2349301 GH0935 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:35 Torsdagen den 2 december 1993/94 35 1993-12-02 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:14 om asylrätt m.m. interpellationsdebatt 1D40158E-324B-4B91-AED1-F82BAB824AF8 27 BIRGIT FRIGGEBO (fp) fp Herr talman! Hans Göran Franck sade att jag talade väl om ministerrådet i EU. Jag tycker att jag hade en annan infallsvinkel när det gällde kritik av ministerrådet, nämligen att de inte har gjort särskilt mycket på det här området. Men Hans Göran Franck menade att det som de hade gjort var på väg åt fel håll. Så sent som i går var jag i Bryssel och träffade ministerrådets invandringsansvariga. Då tog jag upp bristen på initiativ just i fråga om asylpolitiken, flyktingpolitiken och invandringspolitiken. Man riskerar att förirra sig i saker som visserligen är viktiga, men som ändå är detaljfrågor. De kan röra polissamarbete och gränskontrollsfrågor. Det faktum att vi nu efter mycket arbete har lyckats att få upp massflyktssituationen på ESK:s dagordning utesluter inte att vi också använder andra forum. Men när man nu har hittat ett bord att lägga frågan på och det finns en politisk bredd, bör man försöka åstadkomma resultat där. Det innebär inte att man utesluter andra former av samarbete när det kanske blir fråga om att underteckna något avtal eller att få fram en europeisk konvention. Då kan man hitta ett annat forum. Hans Göran Franck frågade vilken syn jag har på förslaget från Danmark om en europeisk flyktingkommission. Vi har förhållit oss litet avvaktande, därför att vi anser att det finns så väldigt många forum i dag där dessa frågor diskuteras. Att skaffa ett till tror vi inte vore särskilt klokt. Man kan nog säga att detta också har varit den samfällda reaktionen från andra europeiska stater. Vi har åtta tio forum där frågorna kan diskuteras, och jag tror att det vore synd att återigen försöka hitta en ny institution. Lars Moquist tog upp frågan om varför vi inte kan samordna oss åtminstone i Norden. När det gällde just bosnierna gjordes en mycket stor samordning med Danmark. Vi förde diskussioner, och båda länderna hade förslag om överföring av flyktingar via kvot. Vi införde visum gemensamt och samarbetar nere i området tillsammans med UNHCR i uttagningen av nya flyktingar. Lars Moquist driver en tes om att UNHCR på något sätt skulle ha bestämt vilka mottagningsförhållanden vi skall ha i Sverige. Så är det inte. När jag poängterar att UNHCR har sagt att man åtminstone skall ge temporärt skydd, så innebär det inte att UNHCR utesluter möjligheten att ge permanent skydd. Det har vi valt att göra i Sverige, i enlighet med den tradition som vi har att ge människor en fastare grund att stå på. UNHCR kritiserar inte alls Sverige för detta. Om man mer regelmässigt skall tillämpa temporära eller tillfälliga uppehållstillstånd måste man alltid ta ställning till frågan: för hur länge? Det är fullständigt uteslutet att man skulle gå på Ny demokratis förslag, som innebär att människor under tio års tid skulle kunna leva på nåder i Sverige. Barnens hela uppväxttid och skolgång skulle präglas av osäkerhet: Får vi stanna eller inte? Hur ser utvecklingen ut? Jag tror inte alls att det skulle bidra till stabilitet i det svenska samhället eller till att dessa människor kan bearbeta sina fruktansvärda upplevelser. Lars Moquist sade att man får se hur lång tid det blir. Bosnierna har redan varit här ett och ett halvt år. Jag är alldeles övertygad om att det finns en samfälld uppfattning i denna kammare om att vi inte ser något slut på kriget i Bosnien. Den bedömning som regeringen gjorde i juni när vi beslutade om permanenta uppehållstillstånd har kraftigt stärkts under den senaste perioden; man ser inte något snart fredligt slut. Lars Moquist beskrev situationen i Danmark, att människor bor i tillfälliga förläggningar, som sedan skall tas med ner till Bosnien. Sverige är redan på plats i Bosnien och uppför förläggningar för de många lidande människor som finns där nere. I de länder som tillämpar tillfälliga uppehållstillstånd förs redan en diskussion, och kritik är på gång, inte minst i Österrike. Man frågar sig: Vad skall vi göra när de tillfälliga uppehållstillstånden går ut? Måste vi ändå inte se till att dessa människor får en fastare framtid i vårt land? Det är något av en flykt från verkligheten och ett önsketänkande att säga att människor kan vara här tillfälligt i tre, fyra eller fem år och att vi sedan kan kasta ut dem och skicka tillbaka dem. Så enkelt är det faktiskt inte. 0841802782704 N 2010-01-01 00:00:00 247888 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0935/#anf27