<anforande>
<dok_hangar_id>2349304</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0938</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:38 Tisdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>38</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:232 om besparingar inom polisväsendet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2303EDF2-E527-45DC-9CB5-E7507A6AD667</anforande_id>
<anforande_nummer>84</anforande_nummer>
<talare>Justitieminister GUN HELLSVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Också jag är medveten om att det
förändringsarbete som nu pågår inte sker utan
gnissel. Självfallet är jag medveten om att vi kan
hamna i en situation då de av regering och riksdag
angivna sparmålen, kombinerade med de av oss
angivna målen för verksamheten, inte samtidigt
kommer att uppnås. Det är också detta som tas upp
i slutet av mitt svar. Vi skall fortlöpande få
information om hur rationaliseringsarbetet
fortskrider, och om de av regering och riksdag
uppsatta målen inte nås har vi självfallet
lagstiftningsinstrumentet att använda oss av.

Jag tycker att det skulle vara tragiskt om vi
hamnade i den situationen. Eftersom
förutsättningarna runt om i vårt land är så
varierande, är det väsentligt att vi ger möjligheten
att skapa en varierad organisation. Att ge möjlighet
är emellertid också att ge ett ansvar, och kan man
inte ta det ansvaret, tvingas vi naturligtvis att ge
centrala diktat. Jag tror på den decentraliserade
modellens personer och det ansvar som dessa kan
ta och säkerligen också, efter litet problem initialt,
kommer att ta.
</anforandetext>
<intressent_id>0937012299307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>248066</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0938/#anf84</protokoll_url_www>
</anforande>
