2349270 GH094 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:4 Torsdagen den 7 oktober 1993/94 4 1993-10-07 00:00:00 Bordläggningsdebatt CDB7F2C9-638A-4B8C-8A6C-87C3CB837655 24 ROLF L NILSON (v) v Herr talman! Vid debatten inför det första beslutet om åtgärder för att stärka det finansiella systemet var alla debattörer och regeringens företrädare överens om, att det var viktigt att dessa frågor som djupt engagerade och berörde många i allmänheten debatterades och redovisades på ett öppet och utförligt sätt. Hittills har regeringen, genom Bo Lundgren, på ett alldeles utmärkt sätt levt upp till detta löfte. Det är en både utförlig, öppen och därmed föredömlig redovisning som vi har fått så här långt. Jag tänkte kommentera redogörelsen på ett par punkter. Vi har sett en glädjande utveckling under våren och sommaren. Behovet av statliga insatser har visat sig inte vara så starkt som vi trodde för ett år sedan eller t.o.m. för ett halvår sedan. Men det finns ändå anledning att höja ett varnande finger här. Faran är inte över. Aktiemarknaden går bra, men det kan mycket väl bli en rekyl eller en uppbromsning med en nedgång. I uppgången ser vi ett massivt uppköp av utländska intressenter i svenska företag. Detta är inte utan problem och kan bli besvärligt på sikt. Fastighetsmarknaden är fortfarande ett stort problem. Det är alltför många som inte klarar sina bostadslån och som tvingas in i personligt mycket svåra ekonomiska situationer, t.ex. vid konkurser. Ett annat problem som fortfarande finns kvar är svårigheten att få tillgång till krediter. Det gäller både i bankernas ovilja att låna ut till sunda affärsprojekt och i det stora gap som finns kvar mellan ut- och inlåningsräntor. Här vill jag än en gång upprepa vad jag har sagt i tidigare debatter. Jag tycker att det är rimligt att staten använder sitt ägande i Nordbanken som ett instrument att öka villigheten att låna ut pengar till sunda affärsprojekt och därmed driva på andra banker att göra detsamma. Staten skall också utnyttja sitt ägande i Nordbanken främst för att krympa räntegapet. Ett krympt räntegap innebär i förlängningen att det tar längre tid för bankerna att betala tillbaka de pengar som staten ställt till deras förfogande. Men jag tror att det samhällsekonomiskt ändå är bättre att få en fungerande kreditmarknad med normala räntegap jämfört med den nuvarande stora skillnaden i ut- och inlåningsräntor. Jag vill betona att den bristande konkurrens som vi har inom banksektorn i Sverige beror knappast på att staten äger och har engagerat sig i Nordbanken. Det beror på helt andra ting. Jag tycker att staten skall vara mera aktiv i sina markeringar av att utlåningen skall ske till rimliga villkor och till sunda projekt. Konkurrensen inom den svenska banknäringen skall över huvud taget öka. Jag kommer då in på den sista punkten. Den berörs bara i förbigående i redogörelsen. Det gäller försäljningen av Gota Bank. Det finns ett antal alternativ. Jag vet att anbudstiden har gått ut, och nu är det dags att granska de anbud som finns. Jag vill uttrycka en viljeyttring här. Jag tror att det rimligaste och bästa sättet att öka konkurrensen och därmed tjäna det svenska banksystemet är att Gota Bank får en utländsk ägare som vill engagera sig långsiktigt. Denna ägare skall inte vara involverad i de traditioner och de nätverk som redan finns i Sverige utan på allvar driva en konkurrenslinje. Det skulle friska upp det svenska kreditväsendet. Ett annat och rimligt alternativ är att lägga samman de två statliga bankerna Nordbanken och Gota Bank. Det skall vara på villkor som är bra för de anställda och som bygger på de principer som lanserades efter den stora champagne- och kreditfesten i slutet av 80-talet, nämligen att Nordbanken skall verka som ett slags folkbank. Vem som skall äga Nordbanken och Gota Bank i slutändan tycker jag kan bli en senare fråga. Det är ingen brådska för staten att sälja ut Nordbanken eller att göra sig av med Gota Bank. Det viktiga är att få ett sunt och fungerande kreditsystem. Staten kan ligga kvar som ägare till Nordbanken ganska länge. Uppkommer situationen att läget normaliseras tycker jag att man i lugn och ro kan diskutera vem som skall vara ägare i fortsättningen. En annan rimlig lösning är att göra Gota Bank till kärnan i ett system av regionala banker. Här finns möjligheten att undersöka om det finns intresse hos kommuner för att på ett eller annat sätt engagera sig i en sådan ny verksamhet. Det sämsta ur konkurrenssynpunkt vore om Gota Bank såldes till Handelsbanken eller S-E-Banken. Det skulle inte främja konkurrensen i Sverige. Jag vill avsluta med att ställa en fråga till Bo Lundgren. Varför denna passivitet när det gäller att använda Nordbanken för att få fart på utlåningen och krympa räntegapet? 0320093489709 N 2010-01-01 00:00:00 244633 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH094/#anf24