2349295 GH0929 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november 1993/94 29 1993-11-24 00:00:00 Nordiskt samarbete 94D179BB-4899-4195-8726-D75CF13AE142 96 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) c Herr talman! Jag beklagar att jag på grund av ett alltför långt sammanträde i Utrikesnämnden inte har kunnat vara närvarande under den första delen av debatten. Men via uppställda TV-apparater hörde jag hur Jan Fransson gick på, och det fick mig att omedelbart komma hit för att ta den debatten. Jag tycker nämligen att flera av inläggen här har varit ganska förenklade versioner av verkligheten. Man diskuterar dessa frågor som om den stora allmänheten inte vet om att Nordiska rådet disponerar en budget om 650 miljoner s.k. starka danska kronor. Men det är naturligtvis inte hela bilden. Ibland resonerar man som om det bara var att ta av dessa pengar för att lösa miljöproblemen och dessutom sysselsättningen i hela norra Europa. Det får ju finnas något sinne för proportioner och någon måtta på anspråken. Det stora och viktiga är det informella samarbetet, som är möjligt att driva i ett nordiskt sammanhang för att den vägen utöva tryck också på andra länder i vår närhet. Det är precis detta som statsministrarnas diskussion i Mariehamn handlade om, nämligen hur Norden tillsammans kan stärka den europeiska sysselsättningens utveckling i samarbete med övriga EG--EFTA-länder. Detta är bakgrunden till det uttalande om sysselsättningen som gjordes av statsministrarna i Mariehamn den 8 november. Jag skall inte återge hela det uttalandet, utan jag skall endast nämna några rubriker. En rubrik lyder Utvidgad och fri handel. En annan rubrik lyder Sunda offentliga finanser för lägre räntor -- där finns ingenting om konsumtionsstimulans, Jan Fransson. En ytterligare rubrik lyder Strukturella reformer för fler och nya jobb. Under denna rubrik behandlas små och medelstora företag, den aktiva arbetsmarknadspolitiken, de arbetssökandes position på arbetsmarknaden, vilken bör stärkas, kompetensutvecklingen genom utbildning och omskolning. Detta avsnitt har överlämnats direkt från statsministrarna till Finansministerrådet inom Nordiska rådet för att behandlas med sikte på sessionen i Stockholm i början av mars. I detta uppdrag ligger också samråd med de fackliga organisationerna i Norden. Det är alltså inte så, att vi på regeringssidan isolerar oss från världen i övrigt, som Jan Fransson antydde i sin retorik. Statsministrarna diskuterade även stabila valutakurser, som var en annan huvudrubrik. Avsikten med detta gemensamma nordiska grepp är alltså att föra frågorna vidare i det europeiska sammanhanget. Nästa möte för det europeiska rådet i Bryssel i december är naturligtvis det första målet när det gäller att vidarebefordra dessa uppfattningar. Det förhåller sig på samma sätt i fråga om miljön. Anspråken och behoven i vår omvärld är enorma. Det är fullt klart att dessa inte ryms inom några nordiska budgetar. Det skall man säga klart och tydligt, vilket jag har gjort. Jag sade det till t.ex. miljöutskottet i somras då man kom med anspråk på 600 miljoner hit och ett ytterligare antal miljoner dit. Miljöutskottet talar om en helt annan form av nordisk samverkan. Man vill använda det nordiska samarbetet för att mobilisera resurser som sedan skall användas gemensamt. Det tycker jag är bra. Därför har jag tagit initiativ till -- och det gjorde jag innan diskussionen med miljöutskottet -- att Miljöministerrådet skall arbeta fram ett förslag, där man föreslår att man i alla de nordiska länderna parallellt tar ut avgifter som är positiva från miljösynpunkt på t.ex. miljöbelastande energiråvaror. Dessa pengar skall sedan samlas ihop för att ge en synergieffekt genom att man gemensamt ser till att dessa medel inriktas på de stora problemen i vår omvärld, alltifrån Barentsregionen till Kolahalvön, S:t Petersburgsområdet och Sosnovyj Bor, Sillamäedammen i Estland, energisystemen i de baltiska republikerna och till Litauen och kärnkraftverket Ignalina. Det var bara några exempel. Hela Östersjön med de 140 miljarder kronor som enligt Helcomrapporterna krävs är ytterligare ett exempel. Diskussionen gäller alltså de hundratals miljarder kronor som skall mobiliseras. Då tycker jag att man skall tala om det och inte på hemmaplan försöka att slinka undan och säga: Nej, vi är inte beredda att ställa upp på sådana här insatser. Detta är inte bara en uppgift för miljöministrarna i Norden. Vi är ense om tagen, och vi kommer att diskutera frågan på ett sammanträde med finansministrarna i Köpenhamn den 7 december. Därefter fullföljer vi ett förslag. Statsministrarna måste hjälpa till att få fram ett realistiskt sätt att hantera de enorma behov som finns i vår omvärld. Eftersom detta över huvud taget inte har nämnts i debatten tyckte jag att det fanns utrymme att i alla fall informera om detta. Det är naturligtvis fritt fram för alla ni parlamentariker att nu i januari visa att ni ställer upp på detta, så att någonting blir gjort för att hantera alla dessa stora problem i norra Europa. Jag har tidigare utmanat Milj udvalget. Nu utmanar jag den svenska riksdagen att ställa upp på detta. Det handlar alltså om gemensamma förslag från alla nordiska länder för att finansiera de enorma insatser som krävs för att hantera problemen på t.ex. miljöområdet, kärnsäkerhetsområdet, sysselsättningsområdet etc. Jan Fransson talade om situationen i Danmark, där man har en socialdemokratiskt ledd regering och en arbetslösheten på ca 12 %. Det har inte heller där varit möjligt att med snabba klipp hantera den situationen. Det borde i annat fall ha gjorts vid det här laget. Danmark har ändå en arbetslöshet som ligger 50 % högre än vår. Jag vet inte om exemplet Danmark ingick som en del i Jan Franssons i övrigt innehållslösa retorik. Lars Moquist tog upp frågan om otymplig byråkrati. Min erfarenhet från det nordiska samarbetet är att det är ett av de mer välfungerande internationella samarbeten som över huvud taget finns. Vid det här laget har jag under ganska många år studerat det både från insidan och från utsidan. Naturligtvis finns det alltid möjligheter att omdirigera resurser. Det är just vad statsministrarna med sitt initiativ har varit ute efter, och det är precis det arbete som nu pågår. Varenda projekt granskas för att de därefter skall kunna få en ännu effektivare organisation. Observera det som litet lättvindigt bara brukar svepas över, att människor uppskattar det nordiska samarbetet. Varför? Jo, det bygger nämligen på koncensusprincipen, att vi skall vara överens. Det innebär emellertid inte att det är det mest effektiva. Det går inte fortast på det sättet. Diktaturer är naturligtvis i det avseendet överlägsna. Men vi har ändå valt en förankrande koncensusprincip för att kunna genomföra stabila reformer i det nordiska samarbetet, vilket vi också har gjort. Människorna uppskattar det. Jag tycker att det är ett ganska gott betyg, även om det inte alltid brukar inrymmas under rubriken effektivitet. Men demokratiskt effektivt är det uppenbarligen, eftersom människor uppskattar det. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 247322 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf96