<anforande>
<dok_hangar_id>2349305</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:39 Onsdagen den 8 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förbud beträffande viss avkodningsutrustning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6567CE75-C113-475A-9D6E-3C46CF1CC87D</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>INGER RENÉ (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Harriet Colliander säger att vissa
länder har den här typen av lagstiftning och andra
inte. När jag hastigt och lustigt tittar i propositionen
kan jag inte finna något europeiskt land som inte
har sådan här lagstiftning. Men man har löst
problemet på olika sätt. I Danmark t.ex. använder
man sig av marknadsföringslagen. I Sverige har vi
inte ansett att det är möjligt, utan vi får, som de
allra flesta europeiska länder, ha en särskild
lagstiftning på detta område.
</anforandetext>
<intressent_id>0388920259006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>248266</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0939/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
