<anforande>
<dok_hangar_id>2349301</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0935</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:35 Torsdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>35</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntliga frågor till regeringen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A2F7EAD5-1B1D-498D-AA11-82BBE4C4E0F0</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>Finansminister ANNE WIBBLE (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är alldeles uppenbart -- det kan
jag inte på något sätt springa ifrån ansvaret för -- att
många av de prognoser som givits har visat sig vara
missbedömningar av den ekonomiska
utvecklingen, som ju har varit mycket mer
besvärande för i första hand enskilda människor
och även för statsbudgeten än vad vi alla --
finansdepartement, riksdag och ett stort antal
andra bedömare av den svenska ekonomin -- har
förutsett.

Det som nu är väsentligt är att med utgångspunkt i
det nuvarande läget se till att problemen inte blir
värre utan blir mildare. Hela ekonomin måste åter
börja att växa så att människor kan få riktiga jobb
och försörja sig på inkomster. Det skall vara
huvudprincipen, och inte vare sig
arbetslöshetsunderstöd eller andra former av
transfereringar.

Segregationen i skolan
</anforandetext>
<intressent_id>0201502585302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247926</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0935/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
