<anforande>
<dok_hangar_id>2349307</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:41 Fredagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:52 om bostadspolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E2878AB5-0929-41F1-B17C-CD1462D138A7</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BO LUNDGREN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag kommer inte att skylla vädret på
vare sig Lars Stjernkvist, socialdemokratiska
partiet eller ens Oskar Lindkvist -- det lovar jag.

Det finns en grundläggande och problematisk
åsiktsskillnad mellan mig och i varje fall Oskar
Lindkvist, sannolikt också Lars Stjernkvist. Oskar
Lindkvist interpellerade mig med frågan: Hur skall
vi kunna skapa förutsättningar för att bygga det
Boverket beräknar att vi borde bygga? Jag däremot
menar att den fråga vi borde ställa oss är: Hur skall
vi skapa förutsättningar för att enskilda människor
och enskilda hushåll skall få möjlighet att efterfråga
den bostad de själva vill ha?

Svaren på de båda frågorna ligger förhoppningsvis
inte alltför långt ifrån varandra, om man skapar
rimliga förutsättningar. Men vi måste då se till att
konsumenterna kan efterfråga bostäder, och det
gör vi genom att se till att kostnaderna hålls nere
genom att räntan är låg. Boverkets prognoser är ju
ett slags allmänna resonemang, egentligen utan
någon större hänsyn till om det, av bl.a.
ekonomisk-politiska skäl, är möjligt att få fram en
sådan bostadsproduktion. Det är det som gör att vi
kommer helt fel i debatten oss emellan. Ni tror på
reglering och planering, trots att alla erfarenheter
har visat att detta inte löser problem utan bara
skapar problem. Det tror jag att alla egentligen
skulle kunna vara överens om.

Vi har anledning att fullfölja det vi har satt i gång.
En grundläggande uppgift för oss när det gäller att
skapa bra förutsättningar för bostadsmarknaden
och för byggsektorn är att få ned räntan. Det
förutsätter en budgetsanering -- det är alla överens
om.

Det förs nu en debatt som gäller om den
budgetsanering som riksdagen har fattat beslut om
och som regeringen är fast besluten att fullfölja är
tillräcklig. Det förs ingen debatt om att man skulle
pruta på ambitionerna. Det är ändå det som Lars
Stjernkvist föreslår. Det är lätt att säga att
byggmomsen skall sänkas, men det är inte lätt att
finansiera det. Det var litet rundgång och
rundsnack -- ingenting annat.

Det vore bättre om man faktiskt tog ansvar och lade
fram ett förslag som innebar att förslaget
finansierades. Då skulle det vara möjligt att
bedöma det. Fullt finansierad sänkt byggmoms kan
man alltid diskutera. Ofinansierad sänkt byggmoms
kan man aldrig diskutera -- genomför man det går
räntan upp och fortsatta räntesänkningar hindras,
och vad det skulle innebära vet alla.

Jag menar att man måste döma regeringen efter den
effekt som den politik som regeringen har fört har
haft. Räntan är låg jämfört med hur det har sett ut
under de senaste decennierna. Den måste kunna
sänkas ytterligare genom fortsatta åtgärder.
Byggkostnaderna har pressats ned efter excesserna
i slutet av 1980-talet. Hyreshöjningarna dämpas
och blir lägre. Det här kommer att kunna fungera
bra om vi fortsätter just den politik som inleddes
1991.

</anforandetext>
<intressent_id>0537484650407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>248509</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0941/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
