2349301 GH0935 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:35 Torsdagen den 2 december 1993/94 35 1993-12-02 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:14 om asylrätt m.m. interpellationsdebatt 0937A4DE-3490-4DC0-B993-60CBF0B28092 30 GUSTAF VON ESSEN (m) m Herr talman! Arbetet i den omtalade flykting- och invandrarpolitiska utredningen har ju kommit i gång. Vi har fått olika rapporter och underlag. Vi skall inte stå här och diskutera vårt inre arbete där, men en rapport som kommer att publiceras inom kort är en rapport som Jonas Widgren har gjort. Den handlar om förhållandena i tolv västerländska länder. Det gäller asyllagstiftning, praxis och en del andra bestämmelser. Den visar en ganska klar tendens att alla andra länder i allmänhet -- inte i varje enskild fråga, men i allmänhet -- har en mer restriktiv hållning till och syn på asylfrågor och liknande än vad vi har. Det kan vara intressant att ha det som bakgrund när kulturministern nämner att det är vi som skall omforma Europas politik på det här området när vi blir medlemmar i EG. Jag tror att vi i utredningen har klart för oss att vi gradvis måste försöka anpassa vår politik till den som i allmänhet kommer att gälla i Europa i framtiden, även om vi inte vet exakt hur den kommer att utformas. Vi har vidare diskuterat UNHCR:s linje när det gäller detta med repatriering. Om vi skulle ta till oss och omfatta repatrieringslinjen i den framtida flyktingoch invandrarpolitiken innebär det i stor utsträckning ett brott med den politik som bedrivs i dag. Det tycks finnas en positiv inställning hos kommitténs ledamöter till att utreda detta och titta på det noggrannare. Det finns en rätt stor sympati för den här linjen, nämligen att man i första hand skall repatriera och först i andra eller tredje hand försöka integrera så gott det går, om repatriering inte är möjlig. Då skall man också ha omfattande integrationsprogram för dem som har fått uppehållstillstånd eller varit här en längre period. Om vi har repatrieringslinjen som huvudspår kommer vi automatiskt att hamna i en diskussion om inte just tillfälliga uppehållstillstånd är det primära att använda sig av. Då måste vi vara mycket noga med att sätta en rimlig tidsgräns -- två år kanske, inte längre -- för att därefter besluta om ett mer permanent upppehållstillstånd, om repatriering inte är möjlig. Jag tror personligen att denna inställning, denna hållning, som inte är utan problem, kommer att kunna omfattas med större lätthet av svenska medborgare, kommuner och andra. Jag tror att det går lätt att få acceptans för en sådan linje. 0773312517000 N 2010-01-01 00:00:00 247891 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0935/#anf30