2349295 GH0929 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november 1993/94 29 1993-11-24 00:00:00 Nordiskt samarbete CB7CDC3A-7A14-4631-8DD4-E1838A106E30 82 WIGGO KOMSTEDT (m) m Herr talman! Det är helt naturligt att riksdagen i en nordisk debatt även uppehåller sig vid frågor som gäller Sveriges framtid i ett allt starkare och integrerat Europa. De senaste årens snabba scenförändringar har skapat nya förutsättningar och ändrade förhållanden. Vi har än så länge endast kunnat skönja de formella ramarna för dessa, och deras reella innebörd har vi av naturliga skäl ännu inte kunnat bilda oss en klar uppfattning om. Jag syftar givetvis på det förhoppningsvis snart ikraftträdande EES-avtalet och på Sveriges framtida medlemskap i EG. Jag vill emellertid här rikta uppmärksamheten på den form av mellanstatligt samarbete som det nordiska samarbetet representerar. Jag gör det med en känsla av att vi inför de stora förändringar som förestår inte tillräckligt beaktar de erfarenheter som det nordiska samarbetet erbjuder. Att Norden redan i en dryg mansålder har varit en långt integrerad region i Europa med passfrihet, gemensam arbetsmarknad och likabehandling i fråga om social trygghet såsom hörnstenar i samarbetet upplevs av gemene man såsom en självklarhet. Vi reflekterar inte ens över dess fördelar. Ändå bör vi besinna att det nordiska samarbetet inte har kommit såsom en skänk från ovan. Det representerar i stället ett mångsidigt och stundom tålamodskrävande samarbete, som utvecklats utan överstatliga regler men i en allt starkare förvissning om att små länders intressegemenskap kan ersätta och överbrygga århundradens split och stundom krigiska relationer. Det nordiska samarbetet kan förvisso lyftas fram som en samarbetsmodell också för andra regioner i Europa. I dag gäller detta mer än på länge. Nordiska rådet, vars svenska delegation har drygt en tiondel av kammarens ledamöter som sina medlemmar, är unikt som samarbetsorgan, också i så måtto att både regeringar och parlament är samarbetspartner i rådet. Den dimensionen gör det också naturligt att rådets inriktning och verksamhetsformer ändras och moderniseras i nära samarbete mellan regeringarna och parlamenten. Den av statsministrarna beslutade nyvärderingen av det nordiska samarbetet har varit viktig och värdefull även för Nordiska rådet, eftersom den på ett klarläggande sätt har visat på möjligheterna och även på begränsningarna i det fortsatta nordiska samarbetet i det europeiska integritetsperspektivet. Statsministrarnas bedömning av det nordiska samarbetets framtid är positiv. Nordiska rådet har redan instämt i denna bedömning. Samtidigt har rådet under det gångna året haft tillfälle att praktisera den ökade budgetmakt som man länge krävt och som regeringarna numera har gått med på. Den av statsministrarna förordade nysatsningen på det kulturella samarbetet -- som tyvärr måste ske genom nedskärningar på andra områden, eftersom budgeten inte tillåts öka -- har på det stora hela godtagits av rådet, om än med en viss vånda. Jag tror emellertid att det är viktigt att vi även i det nordiska samarbetet iakttar stor försiktighet med utgifterna. Lika viktigt är det att Nordiska rådet gör de omprioriteringar som situationen kräver. Den förr ofta prövade modellen att på nordisk väg ta fram förslag om resurser som man på hemmaplan fått avslag på bör en gång för alla avskrivas. Det kräver det trängda budgetläget i alla nordiska länder. Samtidigt är detta inget hinder för att vi vidareutvecklar det nordiska samarbetet på andra områden med gemensamma nordiska intressen, såsom miljöpolitik, energi och utveckling av infrastrukturen. Utrikespolitiken var länge tabu i Nordiska rådets verksamhet men har efter det att den politiska kartan i Europa ritats om förts in även i Nordiska rådet. Vid novembersessionen i fjol infördes en ny ordning, innebärande att en av utrikesministrarna lämnar en redogörelse i rådet. Därpå följer en generaldebatt. Denna ordning tillämpades också vid sessionen i Mariehamn häromveckan. Detta är givetvis i takt med tiden. Det nordiska samarbetet är ju en del av det europeiska och det övriga internationella samarbetet. Men vad som är viktigt är att rådet självt inte börjar plöja egna fåror på det utrikespolitiska fältet utan att man följer de linjer som regeringar och parlament slagit fast. I linje med Nordiska rådets orientering mot ökade kontakter med omvärlden har rådets presidium förordat en samordning av de nordiska frågorna med de europeiska i de nationella parlamenten. I Sverige har frågan följts upp i en flerpartimotion från i vintras. Vi moderater stod inte med som undertecknare, men vi instämmer i grundfrågan. Däremot har jag som medlem i förvaltningsstyrelsen och som vice ordförande i Nordiska rådets svenska delegation haft svårt att förstå den administrativa gången i detta ärende, dvs. frågan om inrättandet av ett riksdagens internationella kansli, RIK. Frågan diskuterades på talmanskonferensen i december i fjol på basis av ett förslag från riksdagsförvaltningen. Vad som beslöts vid detta tillfälle beträffande rådsdelegationens kansli har det rått delade meningar om. Något protokoll som hade kunnat vägleda oss finns inte. Därefter har frågan genom olika administrativa beslut förts vidare utan att delegationen i Nordiska rådet vid något tillfälle haft möjlighet att framlägga sina synpunkter. Detta har kunnat ske först i samband med att delegationens anslagsäskande för någon vecka sedan lämnades in. För egen del har jag hävdat att den organisatoriska förändring som eftersträvas mycket väl kunde ha fått anstå till dess att klarhet vunnits om Sverige blir medlem av EG eller inte. Förfaringssättet vid denna organisationsförändring, som konkret innebär att delegationens kansli upphör som egen myndighet, kan kortfattat beskrivas som ett sätt att avskaffa en statlig myndighet utan att man märker det. Det sätt på vilket man gått till väga skiljer sig markant från vad som gällt i andra liknande fall, där denna kammare har kunnat ta ställning till ett på vedertaget sätt utarbetat förslag. Det inträffade ökar dess värre inte riksdagens anseende som arbetsgivare och arbetsplats. Delegationen har, som sagt, funnit detta anmärkningsvärt. Vi hoppas nu att vi skall kunna hitta den rätta samverkansformen, så att Nordiska rådets arbete kan fortsätta i den positiva anda som vi alla hoppas på. 013600422205 N 2010-01-01 00:00:00 247308 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf82