<anforande>
<dok_hangar_id>2349295</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:29 Onsdagen den 24 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Avskaffande av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1644D669-7830-423A-98A0-75D048B74DCA</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det förefaller som om Simon Liliedahl
och jag är eniga i den senare delen. När det gäller
Exportkreditnämndens agerande har jag svårt att
förstå vad Simon Liliedahl menar. Han säger att
Exportkreditnämnden inte tar några risker.
Exportkreditnämnden har gått med jättelika
förluster genom åren just därför att nämnden har
tagit risker. Det är risker som i praktiken har visat
sig gå utöver de önskemål som inte minst har
framförts från riksdagens sida.

Syftet är inte att EKN skall gå med vinst. Syftet är
att EKN skall balansera. Det är en princip som är
internationellt erkänd. Inom ramen för detta tas
risker. I fråga om Sydafrika är
Exportkreditnämnden öppen för att ta risker för att
garantera, försäkra, Exportkrediter som företagen
tar. Om det inte finns några risker, Simon Liliedahl,
frågar jag mig varför företagen vänder sig till
Exportkreditnämnden för att försäkra sina
exportkrediter på Sydafrika.
</anforandetext>
<intressent_id>0972941768604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247240</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0929/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
