<anforande>
<dok_hangar_id>2349295</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bibelfråga </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C93BFAED-F5D8-4129-8DE0-494C8CEEBC88</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN ÅSTRAND (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Bibeln ses av många människor som
den viktigaste boken. Den finns i hela världen. Den
läses i hela världen. Den stöder och hjälper
människor. Den är i ordets rätta bemärkelse
internationell. Även budskapet är internationellt
och allmängiltigt.

Det här är faktiskt en viktig bakgrund till det
politiska ställningstagande som vi nu skall göra.
Bibeln ger i litterärt högtstående texter livsråd.
Den förmedlar kunskaper om och förståelse för hur
människor hade det i det gamla Isarel. Herr talman!
Den ger perspektiv på relationen mellan
människor, relationen mellan människor och
samhälle och relationen mellan människor och
Gud.

Det är inte en bok som behöver förklaras eller
urskuldas. Då världen var ond beskrivs den som
ond. Då synen på brott och straff var grym beskrivs
den som grym. Då synen på kvinnan var
förnedrande beskrivs den som förnedrande.

Allt detta, vilket alla i kammaren vet, bildar
bakgrund till det som sedan kom: Kristus och
evangelierna. Man kan inte förstå evangelierna,
och kristendomen, om de inte får skildras mot
bakgrund av det samhälle som skildras i Gamla
testamentet.

Jag, som också har en förankring i kyrkomötet, har
under årens lopp haft förmånen att få delta i ganska
många debatter kring detta ämne. Vi har i alla fall
i kyrkomötet, och även tidigare här i riksdagen,
bortsett från något enstaka undantag varit eniga om
att det är så här man skall se på kristendomen. Det
går inte att plötsligt komma med någon sorts
urskuldande på det sättet att man i ett förord tar
avstånd från vissa delar, texter och budskap.

Utan bakgrunden i Gamla testamentet är det alltså
svårt att förstå kristendomens markering av t.ex.
begrepp som barmhärtighet och ödmjukhet, synen
på rättfärdighet och den, jämfört med Gamla
testamentet, helt annorlunda synen på kvinnans
ställning.

Herr talman! Mot denna bakgrund har vi i utskottet
helt enigt -- vi har varit eniga i flera år -- sagt att vi
icke kan bifalla en motion om att det skall vara
förord eller kompletteringar till Bibeln kring det
som har påtalats, t.ex. den förnedrande
kvinnosynen.

Vi har dock sagt att i likhet med tidigare
Bibelutgåvor kommer det nu att finnas
ordförklaringar. Bibelkommissionen som har
uppdraget att arbeta med detta, kommer
naturligtvis från sina utgångspunkter -- teologiska
och språkliga -- att göra kommentarer. Med detta
låter sig utskottet nöja och tycker att det är precis
så det skall gå till.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.
</anforandetext>
<intressent_id>0653617472000</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247260</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
