2349302 GH0936 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:36 Fredagen den 3 december 1993/94 36 1993-12-03 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:62 om folkomröstningen om EU-medlemskap m.m. interpellationsdebatt A23E90C4-4502-44E8-89B1-B248D53017A9 2 HANS GÖRAN FRANCK (s) s Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är emellertid av den karaktären att det inte är svårt att förstå att motståndet mot EU växer i vårt land. Det sätt på vilket regeringen i detta och andra sammanhang besvarar kritik och välgrundade invändningar ökar misstron mot Europaunionen i allmänhet och mot regeringen i synnerhet. Regeringen och statsrådet Dinkelspiel har nu svårigheter att sköta denna fråga. Det är därför inte heller förvånande att motståndet i allmänhet, särskilt inom Socialdemokraterna, växer. Inom Socialdemokraterna utgör ja-sidan en liten minoritet. Man blir alltmer kritisk mot regeringen i den här frågan. Regeringens agerande verkar splittrande på ja- opinionen. Utsikterna för regeringen att övertyga svenska folket blir därför allt mindre. Slaget är sannolikt redan förlorat för ja-sidan. Jag har i min interpellation framfört en rad viktiga skäl för att det av allt att döma blir ett nej till EG-medlemskap i folkomröstningen. Ulf Dinkelspiel avstår från att bemöta invändningarna utom på två punkter. Den ena rör frågan om demokratin. Han talar där om det demokratiska underskottet, men även om att man genom medlemskap kan få stort inflytande. Jag vill i detta sammanhang erinra om att EG- parlamentet praktiskt taget inte har något inflytande alls trots att det är folkvalt. I exempelvis flyktingfrågan har EG-parlamentet sedan lång tid kommit med mycket vägande invändningar som Ministerrådet helt negligerar. Som skäl till att Ulf Dinkelspiel inte vill gå in på de preciserade invändningar jag gör anger han att han inte vill ge ett svar lösryckt från sitt sammanhang. Det är enligt min mening ett märkligt sätt att argumentera. Hur skall man kunna föra ja-sidans talan om man inte kan gå i svaromål på enskilda punkter? Det hindrar honom inte att tala om hela sammanhanget. Det verkliga skälet synes vara att statsrådet avstår från att kommentera enskildheterna därför att kritiken är tungt vägande. Så till den andra punkten där han gör ett bemötande. Ulf Dinkelspiel bestrider inte att medlemsavgiften per år blir ca 22 miljarder kronor brutto. Han förnekar inte heller att svenska statens inkomster från tobak, alkohol och mervärdesskatt kan minska med 30--40 miljarder kronor. Ulf Dinkelspiel undviker att tala om hur dessa merutgifter skall finansieras, utan han talar om dynamiska effekter och betydande återflöden. De preliminära beräkningar som har gjorts inom Finansdepartementet talar om att Sverige skulle kunna få tillbaka 7--9 miljarder kronor till statskassan. De dynamiska effekterna som man från moderat håll ofta talar om i olika sammanhang är ovissa, i varje fall på kort sikt, och sannolikt även på längre sikt. Min fråga är sålunda inte besvarad. Jag misstänker att det rör sig om ytterligare social nedrustning, minskning av u-hjälpen och reducering av utbildningsoch kulturanslag om regeringen får råda i händelse av ett medlemskap. Det är under alla förhållanden klart att Sverige kommer att drabbas av en ny budgetchock. Det redan rekordhöga budgetunderskottet på ca 200 miljarder skulle i ett slag kunna växa med över 10 %. Regeringen försöker såvitt känt att utan framgång diskutera dels en justering av det BNI- baserade bidraget, dels en infasning av betalningarna. Har Sverige numera någon öppen förhandlingsposition eller har man avstått därifrån? 0913695315308 N 2010-01-01 00:00:00 247943 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0936/#anf2