2349301 GH0935 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:35 Torsdagen den 2 december 1993/94 35 1993-12-02 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:14 om asylrätt m.m. interpellationsdebatt 3FAE06C6-BDFE-48A0-91BF-1DFBE4089BE1 23 LARS MOQUIST (nyd) nyd Fru talman! Fru kulturminister! I kulturministerns svar anges att det internationella regelverk som vi har i dag inte svarar mot den verklighet som vi lever i. Detta kan kanske till vissa delar stämma. Det står också i svaret att regeringen agerar aktivt för en europeisk överenskommelse som fördelar ansvaret mer rättvist mellan länderna. Man måste då konstatera att det tydligen är ett mycket måttligt intresse från de europeiska länderna för att aktivt hjälpa till i den situation som nu råder i Europa. Det beklagar jag liksom naturligtvis också kulturministern beklagar det. Av svaret framgår vidare att regeringen har höga ambitioner att föra över vår flyktingpolitik till övriga Europa. Det står i svaret: Den dag som Sverige blir medlem av EG kommer regeringen att verka för att svensk flyktingpolitik också blir europeisk. Detta avser kanske inte den flyktingpolitik som vi i Sverige i dag för, utan snarare den flyktingpolitik som vi skall komma fram till när Invandrar- och flyktingkommittén har redovisat sitt arbete för regeringen. Det framgår av svaret att man egentligen bör gå i takt med UNHCR och se till att UNHCR:s policy skall följas. Hans Göran Franck var också inne på att det är viktigt att vi gör det. Det kulturministern tar upp i sitt svar är mer kostnadseffekterna när det gäller UNHCR, dvs. att vi skall stärka UNHCR:s verksamhet och vara en av de största bidragsgivarna. Det blir inte riktigt korrekt, när vi försöker låtsas att vi går i takt med UNHCR, vilket vi faktiskt inte gör. Hans Göran Franck påpekade mycket riktigt i sin frågeställning att det som FN:s flyktingkommissarie ser som sin främsta lösning på flyktingproblematiken är frivilligt återvändande. Hans Göran Franck anser att det är den mest önskvärda lösningen, även om det kan dröja åratal innan förhållandena i hemlandet tillåter att flyktingarna tryggt kan återvända. Hans Göran Franck efterlyser en utvidgning av regelverket inom UNHCR och för fram synpunkter om att man skall tillämpa OAU-konventionen. Jag tycker att det är viktigare att se till att de regelverk som finns inom UNHCR tillämpas och att Sverige gör det till att börja med. Sverige tillämpar inte UNHCR:s syn på repatriering. Både Hans Göran Franck och jag har tidigare här i kammaren framfört att ett stort fel i flyktingpolitiken är att vi inte har något bra repatrieringsprogram. Man kan se hur den policy som UNHCR rekommenderar tillämpas när det gäller bosnier. Jag tar då Sveriges och Danmarks åtaganden som exempel. Jag och några representanter för Kulturdepartementet besökte Danmark. Vi tittade på en del av de flyktingförläggningar som finns strax utanför Köpenhamn. Jag kunde då konstatera att Danmark tillämpar den asylpolitik som UNHCR och FN rekommenderar, nämligen att i första hand se till att verka för en repatriering. Danmark har i och för sig ett problem som kanske bara är hälften så stort som det vi har i Sverige. De har 12 000 bosnier medan vi har 42 000 -- anhöriga tillkommer i båda länderna. I Sverige vill vi ge permanent uppehållstillstånd och se till att så snabbt som möjligt integrera människorna i landet. Vi ser till att de lär sig svenska, vilket naturligtvis är den viktigaste delen i en integration. Vi vill se till att de snabbt kommer ut på arbetsmarknaden så att de kan försörja sig själva och att de också på sikt integreras i svensk kultur etc. I Danmark gör man helt tvärt emot. Därför är det viktigt att vi i stället för att verka för en gemensam policy i hela Europa ser till att vi först och främst kan enas om en gemensam policy i Norden, vilken skall vara i överensstämmelse med UNHCR:s. I Danmark gör man helt annorlunda med bosnierna. Den by som vi besökte hade fem bostadsbaracker för flyktingarna och några baracker för personalen. Det bodde 35 personer i varje bostadsbarack. Danskarna ser till att flyktingarna inte integreras över huvud taget. De ges tillfälliga uppehållstillstånd i sex månader, som kan utökas till två år. Hur de skall göra därefter har de inte talat om. I Danmark tillämpas den skollagstiftning och skolordning som finns i Bosnien, så att eleverna kan följa undervisningen. Den som går i exempelvis tredje klass följer den bosniska undervisningen. Man har bosniska lärare som inte betalas extra, utan de får den ersättning som alla andra flyktingar får. För att dessa människor skall ha en bra infrastruktur att återkomma till när de återvänder till sitt hemland får de ta med sig sin bostad. Bostäderna sätts helt enkelt på hjul, och sedan förflyttas både människor och hus till Bosnien. Detta är ett exempel på hur man i Danmark agerar i enlighet med UNHCR:s rekommendationer, vilket vi i Sverige inte gör. 0410190907901 N 2010-01-01 00:00:00 247884 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0935/#anf23