velat se behovet av att säkra svenskakunskaper för barn med invandrarbakgrund. Dessa barn skulle då få samma språkkunskaper som barn med svensk bakgrund och samma möjligheter att utnyttja sin kompetens på den svenska arbetsmarknaden och att finna sig till rätta i det svenska samhället. Herr talman! Vi socialdemokrater har fogat nio reservationer till betänkandet om gymnasieskolan. Det är beklagligt att det har varit nödvändigt. Vi står självfallet bakom alla s-reservationer, men för att spara kammarens tid vill jag nu bara yrka bifall till reservation 3 mom. 7, reservation 4 mom. 10, reservation 7 mom. 16 och reservation 9 mom. 36. Om särskilda yrkanden görs under andra moment där s-gruppen gjort reservationer, yrkar jag också bifall till våra reservationer under dessa moment. I särskilda yttranden har vi också markerat vår syn på det internationella perspektivet, skolans värdegrund och ett nytt lärlingssystem. 0512424416400 N 2010-01-01 00:00:00 248720 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0943/#anf158