2349302 GH0936 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:36 Fredagen den 3 december 1993/94 36 1993-12-03 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:63 och fråga 1993/94:192 om kriminalisering av innehav av interpellationsdebatt 1BA09BC6-BCA4-4C5B-9829-BAD9DA36BE59 11 ULLA PETTERSSON (s) s Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret och konstaterar att det inte blir något förbud mot att inneha barnpornografi, varken nu eller efter valet och i praktiken inte heller under i varje fall det här århundradet. Man kan ha hur mycket barnpornografi som helst. Man kan köpa, hyra eller låna den helt straffritt. Man får ha den hemma, och de som kommer hem till innehavaren kan titta på den så länge det inte är fråga om en offentlig visning. Brott blir det fråga om först när man går utanför den närmaste vänkretsen. Herr talman! Man konstaterar i Justitiedepartementet att varken tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen i dag tillåter kriminalisering av innehav av barnpornografi. Det förvånar mig inte, och jag har inte heller någon invändning mot den tolkningen av våra gällande grundlagar. Men, herr talman, det som vi här i riksdagen hade hoppats att översynen i Justitiedepartementet skulle handla om var hur gällande lagstiftning skulle kunna ändras så, att vi får lagar som behandlar detta på ett önskvärt sätt. Det är självfallet också därför som jag har framställt min interpellation just nu. Jag är liksom justitieministern mycket väl medveten om de regler som gäller för grundlagsändring. Det som har engagerat oss i denna fråga är just analysen av på vilket sätt man skulle kunna ändra lagarna. Justitieministern pekar på att framställningen i många situationer faller under brottsbalkens bestämmelser om sexualbrott. Jag kan naturligtvis tänka mig att det finns tecknad eller animerad film av detta slag där det inte är fråga om brott, men sådana undantag kan vi här bortse från. Jag vill ändå påstå att det här yttrandefrihetsbrottet i princip alltid förutsätter ett annat brott. Jag tycker inte heller att det finns några med dessa jämförbara brott. Naturligtvis kan en viss handling utvisa att det har skett ett brott av typen urkundsförfalskning e.d., men detta är något annat. Jag vill påstå att i de här aktuella fallen gör sig varje person som tittar på skildringen skyldig till en ny kränkning av barnet. Vi har såvitt jag kan förstå inte andra exempel på något sådant i vår lagstiftning eller i vår verklighet. Det borde därför verkligen vara skäl att göra en särskild analys av denna företeelse. Jag vill fråga justitieministern: Var är analysen? Var diskuterar man jämförbara brott, och var ser man på vilken motsvarande lagstiftning man har i andra länder? Som jag sagt har denna fråga tidigare många gånger varit uppe här i kammaren, och det har då hänvisats till den aktuella utvärderingen. I det uppmärksammade målet i våras om utlämnande från tingsrätten av allmänna handlingar bestående av barnpornografiska alster stod offentlighetsprincipen mot skyddet av barnet, och det sades då tydligt från Justitiedepartementet att man tog barnets parti, och man vidtog åtgärder. Det var alldeles utmärkt, men om man hade haft en lagstiftning mot innehav av barnpornografi, hade problemet aldrig någonsin behövt bli aktuellt. Situationer som vi i förväg inte kan förutse -- liksom vi den gången inte kunde -- kan vi hantera om vi får en sådan lagstiftning. Jag tycker alltså att följande fråga till justitieministern kvarstår: Var finns analysen? 041436203711 N 2010-01-01 00:00:00 247952 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0936/#anf11