2349295 GH0929 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november 1993/94 29 1993-11-24 00:00:00 Nordiskt samarbete AC3681D2-F5FC-4903-B271-01305FC08536 81 JAN FRANSSON (s) s Herr talman! En omfattande utslagning från arbetsliv och gemenskap pågår nu i hela Europa. När människor känner att de inte behövs, växer missnöjet mot samhället och de demokratiska institutionernas förmåga att lösa problemen. Den ekonomiska krisen riskerar att gå över i en kris för demokratin. Sysselsättningen är den helt övergripande frågan i den socialdemokratiska politiken. Detta manifesterade vi senast för några veckor sedan på vår Europakongress. Kampen mot arbetslöshet, kampen för att varje människa har rätt till en meningsfull sysselsättning och att känna att hon behövs i samhället, är den fråga som nu står överst på den politiska dagordningen i vårt fortsatta Europasamarbete. Vi socialdemokrater har genom det samarbete som arbetarrörelsen nu bedriver på nordisk basis i europeiska sammanhang fått klart för oss att vi med våra traditioner när det gäller arbetsmarknaden i Norden har goda möjligheter att påverka den politik som nu utformas. Det vore illa om Nordiska rådet hamnade på åskådarplats i den process som nu tyder på ett omtänkande och nytänkande i Europa vad gäller sysselsättningen. Mot bakgrund av de senaste årens växande arbetslöshet i de nordiska länderna är det illa att inga initiativ har tagits från svensk sida av dem som närmast är ansvariga, nämligen samarbetsministern och arbetsmarknadsministern, för genomförande av det samarbetsavtal som undertecknades redan 1983 om en gemensam arbetsmarknad. Vid Nordiska rådets session på Åland för två veckor sedan beslöt rådet att rekommendera ministerrådet att före den 1 mars 1994 lägga fram förslag om åtgärder, som på ett nordiskt plan kan bidra till ökad sysselsättning. Hade ansvariga ministrar visat det intresset för det nordiska samarbetet att de hade närvarit i kammaren när vi nu diskuterar detta, hade jag frågat vilka initiativ och vilka förberedelser som de ansvariga ministrarna vidtar för att verkligen göra nästa session här i Stockholm i mars till ett nordiskt möte, som klart markerar för de nordiska folken, och inte minst för våra ungdomar, att kampen mot arbetslösheten är den viktigaste frågan. Vi är medvetna om att det inte finns några enkla lösningar på arbetslösheten av typen ''sänk skatten och avreglera, så gör marknaden resten''. De som tror att sådana finns måste redan ha blivit gruvligt besvikna. Ute i Europa är det två skolor som gör sig gällande. Den ena menar att avreglering av arbetsmarknaden, försämring av de anställdas anställningsskydd och försvagning av fackets inflytande är lösningen. Den andra går ut på att stärka individernas ställning, att rusta dem som nu är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet för de jobb som kommer att finnas. Det torde inte råda någon tvekan om vilken inriktning vi socialdemokrater står för. Vad som behövs är politiska beslut som inte bara stimulerar tllväxt utan också korrigerar marknadens och industrisamhällets till synes obönhörliga utslagning av människor. Vi accepterar inte att människor betraktas såsom avfall. Det rimmar illa med vår uppfattning om alla människors lika värde. Vi accepterar inte en massarbetslöshet, där en hel ungdomsgeneration slås ut. Jag har i Danmark mött en bild som skrämmer mig oerhört. Danmark har till skillnad från Sverige haft en hög arbetslöshet under lång tid, och det finns mycket att lära av förhållandena där. En bild, som jag har fått från politiker och andra ansvariga, är en ung familj med föräldrar i åldern 20--30 år och med ett eller ett par barn. De unga föräldrarna har aldrig haft ett arbete med det liv, den identitet och den rytm som det innebär. Passiviteten har blivit nästan fullständig. Att sitta och titta på TV:s olika kanaler blir i stort sett den enda sysselsättningen. Mathållningen består till stor del av chips, när man tittar på TV. Det sociala kontaktnät som uppstår genom arbete och fritidsaktiviteter saknas. Även om man ekonomiskt sett skulle kunna åka på semester, blir passiviteten ett hinder. I denna situation skall de ungas barn växa upp. De har aldrig fått uppleva att föräldrarna har ett arbete med allt vad detta innebär. Allt fler i Danmark talar om en förlorad generation, i mitt exempel de unga föräldrarna. Det är mycket stor risk för att en ny förlorad generation är på väg: de ungas barn. Det kommer att behövas omfattande insatser för att så inte skall bli fallet. Vi måste vara starkt medvetna om att det i arbetslöshetens spår håller på att växa fram ett mycket allvarligt folkhälsoproblem. Låt oss också i det nordiska samarbetet göra allt för att förhindra en sådan utveckling. 0598571445305 N 2010-01-01 00:00:00 247307 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf81