2349302 GH0936 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:36 Fredagen den 3 december 1993/94 36 1993-12-03 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om kriminalisering av innehav av interpellationsdebatt 5DDD9AAC-BBB8-4FC3-8946-8B523BED6C53 22 MARGARETA VIKLUND (kds) kds Herr talman! Vad vi som har varit uppe i debatten tycker har framgått ganska tydligt. Vi är hårt engagerade i kampen mot den här verksamheten. Vi känner oss upprörda över att Norge har sprungit förbi oss -- nej, det gör vi väl inte; det är i och för sig bra. Vi skulle åtminstone kunna ställa oss på samma nivå som Norge när det gäller hanteringen och innehavet av sådana här alster -- vi kanske skulle kunna gå ett steg längre. Jag anser således att det är nödvändigt att kriminalisera också innehav av barnpornografi i Sverige -- inte för min skull eller för de vuxnas skull, utan för barnens skull, för deras framtid. Jag anser inte att de argument som anförs mot en kriminalisering håller, med tanke på de moraliska och andra förpliktelser som vi har mot våra barn. De skall kunna se upp till oss. Vi skall inte utsätta dem för sådana här ruskigheter. Det hör till vår skyldighet att hjälpa dem att slippa bli indragna i sådant här. Våra liberala lagar här i Sverige har inneburit att Sverige har blivit en distributionscentral för barnpornografiskt material, och det är ganska nedslående. Spridning och produktion av barnpornografi är inte tillåtet, men innehav är tillåtet. Där måste vi sätta stopp. Jag anser att samhället måste göra en tydlig markering. Man kan köpa barnpornografiska alster utan påföljd och utan risk. Efterfrågan ger inte heller några motiv för att avstå från att stimulera till ytterligare produktion, genom att verksamheten har så stor köpkraft. Det är det som är det otäcka. Genom att efterfråga barnpornografiskt material gör sig köparna också skyldiga till uppmuntran av fortsatt sexuellt utnyttjande av barn. Som vi hörde tidigare, är lidandet inte slut för de barn som utnyttjas i tidiga år, utan de kan falla offer för illegala handlingar längre fram i livet. Barnet bär också fysiska och psykiska ärr efter övergreppet under resten av livet. De utnyttjade barnen tvingas leva med vetskapen att bevisen för deras förödmjukelse kan fortsätta att cirkulera under år och årtionden. Jag ställde en fråga till justitieministern, om hon hade samma åsikt som Reidunn Laurén, som sade att den fråga som vi nu diskuterar ingalunda är avförd från dagordningen och att det finns anledning att fundera vidare på den. Jag hoppas att diskussionen i så fall har inneburit att man kommer att fundera vidare i positiv riktning, för barnens skull. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 247963 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0936/#anf22