<anforande>
<dok_hangar_id>2349309</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:43 Tisdagen den 14 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Grovt rattfylleri m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A6697881-1893-4BA9-B7EC-E0DE8BF8FFD8</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>LARS-ERIK LÖVDÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Tror verkligen Liisa Rulander att en
höjning av maximistraffet för grovt rattfylleri från
ett till två års fängelse får någon effekt på den här
typen av brottslighet i jämförelse med effekten av
en kraftfull ökning av upptäcktsrisken? Jag ställer
frågan särskilt med tanke på att det i propositionen
sägs rakt ut att man inte syftar till någon allmän
nivåhöjning när det gäller straffmätningen. Då
torde det ju inte få någon effekt över huvud taget
att man höjer maximistraffet från ett till två års
fängelse. I själva verket får vi ett maximistraff i
vilket man över huvud taget inte kommer att
använda sig av den övre delen av straffskalan. Då
blir det instrumentet verkningslöst i förhållande till
en kraftig ökning av upptäcktsrisken.

Jag tror -- och i det har jag stöd av vad de flesta
bedömare på det här området säger -- att det mest
verkningsfulla medlet för att bekämpa den här
typen av allvarlig brottslighet -- vi är överens om att
den här typen av brottslighet är allvarlig -- är att se
till så att upptäcktsrisken är stor.
</anforandetext>
<intressent_id>0815435847817</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>248572</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0943/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
