<anforande>
<dok_hangar_id>2349302</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0936</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:36 Fredagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>36</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om kriminalisering av innehav av</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>43DF945F-49B9-4639-BA71-F33BCE58EED6</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>ULLA PETTERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag ger gärna justitieministern det
erkännandet att det finns mer av utförlig analys i
svaret här i kammaren än i det skrivna svaret som
jag fick tidgare. Men när justitieministern
ifrågasätter min synpunkt på remissförfarandet,
kan det bero på att jag uttryckte mig oklart. Jag
uttrycker mig gärna klarare.

En departementspromemoria innehåller en viss
uppfattning. Det är riktigt. Det är en lämnad
uppfattning som remissinstanserna reagerar på.
Men om man i detta fall skall vänta på
remissutfallet har ju tåget gått. Justitieministern är
självfallet medveten om att den här regeringen inte
har möjlighet att lägga fram några förslag till
grundlagsändringar, eftersom remisstiden går ut
den 1 januari 1994. Justitieministern kan väl ändå
ge mig rätt i att det är riktigt att remissinstansernas
åsikter bör finnas med i bilden, innan regeringen
fattar sitt beslut -- ett beslut som man får se som ett
slutgiltigt sådant. Regeringen kan inte återkomma
förrän i samband med det val som kommer närmast
efter 1994.

Om justitieministern känner till lagstiftningen i
Norge, varför finns inte redogörelsen med i
departementspromemorian? Vad gäller
begränsningen till videogram, finns ju en stor del av
barnpornografin på videogram. Jag kan därför inte
inse att det skulle vara någon särskilt kraftig
begränsning.

Herr talman! Ett spridande av barnpornografi är ett
brott, men när spridandet väl har skett är brottet så
att säga avslutat. Men kränkningen av barnet är
inte över. År ut och år in kan människor titta på
barn som är, om inte alltid så ofta, klart
identifierbara. Det kan man alltså fortsätta med,
och det finns ingen kontroll över det. Jag är
medveten om att man med lagstiftning inte i ett slag
löser det problemet. Men för mig känns det
osmakligt att detta förfarande är fullt förenligt med
svensk lag.

Herr talman! Jag är inte, i motsats till vad
justitieministern ibland har gett uttryck för, ute
efter att sätta folk bakom lås och bom i första hand.
Men jag är ute efter en effektiv bekämpning av
barnpornografi. Därför beklagar jag regeringens
ställningstagande i den här frågan och ber enträget
justitieministern, att efter dagens debatt ytterligare
överväga möjligheterna att lägga fram ett förslag
till ändring medan tid är.
</anforandetext>
<intressent_id>041436203711</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247960</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0936/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
