2349307 GH0941 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:41 Fredagen den 10 december 1993/94 41 1993-12-10 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:52 om bostadspolitiken interpellationsdebatt 07A603C5-CB08-470A-AC19-31CE04F20B71 26 LARS STJERNKVIST (s) s Fru talman! Häromkvällen ringde en av de många som har hört av sig och som Oskar Lindquist redogjorde för i sitt första inlägg. Det var en förtvivlad bostadsrättsinnehavare. Han sitter i styrelsen för en liten förening med 16 boende. Två lägenheter står tomma, och de räknar med att kostnaderna i föreningen stiger med ungefär 1 000 kr i år. På en punkt håller jag med Bo Lundgren. Vi kan inte genom politiska beslut påverka kostnaderna som lades ned när huset byggdes. Huset finns där, och kostnaderna finns där. Däremot kan vi i allra högsta grad påverka fördelningen av betalningen mellan staten och de enskilda. Bostadsrättsinnehavaren frågade mig vad vi som politiker tänkte göra för att hjälpa dem i hans situation. Jag svarade att det för det första är fel att staten vältrar över ökade kostnader på er, i förhållande till vad som sades när ni bestämde er för att flytta in. Det är fel att i det här läget genomföra besparingar och försämringar av räntebidragen som höjer era kostnader. Jag sade för det andra att de förslag som nu lagts fram för att stabilisera bostadskreditmarknaden är steg i rätt riktning. Men de räcker inte. Bo Lundgren gav direktivet att detta absolut inte får kosta några pengar. Att hjälpa de människor som befinner sig i en akut situation får inte kosta någonting. Jag sade att detta inte var riktigt. Om vi skall kunna undvika ytterligare konkurser och enskilda tragedier måste vi också vara beredda att skjuta till pengar. Det handlar inte om så oerhört mycket pengar, eftersom det trots allt, vilket är en tröst för oss rikspolitiker, inte är så förskräckligt många människor som berörs. Men för dem som är drabbade är problemen oerhört stora. Det var mitt svar till den förtvivlade bostadsrättsinnehavaren. Statsrådet försöker leda i bevis att gränslinjen i den bostadspolitiska debatten går mellan mig och Oskar Lindkvist. Det kommer han inte att lyckas med. När man lyssnade på Agne Hansson, Harry Staaf och Bo Lundgren fick man oerhört klart för sig var gränslinjen går. Bo Lundgren idisslar envist sitt budskap om att regeringen inte skall lägga sig i. Allt som behöver göras är redan gjort. Men både Harry Staaf och Agne Hansson andades en hel del självkritik, men de hade också en hel del idéer om vad staten i ett sådant här läge skall göra för att förbättra situationen på bostadsmarknaden och för att förhindra det snabba ras som just nu sker. Medan jag har möjlighet vill jag säga att jag välkomnar de initiativ som Agne Hansson tog till sänkt byggmoms och för att motverka ytterligare försämringar av räntebidragen under 1994, och av Danellsystemet. Jag tycker att det är en bra början. Min fråga till Bo Lundgren är: Är han beredd att medverka i den konstruktiva dialog som jag nu börjar skönja, eller skall han ställa sig vid sidan av? 0477298899511 N 2010-01-01 00:00:00 248499 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0941/#anf26