2349269 GH093 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:3 Onsdagen den 6 oktober 1993/94 3 1993-10-06 00:00:00 Partiledardebatt med anledning av regeringsförklaringen partiledardebatt C4DFB60A-E4AE-4627-9E44-5B03DFBC1DA1 14 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) kds Fru talman! Jag skall be att få svara på det Ingvar Carlsson tog upp i sitt första anförande när han talade om kds och löftena till åldringsvård och åldringsomsorg. Det är helt rätt att vi lovade att göra allt vad vi kunde för att se till att det finns tillräckliga resurser för åldringsvård och åldringssjukvård. Vi hade bl.a. den idén att man ur löntagarfonderna, som vi har varit emot, skulle kunna ta ett visst kapital och satsa för att bli av med en del flaskhalsar och lösa upp en del knutar som vi menar fanns och finns inom vården. Vi vann inte gehör för den ståndpunkten. Vi vann däremot gehör för önskemålet att tillsätta en utredning för att ta reda på hur det egentligen förhåller sig med resursbehovet inom vården. Där fick vi gehör. Som Ingvar Carlsson väl vet kommer vi att få se resultatet av den utredningen inom kort. Sedan kan jag kanske hålla med om att det var en smula aningslöst av oss att inbilla oss att ekonomin inte var så skraltig som det sedan har visat sig att den var. Vi borde naturligtvis ha begripit att ekonomin skulle vara sämre, med en regering under Ingvar Carlsson där finansministern ger sig i väg därför att han inte tror på politiken, och där statsråd går ut och gråter i kulissen, och det talas om en vändpunkt som inte infinner sig -- den infann sig, men det var inte i ekonomin utan utifrån finansministerposten. Vi borde kanske ha begripit att ekonomin skulle vara sämre, med ett sådant ledarskap. Det talades ju om politiskt ledarskap här tidigare. Jag kan försäkra Ingvar Carlsson och alla övriga här i kammaren och alla som lyssnar, att vi har som vår ärliga vilja och mening att göra vårt yttersta för att se till att våra äldre inte kommer i kläm. Att ekonomin är skraltig kan vi naturligtvis ta ett ansvar för, trots att vi inte fanns med på den tiden då Ingvar Carlsson styrde och ställde. Vi fanns inte med i regeringen och inte heller i riksdagen. Låt mig också säga någonting om flyktingpolitiken. Här har Wachtmeister härjat verbalt och varit irriterad över att ordet rasist tydligen har förekommit, riktat mot honom. I dag kan TT berätta att Anne Rhenman också tycker att Vivianne Franzén uttalar sig omdömeslöst om flyktingfrågan. Hon säger: I mina ögon är hon rasist. Dessa påståenden kommer från de egna leden. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi försöker ta oss an denna problematik konstruktivt och inte kastar beskyllningar mot varandra. Men det är klart att det i somras, Ian Wachtmeister, förekom uttalanden, exempelvis om att Sveriges skolbarn snart skulle behöva falla på knä vända mot Mekka osv. Sådant skapar odiskutabelt förvillelse och uppvigling. Det är intressant, detta med flyktingpolitiken. Så länge man kan tala om flyktingarna som ett kollektiv, något anonymt, då kan man tydligen få en viss uppslutning när det gäller att vara hård och tuff i sin attityd. Men när folk blir bekanta med en flykting, när flyktingen får ett ansikte, då ''drösar'' det in brev från folk som kräver att vi skall se till att de får stanna och inte begriper hur människor kan utvisas. Då har man blivit bekant. Då har det uppstått en vänskap. Då känner man gemenskap. Vi måste vara så pass ärliga att vi ser varför människor flyr, varför de ger sig i väg. Jag kan säga att jag tycker att det är svårt och tufft att se att vi utvisar så många som vi gör. Gamla, orkeslösa skall ge sig i väg, från något som de trodde och hoppades skulle vara en någorlunda trygg tillvaro. Därför lämnade de gård och grund, sålde vad de hade och ägde. Låt oss se på detta genom mänskliga, solidariska glasögon. Det är synd om många medmänniskor. Vi har resurser och möjligheter att hjälpa till. Jag tror dessutom att det är mentalt hälsosamt för oss att få hjälpa till. Fru talman! Vi satsar dessutom rejält på att hjälpa så många som möjligt att stanna i sin hemmaregion. Helt nyligen fattade regeringen beslut om att bygga enkla bostäder nere i det forna Jugoslavien och att täta tak inför vintern på sönderbombade hus, så att människor inte skall behöva frysa ihjäl. Fru talman! Jag tycker att vi skall ha en varm och omtänksam ton när vi talar om människor i nöd och inte tala om dem som om de vore pjäser som man kan flytta fram och tillbaka hur som helst. Tillvaron i vårt land, tonen mellan politiker och partier i vårt land skulle också bli mjukare om vi såg på flyktingar och invandrare med litet mer värme. (Applåder) 0739780276601 N 2010-01-01 00:00:00 244601 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH093/#anf14