2349300 GH0934 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:34 Onsdagen den 1 december 1993/94 34 1993-12-01 00:00:00 Villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94 44240AD7-D425-48B5-9FA7-9DB921E47F09 48 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c) c Herr talman! Jag begärde ordet i denna debatt i huvudsak för att svara på några frågor och kommentera det som har sagts. Christer Windén frågade om återbetalningskravet, och han nämnde själv att han hade tunt på fötterna när han frågade. Jag skulle gärna i fortsättningen försöka utforma propositioner mer likt raggsockar om det skulle hjälpa. Men det är inte så lätt att i propositionen täcka alla behov i det sammanhanget. Mycket av underlaget ligger i andra handlingar, exempelvis våra positioner inför EG-förhandlingarna. När vi fattade beslutet 1990, kunde vi se att den svenska spannmålsproduktionen både volym- och prismässigt kom att pressas nedåt. Konkurrenskraften skulle då vara förhållandevis hög vad gäller alternativ produktion. Genom ansökan om EG-medlemskap, ett sannolikt sådant, är spannmålsproduktionen i Sverige något mer lönsam. Det ställer saken i ett nytt sken. En återbetalning med 9 000 kr till dem som fullgjort alla skyldigheter, utom kravet på varaktig omställning, synes orimlig, medan en fullständig eftergift också tycks orimlig. Man skall komma fram till ett belopp någonstans däremellan. Bedömningen är politisk, och det är svårt att exakt säga vad man kommer fram till. Men enligt en bedömning tycks 2 000 kr vara ett rimligt belopp. I detta anförande hade jag tänkt ta upp tre områden, nämligen frågorna som rör miljön, ekonomin och landsbygden. Margareta Winberg tog upp miljöfrågorna ganska mycket, och som vanligt finns det en strävan från Socialdemokraterna att blanda samman regleringsavgifter och miljöavgifter. Margareta Winberg påpekar att vi har sänkt kostnaden på handelsgödsel, och det är i och för sig sant. Vi har tagit bort regleringsavgifterna, men inte några miljöavgifter. Om man jämför handelsgödselns kostnad med spannmålspriset -- det är egentligen där jämförelsen skall göras -- finner man att handelsgödseln i dag är ett dyrare produktionsmedel än den var före 1990 års beslut, under en period då Socialdemokraterna hade huvudansvaret för den här politiken. När det gäller fosforavgift och kadmiumavgift har utredningen på Jordbruksverket kommit fram till att avgiften på handelsgödselfosfor egentligen inte är särskilt miljömässigt betingad. Handelsgödselfosfor påverkar inte miljön negativt, utan lägger sig i marken. Det är därför som vi har gjort om fosforavgiften -- dvs. den mängden pengar -- till en kadmiumavgift. Det är riktigt, som har nämnts i debatten, att vi lägger den på en nivå som i stort sett motsvarar fosforavgiften, men vi säger att man redan 1995 bör titta på detta och eventuellt skärpa avgiften. Jag tycker -- det vill jag understryka -- att det är viktigt att tala om det. Vi vill i princip komma mycket långt när det gäller att reducera kadmiuminnehållet i fosforgödsel, men det finns tekniska bekymmer att göra det mycket snabbt. Därför kan det vara fel att lägga på en alltför hög avgift i dag. Men att signalera att en hög avgift kan komma om man inte anpassar sig tillräckligt snabbt är ett korrekt budskap. Jan Jennehag var inne på hur det går i EG- förhandlingarna. Vi gör den bedömningen att vi kan behålla den typ av avgifter som vi har när vi går in i EG. Men jag gör också den bedömningen att det i dag finns ett betydande stöd i EG-kretsen för tanken att gå vidare i miljöarbetet. Jag finner ett mycket stort stöd för våra ambitioner, framför allt i de norra och nordvästra staterna i EG. Jag känner på mig att de nordiska länderna kommer att spela en betydande roll i fråga om att skärpa miljöarbetet i EG -- även om vi skall vara klara över att detta arbete är ganska jobbigt och går ganska trögt. Så går jag över till den ekonomiska bedömningen. Vi har förändrat en del av politiken, och det är betingat av de anpassningar till EG:s kommande jordbrukspolitik som vi har känt oss nödsakade att göra. I det sammanhanget nämner vi i den här propositionen att djurbidragen till mjölkkor skall avskaffas fr.o.m. nästa budgetår. Det beror på att vi har underlättat produktionen genom att sänka kostnaderna, som jag har varit inne på tidigare. Vi har tagit bort dels regleringsavgifterna på handelsgödsel, dels proteinavgifterna. Vi kommer alltså på kostnadssidan ner på en nivå som i stort sett motsvarar den man har i EG. Det är rimligt att sträva efter att få bort bidrag som inte finns i EG-sammanhang. I grundalternativet finns inget bidrag till mjölkproduktion. Däremot finns det bidrag till mjölkkor i de områden som kallas ''less favoured areas'', eller mindre gynnade områden. Där har vi positioner både för att använda detta i skogs- och mellanbygder i södra Sverige, men också för att behålla stödnivåerna för norra Sverige. Jag tror att Norrlandsbönderna, om några, kan känna sig säkra på att vi driver de här frågorna. Jag vill gärna nämna, att i de kontakter jag nu har både med kommissionen i Bryssel och med regeringar i de flesta medlemsländer är stödet till jordbruket i norra Sverige en av de absolut viktigaste frågorna. Det gäller inte bara jordbruket i Norrland, utan det gäller hela svenska folket, som inte kan tänka sig att ge efter på kravet att fortsätta att bedriva jordbruk i den delen av landet. Frågan om hur stort Norrlandsstödet skall vara har vi anledning att återkomma till i sedvanlig ordning under vårriksdagen. Margareta Winberg säger att djurbidragen avskaffas för att spannmålsproducenterna skall kunna få mer. Det är inte riktigt. Som jag sade, avskaffas djurbidraget till mjölkkor därför att det finns fog för det. Spannmålsproducenterna får ytterligare något stöd genom arealbidrag. Det är viktigt att notera att vi när det gäller mjölkproduktion ligger på en prisnivå som är jämförbar med EG:s, men att Sveriges spannmålspris plus arealbidrag ligger på en ganska mycket lägre nivå än EG:s. Det är alltså inte fråga om överkompensation, utan vi producerar faktiskt billigare i Sverige än vad man gör i EG-länderna. Därifrån går jag över till kostnaderna. Det görs från socialdemokratiskt håll en antydan om att jordbrukspolitiken skulle leda till att kostnaderna ökade för samhället och för statskassan. Jag vet inte vad det grundar sig på. Det skulle vara välgörande om Margareta Winberg och andra företrädare för Socialdemokraterna försökte studera de fakta som finns i sammanhanget. Under de drygt två år som jag har haft ansvar för den här politiken har direktbidragen sjunkit med över 1 miljard kronor. Budgetomslutningen i Jordbruksdepartementet har sjunkit med i stort sett 40 %. Det som kanske är allra viktigast är att nivån på stödet till det svenska jordbruket, som mäts i PSE-tal, har gått ner från 63 % år 1991 till 57 % år 1992. Det förväntas närma sig 50 % under 1993. EG ligger på 49--50 %. Vi har alltså gått ner i stödnivå. Det är viktigt att understryka detta, på grund av Socialdemokraternas ständiga tal om att det har uppkommit nya kostnader. Det är inga nya kostnader. I ett EG-perspektiv kan spannmålsarealen och spannmålsproduktionen i och för sig tänkas öka i Sverige, därför att den är inte uppdelad på olika länder. Då är det väl rimligt att vi skall kunna producera sådant som vi är konkurrenskraftiga på i vårt land. Kostnaden för detta överskott belastar helt EG-budgeten, inte Sveriges budget. Jag kan inte se varför vi skulle låta bli att producera i det sammanhanget. Jag kommer då in på landsbygden. Jag beklagar att socialdemokratin fortfarande inte har någon känsla för landsbygdsfrågorna och jordbruksfrågorna. Socialdemokraterna och Margareta Winberg, som är intresserade av bra miljö, bra livsmedelskvalitet och gott djurskydd, måste väl tycka att det är bättre att vi producerar livsmedel i den goda miljö vi gemensamt har lyckats uppnå i det svenska jordbruket, än att vi överlåter åt Central- och Sydeuropa att göra det, där djurskyddet är mycket sämre. Det är viktigt att komma ihåg att jordbruket i Sverige kan producera mycket livsmedel och andra råvaror även i ett framtida EG-sammanhang. 0483420372909 N 2010-01-01 00:00:00 247805 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0934/#anf48