2349295 GH0929 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november 1993/94 29 1993-11-24 00:00:00 Mänskliga rättigheter 6820CF8F-59C1-4721-A5E6-C7BD01299885 56 Bertil Måbrink (v) v Herr talman! Utskottet är i stort sett enigt om det betänkande om mänskliga rättigheter som nu behandlas. Det är naturligtvis bra att de olika partierna är överens om vad som bör göras för att förbättra situationen för förtryckta människor runt om i vår värld. Men enigheten i utskottet betyder inte att läget för mänskliga rättigheter är tillfredsställande i olika länder, inte heller att det nämnvärt förbättrats sedan vi senast diskuterade denna fråga i kammaren. Vid den kinesiska presidenten Jiang Xemins möte med USA:s president Bill Clinton häromdagen uttryckte Zemin sin irritation över att Clinton tog upp de mänskliga rättigheterna i diskussionen dem emellan. Zemin uttryckte sig ungefär så här: Det finns större problem att diskutera när ledarna för två av världens största länder träffas. Det är förfärande ord från Kinas president, från en president för ett av världens största länder. De är ett exempel på den likgiltighet och det förakt som den kinesiska ledningen visar inför frågan om människors grundläggande fri- och rättigheter. Detta förakt innebär bl.a. att människor i Kina avrättas för stöld av boskap och jordbruksredskap, att regimkritiker fängslas, torteras och utvisas och att etniska minoriteter -- jag tänker främst på tibetanerna -- utsätts för brutal assimileringspolitik. Situationen för mänskliga rättigheter i Kina behandlas inte i utrikesutskottets betänkande. Men det är viktigt att understryka att Kina är det land som i dag ställer frågan om de demokratiska staternas värnande om mänskliga rättigheter i omvärlden på sin spets. Kina utgör också i dag det internationella kapitalets mest intressanta marknad. Multinationella företag, inklusive de svenska, står på kö för att få komma in på den kinesiska marknaden. Utan tvivel är det just detta som gör att många länder ser mellan fingrarna på de övergrepp som begås i Kina. Så får det givetvis inte gå till. Om den svenska regeringen, som i ord gjort försvaret av mänskliga rättigheter till ett kännemärke för utrikespolitiken, också vill bevisa att den handlar därefter, bör den hålla de svenska företagen i mycket strama tyglar vad gäller förbindelserna med Kina. Om jag inte har helt fel är det så att antalet stater som har dödsstraff nu har ökat. Ett av de länder som aktivt verkställer dödsstraffet är som bekant Kina. Kina nonchalerar världssamfundets beslut om avskaffande av detta straff. Häromdagen avrättades 60 människor i Kina för att de begått brott som boskapsstöld och narkotikahandel. För knappt en månad sedan anordnades en folkomröstning i Peru om att utvidga dödsstraffet, och dessutom fördes på tal att tillämpa dödsstraffet retroaktivt. Vad man gör i Peru är att agera stick i stäv mot FN:s beslut i denna fråga. Att dessutom genomföra en folkomröstning i en sådan fråga är ett makabert skådespel som inte har ett dyft med demokrati att göra. Terrorism bekämpas inte genom att en regim försöker legitimera sin egen statsterrorism på detta sätt. Terrorism bekämpas och utrotas om ett land och dess regering garanterar varje människa rätten till ett värdigt liv och rätten att fritt få uttrycka sig. Ett annat land som avrättar människor är USA. Det är naturligtvis människor som i många fall har begått bestialiska brott. Men det rättfärdigar inte en stat att döda dessa människor. USA:s regering är en dålig företrädare för mänskliga rättigheter så länge som den själv fortsätter att ta livet av människor. Iran är ett särskilt land -- ett land som framstår som det mest blodtörstiga av alla dem som har dödsstraffet och tillämpar detsamma. Det har utsträckt sitt dödsstraff till att också omfatta medborgare i andra länder. Salman Rushdie, och de som försvarar Salman Rushdie, är ett sådant exempel. I många länder med dödsstraff föregås rättegångar och verkställigheten av en lång och grym tortyr. Detta sker särskilt i Iran. Alla länder med dödsstraff bör ständigt påminnas om sin skyldighet att avskaffa detta straff. Sverige gör viktiga insatser och måste fortsätta med detta. Men det är också viktigt, som jag tidigare nämnde, att det finns en balans mellan att protestera mot dessa länder och utvidga ekonomiska förbindelser. För några år sedan utarbetades en barnkonvention. Avsikten var att använda den för att skydda och få ett slut på den grymma behandling som barn utsätts för runt om i världen. En förbrytare på detta område är bl.a. Brasilien. De som följt Dagens Nyheters reportage från Rio och gatubarnen där kan inte ha undgått att få klart för sig vilken fruktansvärd människosyn som präglar vissa politiker i Brasilien. Enligt dessa är det riktigt att, som de uttryckte sig, eliminera gatubarnen i Rio. Det är också på sin plats att citera vad Brasiliens chargé-d'affaires i Stockholm sade efter Dagens Nyheters reportage om gatubarnen i Rio. Han uttryckte förvåning över att svenskarna är upprörda över de ''abnormaliteter'' som drabbar gatubarnen, men inte reagerar över att 33 000 foster dödas vid aborter på svenska sjukhus varje år. Han efterlyste också en nyhetsrapportering som inte bara handlar om problem och tråkigheter i Brasilien. Här har vi ett nytt exempel på makthavares likgiltighet inför och försök till bagatellisering av grova övergrepp på mänskliga rättigheter. Denna chargé-d'affaires uttalande är enligt min uppfattning också ett bevis på att regimen i Brasilien är inblandad i övergreppen mot gatubarnen. Det är också nödvändigt att påpeka att barnamördarnas taktik till viss del har ändrats. Nu tar man allt oftare spädbarn från hemlösa mödrar och mördar eller säljer dessa spädbarn. Nu är det inte bara Brasilien som mördar och torterar barn. Det är många länder runtom i världen som begår dessa förbrytelser. Dessa länders statschefer, presidenter och premiärministrar har naturligtvis skrivit under Barnkonventionen. Men de fortsätter att grovt bryta mot denna konvention. Det är inte mycket som hänt sedan konventionens tillkomst. Vad som egentligen skett är att omfattningen av förbrytelserna och olika former av förbrytelser kommit fram i dagen. Det är naturligtvis bra. Men det krävs åtgärder mot förbrytarna. Det finns länder som i mycket stor omfattning tillåter att barn tvingas till hårt arbete i 10--15 timmar per dag. När dessa barn kommer upp i tonåren har de en utsliten kropp, dvs. en åldrings kropp. Nog borde väl de länder som utför dessa olika brott mot barnen utsättas för alla de medel som ändå finns att använda internationellt? Herr talman! Som vi alla känner till härjar ett stort antal krigsförbrytare runtom i världen. Vi har sådana herrar inte så långt ifrån oss i Europa i det forna Jugoslavien. De finns i Bosnien, Belgrad, Kosova och i Kroatien. Där sitter de och ger dagliga order om att döda, tortera och våldta. Det är bra att en krigsförbrytartribunal nu skall börja utreda och förhoppningsvis döma dessa 1990-talets stora krigsförbrytare. Herr talman! FN borde nu äntligen kunna agera så som det var tänkt från början vid dess tillkomst. Men fortfarande finns det problem. Dessa borde egentligen ha försvunnit i och med att två supermakter inte längre kan blockera FN:s aktiva arbete. Men det är inte så enkelt. Nu är det USA som skall spela huvudrollen. Det är detta som är den nya världsordningen, såvitt jag kan förstå. När USA vill införa FN-sanktioner blir det sanktioner, när det inte vill blir det inga. När USA vill att FN skall agera militärt blir det så, när det inte vill blir det inte så. Detta är oacceptabelt. En ny världsordning måste innebära att det är FN som skall spela sin aktiva roll i arbetet att se till att mänskliga rättigheter respekteras, att fattigdom och förnedring utplånas och att krigsgalningar runtom i världen stoppas. Det är först då vi kan tala om att det påbörjats ett konkret arbete för en ny världsordning som bygger på FN:s principer. 0519019074802 N 2010-01-01 00:00:00 247282 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf56