<anforande>
<dok_hangar_id>2349296</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0930</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:30 Torsdagen den 25 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>30</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunala frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>95ED0D88-A091-48F8-A973-08B233775D8E</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>OLA KARLSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag ställer mig självfallet bakom
utskottets hemställan också när det gäller det
kommunala vårdnadsbidraget. Jag beklagar om jag
har trampat på ömma tår eller klivit över någon
oskriven regel som jag inte riktigt har förstått. I så
fall beror det på min ''färskhet'' i det här
sammanhanget.

Jag tycker ändå att det vore värdefullt om vi i det
här sammanhanget -- precis som i alla andra
sammanhang -- försökte koppla ihop ansvar och
befogenheter och om vi lät den kommunala nivån
fälla de avgöranden angående barnomsorgen som
bara den kommunala nivån kan göra. Om möjligt
kan man sänka beslutandenivån ännu mer genom
en vårdnadsersättning som gör det möjligt också för
den enskilda familjen att göra de prioriteringar som
bara den kan göra.
</anforandetext>
<intressent_id>0464639640213</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247344</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0930/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
