2349295 GH0929 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november 1993/94 29 1993-11-24 00:00:00 Mänskliga rättigheter 269589F9-60B1-4E03-810C-B91731D0B6E6 69 HANS GÖRAN FRANCK (s) s Herr talman! I detta inlägg vill jag ägna mig åt en enda fråga, som enligt min mening har stor betydelse då det gäller att söka vända den olycksaliga utvecklingen under senare tid i fråga om respekten för mänskliga rättigheter. Det gäller det omfattande bruket av dödsstraff. En majoritet av FN-anslutna länder har fortfarande kvar dödsstraffet. I Europa finns också ett stort antal länder som har det. I en socialdemokratisk motion U628 som behandlas i detta utskottsbetänkande framhålls den stora betydelsen av att arbetet för att avskaffa dödsstraffet intensifieras. I motionen krävs att man skall söka få till stånd en bindande konvention mot dödsstraffet. I utskottsutlåtandet kan man inte säga annat än att motionen är förhållandevis välvilligt behandlad. Men i alla de utlåtanden som skrivs över motioner av det här slaget, liksom på det internationella planet, märker man en viss trötthet i skrivningarna. Det rör sig kanske om brist på engagemang och om att man tycker att frågan nästan är hopplös. En viss form av passivitet utvecklas kanske därför. Under senare tid har det även i Sverige förekommit litet oroväckande uttryck för tilltron till dödsstraffet i -- kanske mindre seriösa -- opinionsundersökningar. Det förekommer även att en och annan ledamot här i riksdagen uttrycker sin sympati för dödsstraffet. Eftersom Claus Zaar kommer in i debatten, kan det därför vara av intresse att få höra hur de olika ledamöterna i Ny demokrati ställer sig till dödsstraffets avskaffande. Peeter Luksep, som är väl insatt i förhållanden i de baltiska staterna, skall också tala här i kammaren i dag. Det vore av vikt att också han redovisar sin inställning till frågan om dödsstraffet i de baltiska länderna. Det är nödvändigt att skärpa argumenteringen mot dödsstraffet. Dödsstraffet är inte bara ett brutalt straff utan ett barbariskt straff. Det är ett straff som tjänar vedergällning. Vedergällningsskälen maskeras ofta med att det handlar om en rättviseprincip som värnas. Straffet är oåterkalleligt. Vad som ur samhällets synvinkel är särskilt viktigt är att dödsstraffet brutaliserar samhällsklimatet, när staten tar sig rätten över liv och död. För terroristen är dödsstraffet inte någonting särskilt allvarligt. De värsta terroristerna tycker närmast att det är en heroisk gärning att kunna gå så långt, dvs. att kunna bli offer. Det fascinerar dem i stället att gärningen kan leda till ett dödsstraff. Fascisternas krigsrop känner förhoppningsvis alla till: Leve döden! Det är ytterligheten, när man driver sin kamp på det sättet. Mänskliga rättigheter, och frågan om dödsstraffet som gäller den grundläggande mänskliga rättigheten, gäller rätten till liv. Mänskliga rättigheter kan aldrig få bli beroende av folkopinionen. Hur skulle det då bli? Hur skulle det bli om folk vill ha tortyr, dödsstraff och andra typer av kränkningar? Dessa principer kan inte bli föremål för olika uppfattningar om var folkopinionen står. Det är därför viktigt att få till stånd en ny europeisk konvention om dödsstraffets avskaffande. Jag har själv uppdrag från Europarådet att försöka utarbeta ett nytt förslag. Det protokoll som finns på det här området gäller bara ett avskaffande av dödsstraff i fredsstid, när det gäller Europa. I tilläggsprotokollet som FN däremot har antagit gäller ett avskaffande både i krigs- och i fredstid. Det är nödvändigt att ta nya steg, att skärpa kraven och att bedriva ett mycket mer aktivt arbete för att få förändringar till stånd. Det räcker inte att man tar upp de här frågorna på det bilaterala planet, vilket i och för sig är viktigt, utan nu är det fråga om att bedriva en mycket kraftfullare offensiv på detta område. 0913695315308 N 2010-01-01 00:00:00 247295 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf69