<anforande>
<dok_hangar_id>2349293</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0927</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:27 Fredagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>27</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:27 om finansieringen av ett vårdnadsbidrag</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A76C6F33-A506-4932-B639-0A09332D796B</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>Finansminister ANNE WIBBLE (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Birgitta Dahl gjorde en lång
uppräkning av frågor som hon inte ansett sig ha fått
svar på. Då hänvisar jag till det svar som också
givits skriftligen. Jag kan upprepa de väsentliga
delarna i svaret. Ingenting finansieras från
barnomsorgen. Ingenting finansieras från
föräldraförsäkringen. Vad gäller kommunerna
handlar det om att de ökade intäkter som
kommunerna får regleras åter till staten.
Vårdnadsbidraget är inte till för att öka
kommunernas intäkter utan för att skapa valfrihet
och rättvisa mellan småbarnsföräldrar.

Birgitta Dahl tog sedan upp verkligheten i
kommunerna. Jag är väl medveten om att det finns
stora problem i flera kommuner, framför allt ett par
stycken. Göteborg, Uppsala och Haninge har
ibland nämnts som exempel. Detta har emellertid
ingenting att göra med vårdnadsbidraget. Det har i
allt väsentligt att göra med misskötsel av den
kommunala ekonomin i de kommunerna under
socialdemokratiskt tidigare styre. För att
underlätta situationen i kommunerna, så att det
inte skulle påverka barnomsorg och annat negativt,
tillförde regeringen och riksdagen 4 miljarder
kronor för ekonomin under 1994 vid ett tidigare
beslut.

Låt mig sedan återgå till det som jag tror är kärnan
i kontroversen på denna punkt. Birgitta Dahl
använde en mycket avslöjande formulering. Hon
talade om ''daghem som inte behövs''. Det var de
privata daghemmen, de som har annat än
kommunal huvudman. Detta är en grundläggande
skillnad mellan socialdemokratisk syn på
barnomsorg och den syn som finns representerad
inom regeringen. Vi anser att den som avgör om
daghemmen behövs eller inte är föräldrarna. Det är
de som bäst lämpar sig för att avgöra detta. Om
föräldrarna har önskemål om annan form av
barnomsorg än kommunala dagis, tycker vi att det
är viktigt att tillgodose det. Av det skälet måste
kommunen fördela pengarna så att även sådan
barnomsorg är möjlig att genomföra på likartade
villkor. Den skall inte vara förbehållen de som har
tjocka plånböcker och stora inkomster. Det är
tyvärr en effekt av Birgitta Dahls mycket orättvisa
syn på barnomsorg och valfrihet.

</anforandetext>
<intressent_id>0201502585302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>247012</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0927/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
