<anforande>
<dok_hangar_id>2349301</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0935</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:35 Torsdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>35</dok_nummer>
<dok_datum>1993-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 1993/94:21 och 26 om åtgärder för att minska antalet vräkningar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A5FCD4D3-3BEB-4855-ABB4-5063E0660D81</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE CARLSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag får tacka för svaret, även om jag
tycker att det tagit alldeles för lång tid sedan
interpellationen lämnades in.

Under 1993 har ca 8 000 hushåll vräkts från sina
hem. Samtidigt står det 55 000 lägenheter tomma.
Arbetslösheten stiger i vårt land, och bland
byggnadsarbetare är arbetslösheten 30 %.
Regeringens åtgärder på bostadsmarknaden går för
långt. Vi socialdemokrater anser att det inte går att
dra ned på bostadssubventionerna nu. De 3
miljarder kronor som skall dras in måste också
fördelas rättvist, inte bara från dem som har de
högsta boende kostnaderna. Vi anser också att
bostadssubventionerna av solidariska skäl måste
finnas även i fortsättningen.

Även de som är unga i dag måste ha möjlighet till
en god bostad till ett rimligt pris, och då är det
nödvändigt med subventioner.

Vi måste också få i gång byggandet igen. Det finns
statliga och kommunala objekt som kan startas med
kort varsel, och det finns behov av underhåll och
reparationer inom miljonprogrammet. Det handlar
bara om att bestämma sig.

Vi socialdemokrater hade ett mer långtgående
förslag än den borgerliga majoriteten när det gäller
förändringarna i hyreslagen. Vi ville ha en
återvinningsfrist för hyresrätten på fyra veckor;
detta för att man skulle hinna få två månadslöner
innan tiden går ut och därmed kunna öka
möjligheten för den drabbade att själv klara sin
situation.

De av majoriteten genomförda förändringarna är
för små för att minska antalet vräkningar till följd
av brist på betalningar.

I interpellationssvaret står det att
Finansdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp för
att följa utvecklingen för de hushåll som
kommunerna har ett särskilt ansvar för enligt
socialtjänstlagen. I den gruppen skall bl.a.
representanter från Socialdepartementet ingå.

Detta är ytterligare ett bevis på att det inte finns
någon som har det direkta ansvaret för den förda
bostadspolitiken. Man har också problem med
samordningen och helhetssynen. Det var nog inte
så klokt att avskaffa Bostadsdepartementet, Bengt
Westerberg; detta bara för att sedan behöva
tillsätta en massa grupper för att få överblick över
situationen för de boende och över den förda
politiken.

Att regeringen tydligen till sist kommer att
verkställa riksdagens beställning på en
skuldsaneringslag är bra. Men enligt de
undersökningar som gjorts kommer en sådan lag
inte att ha någon större effekt för de
vräkningshotade människorna, eftersom dessa i
allmänhet inte har tillräckligt höga skulder. Låt mig
påminna om att man i 70 % av fallen hade en skuld
på upp till 20 000 kr.

Det måste vara av ett övergripande
samhällsintresse att till varje pris förhindra
vräkningar. Som jag ser det kan ingen tjäna på att
människor måste lämna sina hem på grund av
bristande betalningsförmåga.

Då 71 % av de vräkta har en skuld på högst 20 000
handlar det om en summa på högst 70 miljoner
kronor. Detta måste sättas i relation till det
mänskliga lidande som de människor som blir
vräkta råkar ut för. Det handlar bl.a. om ökat
socialbidragsberoende, sociala problem, ohälsa
med sjukskrivning och förtidspension som följd,
kostnader för det sociala, såsom hotellboende
m.m. Barnen blir ju också extra utsatta. Genom
undersökningar vet vi också att kriminaliteten ofta
ökar i samband med vräkningar.

Allt detta innebär ökade kostnader för samhället
som kan undvikas om man sätter in åtgärder i tid
och följer upp riskgrupper. Det kan man göra
genom t.ex. ekonomisk rådgivning och genom
Socialtjänstens uppföljning och agerande. Många
gånger visar sig stora brister vad gäller hur
socialkontoren fungerar.

Konsumentkontoret kan också hjälpa till och ställa
upp med ekonomisk rådgivning.

Kvinnor är särskilt utsatta vid vräkning, därför
måste speciella åtgärder sättas in för dem. Man
skulle också kunna inrätta någon typ av
vräkningsakut. Det finns kända exempel från andra
verksamheter.

En ändring i hyreslagen, något som vi
socialdemokrater har föreslagit, är också en åtgärd
som kan sättas in.

I svåra tider med stigande arbetslöshet och
försämrad betalningsförmåga för hushållen måste
samhället ta sitt ansvar och använda resurser och
fantasi för att förhindra att människor måste lämna
sina hem, med alla de problem som det för med sig.
Vi måste få ett förstärkt socialt skyddsnät för att
förhindra fler vräkningar.
</anforandetext>
<intressent_id>0810673119603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247863</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0935/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
