2349306 GH0940 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:40 Torsdagen den 9 december 1993/94 40 1993-12-09 00:00:00 Strategi för biologisk mångfald 103B79E8-AE0A-44E5-8591-500344FDE62F 19 MARGARETA WINBERG (s) s Fru talman! I början av 1992 publicerade U.S. National Academy of Sciences och Royal Society of London en gemensam rapport som inleddes med följande ord: ''Om förutsägelserna om befolkningstillväxt visar sig stämma och människornas verksamhet på jorden fortsätter enligt samma mönster, kan det visa sig omöjligt för vetenskapen och tekniken att förhindra en oåterkallelig utarmning av miljön och fortsatt fattigdom i världen.'' Det var två ledande vetenskapliga sammanslutningar som gjorde detta gemensamma uttalande. Av det kan man förstå den pessimism de känner, och det visar också hur allvarligt det egentligen är ställt med vår planets tillstånd. Det tillståndet blir allt sämre. Oron finns inte bara bland vetenskapsmän och lärda samfund. Överallt och i ökande grad oroar sig människor över att jordens tillstånd blir allt sämre. Också i Sverige kan man i olika opinionsundersökningar se -- och det tycker jag är glädjande -- att intresset för miljöfrågorna är mycket stort och att man rankar miljöproblemen väldigt högt. FN:s konferens om Miljö och utveckling i Rio de Janeiro fjol samlade 35 000 personer. 106 stats- och regeringschefer deltog, dvs. den största samlingen någonsin. De 9 000 journalisterna som bevakade konferensen var fler än det totala antalet deltagare på den första Stockholmskonferensen 1972, dvs. 20 år tidigare. Trots det amerikanska vetenskapsinstitutets uppmaning underlät USA att underteckna konventionen om den biologiska mångfalden. Sverige gjorde naturligtvis det, och det är den konventionens nationella uppföljning som vi nu behandlar här i dag. Vad betyder då biologisk mångfald? Jo, det handlar om tre nivåer. För det första handlar det om mångfalden av arter. För det andra handlar det om den genetiska variationen inom arten och mångfalden av ekosystem vad avser biotoper och samhällen. För det tredje handlar det om relationer och processer mellan organismer och deras icke- biologiska omgivning. Hur ser då tillståndet ut? 5--10 % av landets vilda växt- och djurarter är hotade i det avseendet att deras långsiktiga överlevnad inte kan anses vara säker. Hotbilden för Sveriges del avviker dess värre inte från den globala situationen. Mångfalden minskar över tiden, och minskningstakten har blivit snabbare den senaste tiden. Modern markanvändning, dvs. jord- och skogsbruk, står för de största förlusterna av biologisk mångfald på artnivå. Våtmarkerna -- artrika miljöer med ett stort inslag av hotade eller i övrigt skyddade arter -- har minskat kraftigt under de senaste 100 åren. Miljögifter och kemikalier liksom geografiskt storskaliga miljöstörningar, t.ex. försurning och klimatförändring, kan ge stora och oönskade effekter på den biologiska mångfalden. Slutligen: Det saknas underlag för att bedöma i vilken utsträckning genetisk variation har gått förlorad. Däremot vet man att värdefull sådan variation har gått förlorad genom misshushållning, t.ex. genom användning av felaktigt genetiskt material bland laxartade fiskar och skogsträd. Så ser tillståndet ut. Nu står vi här, fem i tolv, även i detta avseende. Vi har ett gemensamt ansvar för tillståndet, och jag ser de reservationer som vi socialdemokrater har gjort till betänkandet som i de flesta fall mindre avvikelser från majoriteten. Men på några punkter finns det anledning att kritisera regeringen. I reservation 1 tar vi upp frågan om det övergripande arbetet med en strategi för biologisk mångfald. Vi menar att det behövs en mer övergripande syn på biologisk mångfald än det enskilda artbevarandet, som regeringen uppehåller sig vid i propositionen. För att kunna bevara arter måste man koncentrera sig inte bara på de enskilda arterna utan också på de hela livsmiljöerna. Det handlar om markprocessernas betydelse för den långsiktiga produktionsförmågan i ekosystemen, dvs. bl.a. jord- och skogsbruk. Det är t.ex. fråga om vad en utveckling mot monokulturer, som vi har sett de senaste årtiondena, har för betydelse för jordbruket. Det handlar vidare om att behålla naturliga spridningsvägar för arter. Här har vi ett förslag om en obrukad zon på minst 5 meter längs våra vattendrag som skulle kunna utgöra en sådan spridningskorridor för såväl växt- som djurlivet. Detta är ett förslag som har stöd hos Naturvårdsverket. Men majoriteten har avstyrkt vårt förslag. Jag yrkar bifall till reservation 1. Fru talman! Vi vet att det kommer att kosta pengar att bevara mångfalden. Det kan man inte läsa ut av Naturvårdsverkets anslagsäskanden. Man kanske har insett att det inte är lönt. Men man markerar i en särskild skrivelse att det behövs mer pengar -- det rör sig om mycket pengar om man skall lyckas. Varken regeringen eller utskottsmajoriteten har orkat lyfta nivån. Vi socialdemokrater menar att det hela handlar både om det reella behovet -- som är stort-- och om trovärdigheten i att också i en lågkonjunktur försöka prioritera. Vi föreslår ett anslag på 300 miljoner kronor i reservation 12, vilken jag yrkar bifall till. I reservation 3 tar vi upp forskningen om den biologiska mångfalden. Vi menar att forskningen också bör omfatta marken som resurs, landskapsplanering, vardagslandskapet och ett mer naturanpassat och därmed mer långsiktigt hållbart jord- och skogsbruk. Vi ser med oro på att det saknas en strategi för genmodifierade organismer som sätts ut och hur de påverkar den biologiska mångfalden. Denna process måste följas av forskningen på ett annat och bättre sätt än nu. I en annan reservation tar vi upp den viktiga frågan om handel med hotade arter. Enligt Världsnaturfonden och Ornitologiska föreningen har Sverige kommit att bli ett transitland för hotade arter, och vi lever inte upp till den konvention vi har skrivit under. Vi i Sverige måste enligt Socialdemokraternas mening ta vårt internationella ansvar och skärpa vår egen lagstiftning. Underlaget finns i departementet. Vi borde, om viljan hade funnits, ha skyndat oss att komma bort från en av jumboplatserna i Europa. Slutligen har vi socialdemokrater gjort en markering i fråga om våtmarkerna. Vi menar att det egentligen hade varit bättre och motiverat att ha ett generellt förbud mot markavvattning i hela landet. Vi nöjer oss emellertid med att bestämt hävda att en mycket stor restriktivitet skall tillämpas när man frångår förbudet. Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3, 8, 11 och 12. 0874604979107 N 2010-01-01 00:00:00 248393 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0940/#anf19