2349307 GH0941 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:41 Fredagen den 10 december 1993/94 41 1993-12-10 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:52 om bostadspolitiken interpellationsdebatt 9F1BE214-8185-48F6-BE09-32E1612857DC 31 Statsrådet BO LUNDGREN (m) m Herr talman! Det är inte speciellt synd om mig. Jag har via en delegation ett visst samordningsansvar för dessa frågor. Jag tycker dessutom att man i alla sammanhang skall bara beredd att personligen ta ansvar för det man sysslar med. Så där är det inga problem alls. Jag har en viktig ambition med de insatser som jag kan bidra med tillsammans med andra -- dvs. regeringen och de riksdagspartier som ligger bakom regeringen -- och det är faktiskt att kunna föra -- om vi skall välja det begreppet -- en social bostadspolitik. Det är självklart att människor i Sverige skall kunna bo bra och också ha valfrihet i sitt boende. Det är en självklarhet att de skall ha en chans att finansiera sitt boende. I en exceptionell situation skall man kunna få bostadsbidrag, som ger en fördelningspolitisk träffsäkerhet som naturligtvis fungerar. Problemet är att det som var avsett att bli en social bostadspolitik -- jag vill inte, Oskar Lindkvist, ifrågasätta ambitionen, det bakomliggande motivet -- inte blev det. Som alla kan vidimera blev kostnadsutvecklingen sådan att varken staten, skattebetalarna eller de enskilda hyresgästerna och bostadsrättshavarna kunde betala kostnaderna. Det blev alltså inte en social bostadspolitik. Det får vi bara när vi får ner kostnaderna, så att det stora flertalet har chans att välja en bra bostad och kunna betala för denna bra bostad. Det är då vi har kommit fram till en i ordets egentliga bemärkelse social bostadspolitik. Det är detta som driver mig, det är det jag strävar efter. Jag tror inte att Oskar Lindkvist, som jag sedan många år har stor respekt för, skall behöva vara bekymrad över att åldern har någon betydelse. Det är inte den fysisika åldern som är det avgörande. Det är fråga om att kunna förnya sig, komma bort från de gamla tankarna och in i nya och lära av gamla misstag. Någonstans i det inlägg Oskar Lindkvist gjorde tycker jag att han sade: Blanda inte ihop den gamla socialdemokratiska politiken med den sociala bostadspolitiken. All right, om Oskar Lindkvist håller med om att det gjordes ett antal misstag, blir det självfallet mycket lättare att diskutera, för då diskuterar vi framåt i tiden. Vad har vi då gjort, och vad är det som är viktigt? Ja, när vi måste genomföra neddragningar av subventionerna för att i den allmänna ekonomiska politiken skapa utrymme för de räntesänkningar som är nödvändiga, inte minst för att hålla nere kreditförlusterna totalt sett i hela bostadsbeståndet, är det viktigt att vi tar hänsyn till dem som drabbas hårdast. Det är de som sitter i de hus som kostade mest att bygga. Det vet vi också. Det är gränssättaren. Där måste vi hantera situationen så finkänsligt som vi någonsin kan. Beträffande det som Socialdemokraterna i september 1992 var med om att genomföra -- neddragningar på 3 miljarder rakt upp och ner fram till 1994 fördelat på tre år -- var neddragningen under 1994 det enda Lars Stjernkvist begärde besked om. Då blir det ingen neddragning av bidragen för den kategori bostadsrättsföreningar han talade om. Det fanns inga bindningar framåt i tiden, om jag förstår det rätt. Det skulle ju genomföras besparingar. Vissa andra tycker att man inte skall genomföra några besparingar. Visst kan man fundera på omjusteringar. Den som i dag säger att man inte skall genomföra besparingar enligt budgetsaneringsplanen, eller att man skall genomföra en utgiftsökning eller en inkomstminskning, måste finansiera det. Så hur skall byggmomsen finansieras, Lars Stjernkvist? Berätta det för mig! Både jag och jag tror svenska folket skulle vara intresserade av att få reda på det. Agne Hansson tog upp frågan om behov av bostäder. Jag konstaterade tidigare att det viktigaste för oss är att skapa förutsättningar för att de enskilda människorna och hushållen får möjligheter att efterfråga bra bostäder och själva kunna betala för dem. Det är grunden. Det är klart att vi behöver nya bostäder. Det måste byggas nya bostäder, men varken jag eller Agne Hansson eller ens Lars Stjernkvist vet hur många egentligen. Det händer saker och ting i samhället. Vi har en ekonomisk kris beroende på ''finansbubblan'' och en del andra saker som vi kan lämna därhän i den här debatten men som påverkar efterfrågan. Vi fick så att säga den dubbla effekten i slutet av 1980-talet: Man byggde, som Harry Staaf påpekade, fler lägenheter än genomsnittet. Det blev fler lägenheter än vad som just nu kanske behövdes -- just nu, säger jag. Det minskade just nu efterfrågan. Den byggnationen kom ju till i ett läge då man släppte upp kostnaderna. Förutom detta att vi just nu kanske har en mindre naturlig efterfrågan, har man dessutom skapat en situation där det kostar så förbaskat mycket att bygga. Det pressar också ner efterfrågan, jämfört med den situationen att vi hade haft oförändrat låga kostnader från mitten av 1980-talet och framåt, för att ta det som exempel. Det är också ett problem. Det måste vi rätta till genom att dra ner kostnaderna. Vi har också gjort väldigt mycket för att hjälpa bostadsrättsföreningar som kan ligga illa till. Vi måste fortsätta att dra ner räntan. Det tror jag att Bengt-Ola Ryttar och jag är helt överens om är strategiskt viktigt för både bostadspolitiken och andra sektorers politik. En sak bekymrar mig. Jag är ganska övertygad om att vi i dag har en situation där vi inte får fram finansiering för sådana projekt som rimligen kan anses som bra. Det bekymrar mig mycket. Jag har haft anledning att fundera kring det problemet. Jag har haft vissa kontakter för att klara ut att det naturligtvis här gäller att ta sitt ansvar som institut på bostadsfinansieringsmarknaden. Det innebär inte att jag uppmanar någon att låna ut till sådant som kan skapa stora kreditförluster, självklart inte. Men vi skall inte låta pendeln slå för långt åt det ena eller det andra hållet. Nu måste vi se till att finansieringen fungerar. Där är jag, som jag sade, beredd att vidta eventuella ytterligare åtgärder om det skulle behövas. 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 248504 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0941/#anf31