2349302 GH0936 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:36 Fredagen den 3 december 1993/94 36 1993-12-03 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:62 om folkomröstningen om EU-medlemskap m.m. interpellationsdebatt 11CF6252-A797-4358-A34B-83C978C1F4D0 3 BENGT HURTIG (v) v Herr talman! Det är bra att Hans Göran Franck har väckt den här interpellationen. Då får vi en chans att nå ytterligare klarhet i de fem frågor som ställts. Ulf Dinkelspiel avslutar sitt svar med att EU- medlemskapet skall medföra en bättre ekonomisk utveckling. Samtidigt kan vi i dag läsa TT- meddelanden om hur EU-kommissionens månatliga undersökning visar hur pessimismen om den ekonomiska utvecklingen fördjupats i EU:s medlemsländer. Jag menar att det är ytterligare exempel på det som hos många stärker känslan av att vi dagligen får lyssna till ett svenskt politiskt skikt som för tankarna till det av Orwell beskrivna samhället. Häromveckan kämpade våra värsta EU- entusiaster, som Hadar Cars och Mats Hellström, om att EU egentligen skulle heta Europeiska förbundet. Nu har statsrådsberedningen och medierna i Sverige bestämt sig för att en union skall heta union. Ett försök till den här manipuleringen av språket förhindrades. Detta var trots allt ett litet framsteg. När vi i november 1990 diskuterade EG- medlemskapet i den här kammaren ansåg nej-sidan i riksdagen att EG snabbt rörde sig mot ett fördjupat militärt samarbete. Då drev ja-sidan ståndpunkten att det inte var realistiskt att dessa tankar på militärt samarbete skulle vinna gehör inom EG. Nu vet vi vad som står i Maastrichtfördraget om den västeuropeiska unionen. Vår utrikesminister går också ut och föreslår att vi skall överväga ett medlemskap i den västeuropeiska unionen. Försvarsministern talar ute i Europa om att neutralitens stentavlor har krossats. Från EU-området får vi också besked om att det s.k. fredsprojektet innebär att den franska militära forskningsbudgeten har stigit med 83 % och den tyska med 57 % mellan 1985 och 1990. Enligt det tyska Bundeswehrs strategidokument från november 1992 syftar upprustningen till att upprätthålla den fria världshandeln och den obehindrade tillgången på marknader och råvaror i hela världen. Så byggs således den nya stora militära maktens organisation. Den anser också att kärnvapen är en viktig del i dess militära strategi. Det vore ärligare att nu före folkomröstningen säga att om vi blir medlemmar i Europeiska unionen är slutmålet att vi också ansluter oss till en gemensam försvarspolitik med gemensam armé och åtar oss nödvändiga militära förpliktelser. Jag vill ställa frågan: Vore det inte ärligare att säga som det är? Redan 1996, två år efter folkomröstningen, kan vi stå inför den situationen att det politiskt är mycket svårt att dra sig ur vad som i praktiken blir en militär allians. Vi vet också att det inom den europeiska unionen nu pågår en intensiv diskussion om s.k. institutionella reformer. Om det nu blir fyra småstater till, blir balansen mellan stora och små stater rubbad till de storas nackdel. Dessutom klagas det på att kommissionen blir för stor med så många kommissionärer. Det blir en otymplig organisation. Mindre länder kan kanske i framtiden få dela på en kommissionär. Röststyrkan i ministerrådet måste rimligen ökas för de stora länderna. Vore det inte ärligt att före folkomröstningen informera den svenska opinionen om vilka förändringar av institutionerna som kan komma att ske? Den s.k. Riksbanksutredningens förslag att öka Riksbankens självständighet har nu lagts på is. Det beror sannolikt delvis på att det finns en stark opinion mot att göra Riksbanken oavhängig. Samtidigt ingår i den andra fasen i EMU-processen att de nationella bankerna skall göras oavhängiga parlamenten. Denna fas inleds ju faktiskt om några veckor, den 1 januari 1994. Vore det inte ärligt att redan nu före folkomröstningen öppet redovisa att om vi blir medlemmar i den europeiska unionen måste Riksbanken snarast möjligt göras oavhängig? 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 247944 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0936/#anf3