2349307 GH0941 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:41 Fredagen den 10 december 1993/94 41 1993-12-10 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:52 om bostadspolitiken interpellationsdebatt DC36897C-C1E7-444C-A297-43684B2D6C0B 19 Statsrådet BO LUNDGREN (m) m Fru talman! Oskar Lindkvist har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att upprätthålla en långsiktigt hållbar årlig nyproduktion av bostäder av den omfattning som Boverket anser erforderlig. Bostadspolitiken på 1980-talet syftade i stor utsträckning till att upprätthålla ett högt bostadsbyggande i hela landet. Så skedde också. Effekten blev emellertid samtidigt att kostnaderna för att producera bostäder och därmed för att bo i de nyproducerade bostäderna steg -- och steg mycket kraftigt. En om inte helt avgörande så dock starkt bidragande orsak till kostnadsutvecklingen var, vill jag påstå, de bostadspolitiska åtgärder som vidtogs under framför allt senare delen av 1980- talet. Jag tänker bl.a. på den s.k. räntebidragstrappan som infördes i räntebidragssystemet 1986. Beslutet motiverades med att man ville begränsa bidragsgivningen för produktionskostnadsbelånade projekt men innebar i praktiken att man öppnade stödsystemet för fler och allt dyrare bostadsprojekt. Jag tänker vidare på de ändringar i grunderna för beräkning av låneunderlag och pantvärde som gjordes år 1989. Ändringarna innebar en kraftig höjning av det s.k. lånetaket i förening med en ordning för beräkningen av lån och bidrag som innebar att ju dyrare man byggde, desto mer lån och bidrag fick man. Jag vill också erinra om de speciella stimulansbidrag, såsom hyresrabatter och nybyggnadsbidrag, som infördes vid två tillfällen på 1980-talet med motiveringen att bostadsförsörjningsläget krävde särskilda subventioner så att även produktionskostnadsmässigt mycket dyra bostäder kunde efterfrågas av de bostadssökande. Resultatet av en politik där man med hjälp av sådana subventioner och regleringar försöker skapa förutsättningar för ett visst bostadsbyggande ser vi nu. Regeringens politik går ut på att skapa rimliga förutsättningar för bostadsbyggandet och fastighetsägandet så att hushållens efterfrågan på bostäder kan tillgodoses på hushållens villkor och utan omfattande kostnadsdöljande subventioner. Statens övergripande ansvar är att främja god hushållning, vilket här innebär att bostadsbyggande och fastighetsägande ges sådana villkor att byggare och ägare stimuleras att hålla sina kostnader låga. En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling för bostadsmarknaden, liksom för andra sektorer av näringslivet, är också en låg ränta. Från dessa utgångspunkter har ett omfattande förändrings- och förenklingsarbete bedrivits och genomförts sedan hösten 1991. Ett nytt system för statliga bostadssubventioner har införts. Systemet gör bl.a. sambandet mellan kostnaden för att producera en bostad och kostnaden för att bo i den tydligare och därmed bostadskonsumenten mera priskänslig för höga produktionskostnader. Gamla villkor för statens stöd till bostadsbyggandet har avskaffats. Byggare och fastighetsägare har på så sätt fått större frihet bl.a. när det gäller val av konkurrensmedel. En rad avregleringar inom bostads- och byggnadsväsendet har genomförts. Det handlar främst om ändringar för att ta bort onödiga och kostnadsfördyrande detaljregleringar. Ändringarna skapar emellertid också förutsättningar för byggare och fastighetsägare att bygga bostäder efter bostadskonsumenternas behov och önskemål. Till den här bilden hör vidare de utgiftsbegränsande åtgärder i fråga om räntesubventionerna till äldre bostadshus som har beslutats. Åtgärder av detta slag är nödvändiga, eftersom de skapar förutsättningar för lägre räntor. Till bilden hör också det av regeringen framlagda förslaget om åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden, liksom förslaget om att ändra fastighetsskattesatsen och att vad gäller reduktionsreglerna för skatten jämställa ny- och ombyggnad. Sammantaget har genom det förändrings- och förenklingsarbete som regeringen påbörjade hösten 1991, tillsammans med en ekonomiskt ansvarsfull finans- och skattepolitik, grunden lagts för en utveckling som ger rimliga förutsättningar för byggare och fastighetsägare att på sunda ekonomiska villkor möta hushållens bostadsefterfrågan på hushållens egna villkor -- och det är viktigt att betona att det är hushållets villkor och inte Boverkets villkor som gäller, Oskar Lindkvist -- och utan omfattande kostnadshöjande subventioner via skattesedeln. Vid vår föregående interpellationsdebatt lovade Oskar Lindkvist att på nytt återkomma med en interpellation för att få diskutera bostadspolitiska frågor. Jag såg positivt på detta eftersom jag tror att inte minst byggbranschen är betjänt av att vi utvecklar vår grundläggande syn på detta område. Det var därför med vissa förhoppningar jag såg fram emot de alternativa förslag Oskar Lindkvist skulle redovisa. Det är emellertid med besvikelse som jag konstaterar att Oskar Lindkvist kommer tomhänt till denna debatt. Oskar Lindkvist har inte några egna förslag som vi kan debattera. Sedan det beryktade räntelånesystemet har Socialdemokraterna inte presenterat något eget konstruktivt förslag på det bostadspolitiska området. Man har lyckats kopiera en enskild riksdagsmotion med förslag om ett räntebidragssystem som påminner mycket om det som riksdagen beslutat om. Detta förslag prövades för övrigt redan i det utredningsarbete som föregick riksdagsbeslutet i juni 1992. En av nackdelarna med exakt det förslag som socialdemokraterna nu i stort gjort till sitt, utan att kunna ange nödvändiga preciseringar, är att det förutsätter ett ökat fastighetsskatteuttag som dessutom skall variera över tiden. Det är uppenbart att en sådan ordning skulle leda till betydande osäkerhet om bostadskostnaderna för hushållen oavsett om de bor i äldre bostadsfastigheter eller i nyproducerade bostäder. I sin interpellation hävdar Oskar Lindkvist att byggbranschen och bostadskreditmarknaden tappat förtroendet för den politiska viljan och förmågan att ta ansvar för en långsiktigt hållbar bostadspolitik. En sådan kritik faller på den föregående regeringen som bedrev en sådan ekonomisk politik och bostadspolitik som alldeles uppenbart blev ohållbar. Den spekulationsbubbla som Socialdemokraterna tillät växa fram från mitten av 1980-talet har spruckit. De förändringar som nu genomförs blev nödvändiga till följd av den politik som tidigare förts. Regering och riksdagsmajoriteten fattar nu de beslut som krävs för att skapa en bra bas för en långsiktigt hållbar bostadspolitik. Oskar Lindkvist skulle kunna medverka till den politiska stabilitet som byggbranschen efterfrågar genom att exempelvis klargöra att Socialdemokraterna inte avser att lägga fram förslag om förändringar i det räntebidragssystem som gäller nyproduktionen sedan 1993, och att man inte tänker föreslå höjning av fastighetsskatten på det sätt som förutsätts i den bostadspolitiska rapport som Socialdemokraterna tog fram till sin kongress! Det är genom sådana uttalanden om insikten om de verkliga problemen som Socialdemokraterna bäst kan medverka till stabilitet för byggbranschen och stabilitet inom bostadssektorn. 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 248492 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0941/#anf19