2349295 GH0929 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november 1993/94 29 1993-11-24 00:00:00 Mänskliga rättigheter 597E0A94-1F60-43B2-B663-EA09E3D4A7BE 55 MARGARETA VIKLUND (kds) kds Herr talman! Jag fick ett brev från utrikesministern häromdagen. Det gjorde mig glad. Inför utrikesministerns resa till Indien nu i höst lämnade jag nämligen över en skrivelse till henne och den övriga svenska delegationen. I den konstaterade jag å många kristdemokraters vägnar följande: ''Den indiskfödda ekonomen Amartya Sen, verksam vid Harvard i USA, påpekade för ett par år sedan att minst 100 miljoner kvinnor saknas i världens befolkningsstatistik. En viktig orsak är att föräldrar använder fosterdiagnostik för att välja kön på sina barn. Flickfoster aborteras därför att de har ''fel' kön -- dvs. en prenatal könsdiskriminering. Kvinnor saknas också på grund av att de i många länder diskrimineras genom sämre tillgång till föda och läkarvård än män.'' Indien är ett av de länder där den verkamhet som jag har beskrivit förekommer. Men den här diskrimineringen förekommer i praktiskt taget hela Sydostasien. Dessutom får flickor sämre vård, omsorg och behandling. Flera bevis finns för det. Det föds t.ex. färre flickor än pojkar i världen och i Sydostasien, medan det normalt egentligen borde vara tvärtom. 103--106 pojkar skall normalt födas per 100 flickor. Således är aborter i samband med könsbestämning vanligt förekommande med avseende på både kvantitet och intensitet. Syftet med skrivelsen var att allvarligt uppmana delegaterna i den svenska delegationen att vid sina samtal med bl.a. företrädare för den indiska statsledningen påpeka kvinnans och såväl det födda som ofödda flickebarnets oacceptabla situation. Behandlingen av flickan/kvinnan i Indien måste anses som ett specifikt och grovt brott mot mänskliga rättigheter. I sitt svar på min skrivelse anför utrikesministern att hon vid flera av sina samtal med olika statsmän, och i andra sammanhang i Indien, förde fram brevets synpunkter på kvinnans situation. Hon fick också besked av dem som hon talade med om att man kände till situationen samt att man också försökte att ändra på förhållandena. Jag är tacksam för ansträngningarna, men de får därmed inte upphöra. Herr talman! Jag anser att detta, dvs. det ofödda flickebarnets oacceptabla situation i många länder i världen och framför allt den prenatala könsdiskrimineringen, är en mycket angelägen mänsklig-rättighets-fråga, som bör lyftas fram i många olika sammanhang. Jag anser också att Sverige måste ta upp denna fråga i FN och att den bör stå på dagordningen både på FN:s befolkningskonferens i Kairo nästa år och på FN:s kvinnokonferens i Kina 1995. Ett förslag till slogan som diskuteras för den internationella kvinnokonferensen 1995 är: Var är kvinnan? Under den rubriken borde frågan om prenatal könsdiskriminering ha en viktig plats. Vi vet att kvinnan över hela världen är utsatt för könsdiskriminering. Men att hon utsätts för könsdiskriminering redan innan hon är född tycker jag visar på ett för människor ovärdigt barbari. Herr talman! Sedan 1948, dvs. i 45 år, har Kashmirs befolkning väntat på att få uttala sin önskan om självbestämmande i en folkomröstning. FN:s säkerhetsråd har genom olika resolutioner i enlighet med deras önskan lovat dem denna folkomröstning. Men ännu har den inte ägt rum, bl.a. beroende på motsättningar mellan supermakterna. Under tiden har Indien försökt ändra befolkningens sammansättning i Kashmir genom att flytta människor till Kashmir från olika folkstammar i Indien, bl.a. i syfte att urvattna Kashmirs muslimska identitet. Detta har tyvärr skapat ett hat mot Indien och inneburit att underjordiska, militanta och politiska rörelser har vuxit upp. Ögonvittnen berättar att Kashmirdalen har förvandlats till ett blodigt slagfält. Omkring 10 000 kashmiris har dödats och 10 000 sitter i fängelse enligt de uppgifter som jag har fått tag i. Utländska journalister och diplomater får inte komma dit. Indien anklagar Pakistan för stöd till separatistiska rörelser. Men enligt kashmiriska ledare avböjs alla förslag till delning av Kashmir, liksom separatism. Kampen gäller endast befolkningens rätt till självbestämmande och möjlighet att utöva tryck på Indien så att denna rätt kan utövas. Herr talman! Det måste ingå i kampen för de mänskliga rättigheterna att få ett slut på lidande, tortyr och dödande och att få till stånd ett avspänt förhållande mellan Pakistan och Indien. Jag anser därför att det är dags att lyfta fram frågan om Kashmir i ljuset och få ett slut på blodbadet. En ny generation av Kashmirdalens befolkning tycks ha förlorat tålamodet. Jag anser att världen måste få upp ögonen för tillståndet i Kashmir och också vidta åtgärder för att ändra det. Här kan Sverige vara med och ta initiativ. Herr talman! Så skall jag säga några ord om Bosnien-Hercegovina. Allt tätare kommer propåerna om att häva sanktionerna mot Serbien utan att någon förändring av den allt vidrigare situationen i Bosnien har kunnat skönjas. Jag vänder mig emot detta. Jag anser att västvärlden genom sin brist på handlingskraft, framför allt i Bosnien-Hercegovina, alltför tydligt visat att våld, förtryck och förnedring av människor lönar sig. Ändå är det mest angelägna just nu att människorna inte svälter och fryser ihjäl. De av alla parter utlovade korridorerna måste snabbt öppnas. Eftersom alla parter i FN:s regi skrivit under en sådan uppgörelse, anser jag att FN borde se till att dessa korridorer hålls öppna -- med vapenmakt om så behövs. Det kan ju inte vara annat än gangsterhopar och banditgäng som trotsar sina ledare och ger sig på dessa transporter. Sedan anser jag att Sverige skall arbeta för att flygplatsen i Tuzla öppnas så fort som möjligt. Den kan bli en kanal ut mot omvärlden och en inkörsport för bistånd av olika slag. Belägringen av olika städer och samhällen av serber, kroater och muslimer bör också upphöra, och dessa samhällen bör ställas under FN:s beskydd. Som jag tidigare har sagt här i kammaren, anser jag att Sverige skall upprätta en ambassad i Bosnien eller dess närhet, eftersom vi har erkänt Bosnien- Hercegovina. Det är bra att Sverige nu genom utrikesministern gör ett officiellt besök i Sarajevo i Bosnien-Hercegovina. Det ses förmodligen som en positiv gest. Jag vet att FN inte är starkare än sina medlemsstater. Det har jag fått mig itutat nyligen under drygt tre veckors vistelse i FN. Trots detta anser jag att FN med all kraft måste förmå de olika parterna att sätta sig vid förhandlingsbordet igen. Men då måste man också ha en för alla parter acceptabel plan att lägga fram. De som tidigare har diskuterats har visat de stridande och omvärlden att våld lönar sig. Herr talman! Jag vill också i sammanhanget erinra om att vi inte får glömma bort de problem som Indonesiens annektering av Östtimor medför. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen gällande aborter. Under 60-talet var Sverige ett föregångsland när det gällde familjeplanering i tredje världen. Under senare delen av 70-talet och under 80-talet var Sverige inte lika aktivt på det området, förmodligen som en följd av steriliseringsskandalerna på 70- talet. Endast 0,9 % av den rika världens bistånd går till familjeplanering, trots att allt talar för att just denna typ av bistånd är mycket effektiv från både humanitär och ekonomisk synpunkt. 500 000 kvinnor dör varje år till följd av komplikationer av illegala aborter eller av graviditeter. Varje minut, dygnet runt, dör en kvinna i världen av graviditets- och förlossningskomplikationer. Ungefär 50 miljoner aborter utförs varje år. Enligt tillgänglig statistik är en mycket stor del av dem, ca 20-30 miljoner, illegala. I dag har endast 23 länder, inklusive Kina, Cuba, USA och f.d. Sovjetunionen ''fri abort''. Många länder anser att abort är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi kristdemokrater anser att de vore olyckligt om biståndsländerna får uppfattningen att Sveriges bistånd är kopplat till abortfrågan. Det skulle sända fel signaler till många länder som är i behov av hjälp och stöd. Det kan också ur folkrättslig synpunkt vara ytterst tveksamt om man skall stödja och initiera något som i en majoritet av världens länder uppfattas som ett brott mot mänskliga rättigheter. Herr talman! Frågan är inte helt enkel. Sveriges synsätt på aborter kan inte tvingas på andra länder med andra kulturella mönster och livsbetingelser. De abortförebyggande aktiviteterna måste därför intensifieras och byggas in i de övriga förebyggande verksamheterna. Efterfrågan på preventivmedel är t.ex. mycket större än tillgången. Utbildning och hälsobefrämjande åtgärder är betydelsefulla inslag i arbetet för att minska antalet aborter och förbättra kvinnors och barns livsvillkor. Arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa bör ses som en särskild del av kvinnors och mäns möjligheter att kontrollera sina liv och nedbringa sjukligheten och dödligheten i samband med sexuell och reproduktiv ohälsa. Som jag ser det är familjeplaneringen en del av detta större begrepp och innefattar bl.a. rådgivning och distribution av preventivmedel. Dessa måste vara säkra, lättillgängliga och billiga. Herr talman! För övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan och naturligtvis också till reservationen. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 247281 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf55