<anforande>
<dok_hangar_id>2349295</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mänskliga rättigheter </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5484A211-CE1B-4113-899B-87E4F9DCE641</anforande_id>
<anforande_nummer>60</anforande_nummer>
<talare>VIOLA FURUBJELKE (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är bra att regeringen alltid har
tyckt att mänskliga-rättighets-frågor har varit
väldigt viktiga. Men min fråga gällde det Inger
Koch sade i sitt anförande, nämligen att mänskliga-
rättighets-frågor skall ha ett avgörande inflytande
över biståndsfrågor. Vi har fem biståndsmål, och
mänskliga rättigheter och demokrati är ett av dem.
Jag anser inte att något mål kan gå före de andra.
De är en samverkande helhet och skall inte
rangordnas.

Jag anser inte att vi är överens om hur vi skall agera
om mänskliga-rättighets-målet skulle stå i strid med
något av de andra målen. Det har vi inte heller varit
i utskottet.

Visst var den socialdemokratiska regeringen och
Ingvar Carlsson mycket pådrivande vid
barnkonventionens tillkomst. Ingvar Carlsson tog
under sin tid som statsminister initiativ till
barntoppmötet. Sverige har på grund av detta ett
mycket gott renommé.

Det vore en enkel sak för regeringen att förklara sig
vara fadder för barnkonventionen och ta på sig den
rollen internationellt. Det skall vi inte göra bara när
vi tycker att det passar oss själva. Också andra
länder skall tillmäta Sverige den rollen.
</anforandetext>
<intressent_id>0567603564903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247286</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf60</protokoll_url_www>
</anforande>
