2349302 GH0936 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:36 Fredagen den 3 december 1993/94 36 1993-12-03 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om kriminalisering av innehav av interpellationsdebatt 630E06EC-3E65-4582-BED0-2A15AB5A5C00 13 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) s Herr talman! Jag konstaterar med beklagande att frågan om kriminalisering av barnpornografi åter tycks skjutas på framtiden. Vid flera tillfällen har justitieministern och jag här i kammaren debatterat frågan om innehav av barnpornografi. Nu hade jag verkligen hoppats att man skulle ta krafttag för att förhindra den verksamheten, bl.a. genom att kriminalisera innehavet. Vi får allihop dagligen större kännedom om sexualbrott mot barn. Barn brukas och förbrukas. Barn skadas till kropp och själ. Att utnyttja barn sexuellt är ett brott, och det är ett brott över hela världen. Men tyvärr räcker inte de lagar som vi har för att det skall ske något radikalt för barnens bästa. I FN:s konvention om barns rättigheter står det inskrivet att alla barn har rätt till skydd mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. De har rätt till att skyddas mot att utnyttjas i prostitution och pornografi. När man diskuterar frågan om barnpornografi måste man ha klart för sig kopplingen mellan de sexuella övergreppen och bilderna. Produktion och distribution av barnpornografi förutsätter ju att man utnyttjar barn sexuellt. Herr talman! Jag menar att vi måste förhindra den här verksamheten och att vi måste kriminalisera innehavet av barnpornografi. Jag instämmer med det som har sagts tidigare. Ulla Pettersson talade om tryckfrihetsförordningen och grundlagen. Jag menar att det är dags att göra en ändring i grundlagen. Det kan inte få vara tillåtet att framställa skrifter och filmer där barn utnyttjas sexuellt och det uppenbara syftet är att sprida dessa bilder. Lagen som vi har i dag kringgås och är svår att följa. I dag måste polisen lägga ned mycket tid för att bevisa spridning av barnpornografi. Timme ut och timme in tvingas poliser i vårt land att sitta och titta på filmer för att kunna bevisa att en bild från en film är densamma som i en annan film. När de här alsterna produceras tas bilder från ett stort lager och sätts ihop på olika sätt så att filmerna blir olika. Detta tar fruktansvärt lång tid för polisen som skulle behöva göra annat, tycker jag. I svaret från justitieministern hörde vi att det föreligger goda straffrättsliga instrument för att ingripa mot barnpornografi. Jag tycker inte att det är sant. Vid några tillfällen under senare tid har polisen beslagtagit barnpornografi i s.k. porrbutiker. Tidningarna har inte funnits ute i affären utan på lagret. När poliserna har gjort sina ingripanden och när de har förhört butiksägarna, har de från samtliga butiksägare fått samma svar, nämligen att de hade fått tidningarna av misstag och att det inte alls var meningen att de skulle säljas. Det har alltså varit svårt att bevisa spridningen av barnpornografi. Butiksägarna vet hur svensk lag lyder och vet vad de skall säga. Jag tvivlar alltså på dem, och menar att de inte talar sanning när de säger att de inte har tidningarna för försäljning. Jag måste då fråga statsrådet om det verkligen stämmer att den lag som vi har i dag skyddar barn? 0311892218602 N 2010-01-01 00:00:00 247954 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0936/#anf13