2349300 GH0934 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:34 Onsdagen den 1 december 1993/94 34 1993-12-01 00:00:00 Tillämpning i fråga om Angola av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner 3923AFD8-D4DA-411C-BE7B-27CE0298865A 80 HANS GÖRAN FRANCK (s) s Herr talman! Utrikesutskottet gör positiva uttalanden om den socialdemokratiska motionen beträffande utvidgning av sanktionerna mot Unita och förlängning av mandatet för utökning av FN:s fredsbevarande styrkor i Angola. Utskottet säger att förhållandena i Angola efter valen är djupt oroande. Det återupptagna inbördeskriget har lett till mänskliga tragedier och omfattande ödeläggelse. Underlåtenheten, främst från Unita och dess ledare Jonas Savimbi, att följa säkerhetsrådets uppmaningar att avbryta krigföringen och att respektera såväl fredsavtalet från 1991 som utgången av valen i september 1992 framtvingade säkerhetsrådets beslut om sanktioner. Utskottet förklarar att det är dess förhoppning att säkerhetsrådets bestämda hållning och vilja att om nödvändigt vidta ytterligare sanktioner mot Unita skall leda till att kriget upphör och fredsprocessen återupptas. Det sägs också att det skall finnas hög beredskap från svensk sida att ta initiativ till vidare åtgärder inom FN:s ram och till att verka för ytterligare sanktioner som säkerhetsrådet kan komma att besluta om. Beträffande fortsatt FN-närvaro sägs att man från svensk sida skall verka för en fortsättning och att den ges en i förhållande till uppgiften lämplig omfattning. Det noteras slutligen att Sverige i likhet med övriga nordiska länder har vädjat till parterna i Angola att inställa fientligheterna och ge omedelbart tillträde för humanitära insatser. Vi socialdemokrater står bakom dessa uttalanden. Det har nu gått ytterligare en dryg vecka sedan utskottet skrev sitt utlåtande. Någon vapenvila har ännu inte inträtt, och mandatet för FN:s fredsbevarande styrka går ut om 14 dagar. Visserligen har parterna under tryck från FN- medlaren Beye och USA enats om en dagordning för förhandlingarna. Men några förhandlingar har inte kommit till stånd. Det finns en stark skepsis mot att överläggningarna verkligen skall komma i gång och i än högre grad att de kan leda till resultat. Svåra hinder återstår fortfarande. President Eduardo Dos Santos har bestämt avvisat Unitas krav om en övergångsregering, då detta skulle vara detsamma som en ogiltigförklaring av de allmänna val som MPLA segrade i. Unita vägrar fortfarande att godta valresultatet, trots att internationella observatörer har betecknat valet som fritt och hederligt. Lösningen är inte att sträva efter ett maktfördelningsavtal utan givetvis att acceptera valresultatet. I Zambias huvudstad Usaka fortsatte i förra veckan försöken att mäkla fram ett fredsavtal. Förhoppningarna om ett snabbt genombrott dämpades dock sedan förhandlingarna bröts upp i olika arbetsgrupper. Enligt min mening är det nödvändigt att snabbt besluta om en förlängning av FN-mandatet. Savimbi och Unita har ställt orealistiska krav och insisterat på Unitaförvaltning i minst fyra av Angolas provinser. Detta står helt i strid med det som är uppenbart efter valutgången, nämligen att centralmakten i Luanda skall styra hela landet. Det behövs ytterligare påtryckningar och press mot Unita för att uppnå vapenvila, tillämpning av fredsavtalet och tillbakadragande av Unitas militära styrkor från områden som erövrats efter de allmänna valen. En utvidgning av FN-sanktionerna skulle förvisso utgöra ett sådant påtryckningsmedel. Sverige bör sålunda agera för såväl förlängning av FN-mandatet som en utvidgning av sanktionerna. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att notera vad Unitas fåtaliga sympatisörer i Sverige anser om de hittillsvarande FN-sanktionerna. De säger att sanktionerna sannolikt inte betyder något reellt för Unita men väl PR-mässigt. Det gäller verkligen att åstadkomma effektiva sanktioner mot Unita. Den liberala tidningen The Guardian i Storbritannien skrev nyligen att Storbritannien, liksom resten av det internationella samfundet, har gjort sig skyldigt till ett väldigt negligerande och en underlåtenhet att uppfylla sitt ansvar för Angolas folk under de senaste 17 årens krig. Tidningen riktar skarp kritik mot Unita för det systematiska spridandet av desinformation, hat och förgiftning av landets framtid. Trots att en ökad livsmedelshjälp når ut till olika delar av Angola riskerar fortfarande tusentals angolaner att dö av svält. Om kriget inte upphör till år 2000 kommer man att nå väldiga siffror som saknar motsvarighet i övriga delar av världen. FN:s världslivsmedelsprogram, WFP, som ordnar hjälpinsatsen i Angola har riktat starka maningar till världssamfundet. WFP säger att man under november räknade med att kunna flyga ut drygt 1 300 ton livsmedel per vecka, att jämföra med de 2 300 ton som delades ut under oktober månad. Detta ger anledning till förnyade ansträngningar för fred och hjälp åt Angola. 0913695315308 N 2010-01-01 00:00:00 247837 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0934/#anf80