2349306 GH0940 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:40 Torsdagen den 9 december 1993/94 40 1993-12-09 00:00:00 Strategi för biologisk mångfald F1CF343F-3130-4146-93BA-9C71D06A163C 35 CARL OLOV PERSSON (kds) kds Fru talman! Först yrkar jag bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande nr 9. Den biologiska mångfalden, den totala variationen av liv på jorden, är ofattbart komplex och ovärderlig. Tyvärr hotas denna mångfald både nationellt och internationellt. I Sverige finns det 150 djurarter och 400 kulturväxter som är akut hotade. 300 av dem är knutna till jordbrukslandskapet. Därför är det när det gäller den kampanj för en rikare skog som genomförs i fråga om skogsbruket viktigt och bra att det föreslås i propositionen att denna kampanj får en uppföljning inom jordbruket. Det är där miljövården måste börja med en kunskapsuppbyggnad. Utan kunskap hos den enskilde brukaren, hos oss här och hos alla andra blir det nämligen svårt att klara målet att bevara hotade arter och miljöer. I detta sammanhang kan jag inte låta bli att peka på den långsiktiga betydelsen av ett bevarat livskraftigt jordbruk även i skogs- och mellanbygder. Det låter bra när Margareta Winberg talar om att socialdemokraterna är emot monokulturen i jordbruket, men nu handlar det ju om ekonomi. Det är omöjligt att bevara ett öppet landskap och få ett miljövänligt lantbruk i skogs- och mellanbygderna utan att samhället ser till att ekonomin byggs upp där. Det är också väsentligt att slå vakt om att man stimulerar ytterligare övergång till ekologisk odling. Den biologiska mångfalden skyddas i det ekologiska jordbruket. Jordbruksministern säger i propositionen om ny skogsvårdspolitik att det kan vara nödvändigt att reservatsskydda så mycket som 5 % av all skog under den fjällnära gränsen. Det hänger alltså på skogsbruket om man kan ta den naturvårdshänsyn som krävs för att vi skall klara målsättningen för bevarande av den biologiska mångfalden. Jag tycker att det var intressant att höra vad Jan Jennehag sade. Han har rätt i fråga om Domän AB. Jag kommer att arbeta för att regeringen gör allt för att möjligheten att utöka reservaten genom att ta i anspråk mark som staten redan äger, inte löper oss ur händerna. Där har regeringen ett stort ansvar. Sinikka Bohlin var inne på samma tankegångar. Med tanke på vilken oerhörd budgetbelastning köp av skogsmark innebär måste det framstå som synnerligen angeläget att ett riktigt ansvarstagande för miljön i vardagslandskapet minimerar behovet av reservat. Hur skall vi då bära oss åt? Vi måste bygga på människors miljövårdsintresse. Vi måste börja i rätt ände. Det handlar då inte om att i första hand skapa nya tvång och därmed döda det enskilda engagemanget -- den absolut bästa drivkraften. Sinikka Bohlin manifesterar den klåfingrighet och vilja att reglera, som socialdemokraterna står för. Socialdemokraternas reservationer och motioner innehåller krav på lagstiftning, exempelvis om kantzoner på fem meter. Socialdemokraterna vill ha tillståndsplikt i fråga om främmande arter och klonat material. Det kan man delvis instämma i. Men det är betydligt allvarligare att -- som man i ganska stor omfattning gör -- plocka in främmande provenienser av trädslag som redan finns naturligt i Sverige, som exempelvis vanlig gran. Genom frö- eller pollenspridning ger de upphov till en ny trädgeneration som man inte längre kan identifiera. Det kanske visar sig att nästa generation av detta plantmaterial inte alls lämpar sig i vårt klimat. Det talas en del om sektorsansvar, men de flesta som yttrar sig verkar ta alltför lätt på den frågan. Vems är t.ex. sektorsansvaret för att skogsmarken försuras? Det är förorenaren som skall betala, men hur når vi dit i fråga om t.ex. luftföroreningarna? Fru talman! Jag vill upprepa: Ta vara på de frivilliga krafterna. Stödet till Nordens ark är ett bra exempel. Där görs mycket bra genom privat engagemang. Det bör stödjas. Det har regeringen också tagit med. Det finns en enorm kraft i alla människor som engagerar sig i miljövårdsfrågor. Låt oss lösgöra den kraften. Det kan ske genom att den myndighet som bär ansvaret för naturreservat, nationalparker etc infordrar offert från t.ex. naturvårdsföreningar, hemvärn eller hushållningssällskap. De kan i sin tur ta hjälp av organisationer som orienteringsklubbar, fiskeklubbar, brukshundsklubbar, etc, för att sköta naturreservaten. Kds och Socialdemokraterna säger i motioner att de vill förenkla byråkratin kring reservatsbildandet. Ett sätt är just att låta frivilligkrafterna ta hand om reservaten. En sak som förvånar mig är att socialdemokraterna anser att skogsägarna själva skall finansiera markköp till reservaten. Sinikka Bohlin kan nog dra sig till minnes att vi i Skogspolitiska kommittén ansåg att just reservatsköpen var ett allmänintresse och inte ett sektorsansvar. Jag skulle bra gärna velat säga något om Östersjömiljön också, men det kanske blir tillfälle till det efter Kaj Larssons anförande. 08289753603 N 2010-01-01 00:00:00 248409 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0940/#anf35