<anforande>
<dok_hangar_id>2349293</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0927</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:27 Fredagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>27</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:9 om senareläggning av uppsägningar inom den</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A194809A-920C-4530-9226-59E490AF8E14</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>VIOLA FURUBJELKE (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Börje Hörnlund och jag får nog ta en
vers till om hur det egentligen ligger till med den
kvalitetsförbättring som arbetsmarknadsministern
tror skall uppstå om det blir mindre personal och
minskad tid för arbetsuppgifterna.

Arbetsmarknadsministern tar ett exempel från en
thoraxklinik, men i Östergötland är det inte i
huvudsak thoraxkirurger som är uppsagda utan det
är undersköterskor och vårdbiträden, som
huvudsakligen ägnar sig åt omsorg om människor. I
relationen mellan människor kan inte minskad tid,
större brådska och tyngre arbete utgöra någon ökad
kvalitet, det tror jag att vi kan vara överens om.

Sedan vill jag fortsätta i arbetsmarknadsministerns
svar. Börje Hörnlund påstår att det finns en bred
uppslutning från landstingen om att man är beredd
att minska varslen och satsa på
kompetensutveckling. SKTF har gjort en
undersökning -- den presenterades för en månad
sedan -- som visar att 15 landsting inte alls kommer
att minska sina uppsägningar eller ompröva sitt
beslut att varsla personal efter
arbetsmarknadsministerns vädjanden. Bara tre
landsting säger att de skulle kunna tänka sig att
ändra sitt beslut.

Östergötlands läns landsting är uppenbarligen ett
landsting som inte kommer att ändra sitt beslut, om
man inte får extra pengar. Vad värre är, den
borgerliga landstingsledningen har förhalat ett
besked till de varslade och hållit dem i ett visst hopp
sedan före sommaren, genom att hänvisa till en
utredning som påstods pågå i regeringskansliet.

Det är mycket allvarligt, och jag vill inte spekulera
i om den borgerliga landstingsledningen har ljugit
för att slippa ta ställning i frågan när man känt sig
pressad, eller om det är så illa att regeringen ger
olika signaler, beroende på i vilket departement
som frågan skall besvaras.

I vilket fall som helst sitter vi i den situationen att
man på olika sätt har försökt få de anställda att tro
att om bara regeringen fattar ett beslut i frågan skall
det nog lösa sig. Om man får extra pengar eller om
man får tillstånd att använda
arbetsmarknadsmedel, kommer det att ordna sig,
är vad man har givit intryck av.

Just av det skälet tycker jag att
arbetsmarknadsministern måste överväga att ta
kontakt med sina borgerliga kolleger i
landstingsstyrelsen i Östergötland och tala med
dem om att de måste vara mycket mycket öppna för
en lösning som går ut på att förhindra att varslen
utlöses.

Det må vara Blekingemodellen eller
Östgötamodellen eller någonting annat, men en
lösning måste komma till stånd. En lösning anvisar
vi i vår motion, och Sonia Karlsson har talat om
den. Det handlar om att ge AMS de 3,8 miljarderna
så att man kan satsa på kompetensutveckling och
utbildning och på så sätt förhindra en högre öppen
arbetslöshet i den offentliga sektorn.
</anforandetext>
<intressent_id>0567603564903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246966</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0927/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
