2349295 GH0929 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november 1993/94 29 1993-11-24 00:00:00 Nordiskt samarbete 3C96BBA1-6305-4831-B47B-6E5470F75BD8 75 BENGT HURTIG (v) v Herr talman! I de fem nordligaste länen och fylkeskommunerna bor ca 1 miljon människor. I Murmansk och Arkhangelsk oblast bor totalt ungefär 2,8 miljoner människor. Sammanlagt bor det alltså ungefär 3,8 miljoner människor på det som brukar kallas Nordkalotten. I denna siffra ingår också den samiska befolkningen. Den har sin särprägel. De historiska förändringar som har skett genom den militära avspänningen har väckt förhoppningar i den här delen av världen om ett bredare samarbete inom samhällslivets alla områden. Egentligen har vi som bor där uppe talat om behovet av ett sådant samarbete under flera decennier, men det kalla kriget har varit ett hinder. I betänkandet nämns den viktiga Kirkeneskonferensen, som hölls den 11 januari 1993, inte 1992 som det står i betänkandet. Kirkeneskonferensen kan bli en startpunkt för ett starkare samarbete i regionen. Det råd som bildades i samband med Kirkeneskonferensen skall verka för ett samarbete inom en rad olika områden, t.ex. handel, ekonomi, forskning, teknik, infrastruktur, turism, utbildning och kulturellt utbyte. En del av detta samarbete har också kommit i gång. En plan för samarbete mellan Norrbottens län och Murmansk oblast har undertecknats i år. Denna plan är en fortsättning på det samarbete som har bedrivits alltsedan 1988. Flera kommuner har vänorter i norra Ryssland och i de nordiska grannländernas norra delar. Det pågår också ett omfattande välgörenhetsarbete för att lindra det sociala elände som har utvecklats i Ryssland. Miljöproblemen kartläggs i regionen genom ett samarbete mellan länsmyndigheterna. Vissa gemensamma utbildningsinsatser görs också. Naturligtvis utvecklas också handeln. Det finns också anledning till oro. I en del beskrivningar av Barentssamarbetet kan man få intrycket att de rika naturtillgångarna i området skall exploateras på de centraleuropeiska ekonomiernas villkor. Det är viktigt att beslut inte fattas ovanför huvudena på kalottbefolkningen, i någon sort nykolonial anda. Om befolkningen i regionen körs över är ett kommande bakslag mer eller mindre garanterat. Likaså kommer det att bli ett bakslag om man inte vid en exploatering av olja, gas och malmer tar hänsyn till de stora miljöriskerna med en sådan exploateringsverksamhet. Vi kan snart vara tillbaka i djupa motsättningar, om vi inte tar hänsyn till befolkning och miljö i det här området. Det är därför som jag i min motion kraftigt understryker ömsesidigheten och allsidigheten i Barentssamarbetet. Jag är inte helt nöjd med utskottets skrivning, men jag uppskattar den positiva hållning som avspeglas i texten. Ett annat orosmoln är givetvis den kriminalitet som breder ut sig i de västra delarna av Ryssland. Olaglig handel med sprit och narkotika och annan kriminalitet kan luckra upp affärsmoralen ytterligare också hos oss i Sverige, och den kan också utnyttjas av mindre nogräknade intressenter i länderna i vår del av världen. Det fordras verkligen att vi håller garden uppe så att öst--väst-handeln inte spårar ur. Vi måste bygga ut gränskontroller i stället för att avveckla, eller i varje fall minska, dem. Det är givetvis bra, herr talman, att kommunikationsministrarna nu haft ett möte och gjort en deklaration, den 8 september, om infrastruktursatsningar i regionen Nordkalotten. Det är ofrånkomligt att vägnät, järnvägsnät samt tele- och datakommunikation samordnas, så att investeringar blir maximalt effektiva. Det räcker inte med deklarationer. Det måste till ett mer systematiskt samarbete mellan de statliga verken och deras myndigheter. Man måste helt enkelt sätta sig ner för att i detalj planera utseendet på den fysiska infrastrukturen. Såväl Banverket som Vägverket har lagt fram skisser och förslag som kan vara ett mycket användbart material för en sådan plan. Ett förstärkt och utvecklat järnvägssystem på Nordkalotten skulle också ha stor betydelse för Bothnia- och Norrbothniaprojekten. Det skulle också förstärka behovet av insatser i Haparanda, exempelvis av en omaxlingsstation. Jag konstaterar att skrivningen är positiv också i detta avseende. Men när en motion i utrikesutskottet anses vara besvarad är den i praktiken avslagen. Jag tycker att vi skulle haft en något djärvare hållning. En sådan hållning kommer till uttryck i Bertil Måbrinks meningsyttring, till vilken jag yrkar bifall. 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 247301 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf75